Bibeln / Jesaja, 52 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jesaja, 52 Kapitlet

                Glädjebudskapet om Sions förlossning.

  1.    Vakna upp, vakna upp, ikläd dig
            din makt, o Sion;
        ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem,
            du heliga stad;
        ty ingen oomskuren eller oren skall vidare
            komma in i dig.
  2.    Skaka stoftet av dig, stå upp
            och intag din plats, Jerusalem;
        lös banden från din hals,
            du fångna dotter Sion.
  3.  Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I
      ock utan penningar bliva lösköpta.
  4.  Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned
      till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte
      Assur dem utan all rätt.
  5.  Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört
      bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger
      HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
  6.  Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just
      därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som
      talar; ja, se här är jag.
  7.    Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg,
            när han kommer över bergen
        för att förkunna frid och frambära gott budskap
            och förkunna frälsning,
        i det han säger till Sion:
            »Din Gud är nu konung!»
  8.    Hör, huru dina väktare upphäva sin röst
            och jubla allasammans,
        ty de se för sina ögon, huru HERREN
            vänder tillbaka till Sion.
  9.    Ja, bristen ut i jubel tillsammans,
            I Jerusalems ruiner;
        ty HERREN tröstar sitt folk,
            han förlossar Israel.
 10.    HERREN blottar sin heliga
            arm inför alla hedningars ögon,
        och alla jordens ändar få se
            vår Guds frälsning.
 11.    Bort, bort, dragen ut därifrån,
        kommen icke vid det orent är;
        dragen ut ifrån henne, renen eder,
        I som bären HERRENS kärl.
 12.    Se, I behöven icke draga ut med hast,
        icke vandra bort såsom flyktingar,
        ty HERREN går framför eder,
        och Israels Gud slutar edert tåg.

                         Jesaja, 53 Kapitlet

                     Herrens tjänares lidande och
                            förhärligande.

 13.    Se, min tjänare skall hava framgång;
        han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
 14.    Såsom många häpnade över honom,
        därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors
        och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
 15.    så skall han ock väcka förundran hos många folk;
        ja, konungar skola förstummas i förundran över honom.
        Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se,
        och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.