Bibeln / Paulus' andra brev till korintierna, 6 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

            Paulus' andra brev till korintierna, 6 Kapitlet

                 Paulus förmanar korintierna att rätt
                mottaga Guds nåd, framhåller huru han
                själv under många lidanden har bevisat
                sig såsom Guds tjänare, bjuder dem att
                 skilja sig ifrån de otrogna och att
                        beflita sig om renhet.

  1.  Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga
      Guds nåd, att det bliver utan frukt.
  2.  Han säger ju:
        »Jag bönhör dig i behaglig tid,
        och jag hjälper dig på frälsningens dag.»
      Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.

  3.  Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på
      det att vårt ämbete icke må bliva smädat.
  4.  Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i
      mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,
  5.  under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under
      mödor, vakor och svält,
  6.  i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i
      oskrymtad kärlek,
  7.  med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens
      vapen både i högra handen och i vänstra,
  8.  under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom
      villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,
  9.  såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi
      leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,
 10.  såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi
      dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl
      ägande allt.

 11.  Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I
      korintier.  Vårt hjärta har vidgat sig för eder.
 12.  Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra
      hjärtan är allenast litet rum.
 13.  Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn
      -- ja, vidgen också I edra hjärtan.

 14.  Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka
      par.  Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet,
      eller vilken gemenskap har ljus med mörker?
 15.  Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har
      den som tror med den som icke tror?
 16.  Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar?  Vi äro
      ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo
      i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de
      skola vara mitt folk.»
 17.  Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger
      Herren; kommen icke vid det orent är.  Då skall jag taga emot
      eder
 18.  och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och
      döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»

7:1.  [1]

[1]  2 Kor 7:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan. --Red för den
     elektroniska utgåvan.