Bibeln / Jesaja, 51 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jesaja, 51 Kapitlet

                 Ytterligare tröst för det betryckta
                                Sion.

  1.    Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet,
            I som söken HERREN.
        Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna,
        och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats:
  2.    ja, skåden på Abraham, eder fader,
            och på Sara som födde eder.
        Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom
            och välsignade honom och förökade honom.
  3.    Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion,
            han skall varkunna sig över alla dess ruiner;
        han gör dess öken lik ett Eden
            och dess hedmark lik en HERRENS lustgård.
        Fröjd och glädje skall höras därinne,
            tacksägelse och lovsångs ljud.
  4.    Akta på mig, du mitt folk;
        lyssna till mig, du min menighet.
        Ty från mig skall lag utgå,
        och min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
  5.    Min rättfärdighet är nära, min frälsning går fram,
        och mina armar skola skaffa rätt bland folken;
        havsländerna bida efter mig
        och hoppas på min arm.
  6.    Lyften upp edra ögon till himmelen,
        skåden ock på jorden härnere:
        se, himmelen skall upplösa sig såsom rök
        och jorden nötas ut såsom en klädnad,
        och dess inbyggare skola dö såsom mygg;
        men min frälsning förbliver evinnerligen,
        och min rättfärdighet varder icke om intet.
  7.    Hören på mig, I som kännen rättfärdigheten,
        du folk, som bär min lag i ditt hjärta;
        Frukten icke för människors smädelser
        och varen ej förfärade för deras hån.
  8.    Ty mal skall förtära dem såsom en klädnad,
        och mott skall förtära dem såsom ull;
        men min rättfärdighet förbliver evinnerligen
        och min frälsning ifrån släkte till släkte.
  9.    Vakna upp, vakna upp, kläd dig i makt,
            du HERRENS arm;
        vakna upp såsom i forna dagar,
            i förgångna tider.
        Var det icke du, som slog Rahab
            och genomborrade draken?
 10.    Var det icke du, som uttorkade havet,
            det stora djupets vatten,
        och som gjorde havsbottnen till en väg,
            där ett frälsat folk kunde gå fram?
 11.    Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka
        och komma till Sion med jubel;
        evig glädje skall kröna deras huvuden,
        fröjd och glädje skola de undfå,
        sorg och suckan skola fly bort.
 12.    Jag, jag är den som tröstar eder.
        Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor,
        för människobarn som bliva såsom torrt gräs?
 13.    Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig,
        honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund.
        Ja, beständigt, dagen igenom,
        förskräckes du för förtryckarens vrede,
        såsom stode han just redo till att fördärva.
        Men vad bliver väl av förtryckarens vrede?
 14.    Snart skall den fjättrade lösas ur sitt tvång;
        han skall icke dö och hemfalla åt graven,
        ej heller skall han lida brist på bröd.
 15.    ty jag är HERREN, din Gud,
        han som rör upp havet, så att dess böljor brusa,
        han vilkens namn är HERREN Sebaot;
 16.    och jag har lagt mina ord i din mun
        och övertäckt dig med min hands skugga
        för att plantera en himmel och grunda en jord
        och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
 17.    Vakna upp, vakna upp,
            stå upp, Jerusalem,
        du som av HERRENS hand har fått att dricka
            hans vredes bägare,
        ja, du som har tömt berusningens kalk
            till sista droppen.
 18.    Bland alla de söner hon hade fött fanns ingen
            som ledde henne,
        bland alla de söner hon hade fostrat ingen
            som fattade henne vid handen.
 19.    Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
            och vem visar dig medlidande?
        Här är förödelse och förstöring, hunger och svärd.
            Huru skall jag trösta dig?
 20.    Dina söner försmäktade,
            de lågo vid alla gathörn,
            lika antiloper i jägarens garn,
        drabbade i fullt mått av HERRENS vrede,
            av din Guds näpst.
 21.    Därför må du höra detta, du arma,
            som är drucken, fastän icke av vin:
 22.    Så säger HERREN, som är din Herre,
            och din Gud, som utför sitt folks sak:
        Se, jag tager bort ur din hand
            berusningens bägare;
        av min vredes kalk
            skall du ej vidare dricka.
 23.    Och jag sätter den i dina plågares hand,
        deras som sade till dig:
            »Fall ned, så att vi få gå fram över dig»;
        och så nödgades du göra din rygg likasom till en mark
            och till en gata för dem som gingo där fram.