Bibeln / Paulus' andra brev till korintierna, 9 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

            Paulus' andra brev till korintierna, 9 Kapitlet

               Ytterligare uppmaningar till korintierna
               att lämna bidrag till understödet åt de
                         kristna i Jerusalem.

  1.  Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt
      att jag här skriver till eder;
  2.  jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om
      eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att
      Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just
      edert nit som har eggat så många andra.
  3.  Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har
      sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava
      varit tomt tal.  Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att I
      skolen vara redo.
  4.  Eljest, om några macedonier komma med mig och finna eder
      oberedda, kunna vi -- för att icke säga I -- till äventyrs komma
      på skam med vår tillförsikt i denna sak.
  5.  Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna
      att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga
      »välsignelsegåva» som I redan haven utlovat.  De skola laga att
      denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i
      njugghet.

  6.  Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda
      sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig
      välsignelse.

  7.  Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta,
      icke med olust eller av tvång, ty »Gud älskar en glad givare».

  8.  Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma
      eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest
      och i överflöd kunnen giva till allt gott verk,
  9.  efter skriftens ord:
        »Han utströr, han giver åt de fattiga,
        hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.»
 10.  Och han som giver såningsmannen »säd till att så och bröd till
      att äta», han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka
      sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt.
 11.  I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva
      allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola
      framkalla tacksägelse till Gud.
 12.  Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst,
      skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu
      långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud.
 13.  De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i
      fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så
      lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så
      gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande.
 14.  De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för
      den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres
      eder.

 15.  Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!