Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om någon gån g en frostig sommarvind
i deras lustgård härjande sig smyger,
det är som tåren uppå barnakind,
som straxt vid nästa leende förflyger.
Om gisslet drabbar, om förföljelsen
i deras skara härjar med sin glafven,
så göra de sig diklen sjelf till vän,
oeh loeka himlens fröjd till sig i grafven.
Om stormar fara öfver jorden fram
oeh störta kojor oeh palatser neder,
de skona doek det murkna korsets stam,
om blott dervid en trogen skara beder.
När himlen mörknar oeh när natten drar
sitt täokelse utöfver stjernelanden,
den trogne eger doek en stjerna qvar,
som vinkar honom ifrån himlaranden.
När natten se n i ohöljd fägring står,
en ängels ande i hvar flägt han känner,
i hvarje stjerna, som på fästet går,
han ser en vänlig blick från himlavänner.
Hvad saknar han? Han hungra må, likväl
sin hand han fruktlöst efter spis ej sträcker;
han törsta må: en vän han känner väl,
som honom dryck ur friska källor räcker.
Han blöda må: han höjer bönens ljud,
och såren läkas, af Guds hand berörda;
han tröttas må: han tröstar på sin Gud:
Gud hjelper honom bära upp hans börda.
Den lycklige: han vet ej, hvad det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
