Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skådar lugn, hur tusen verldar rulla
sin bana fram inunder Herskarns fot?
Hvad aktar Han? Han ömkar dig och ler.
hvar gång mot foten af hans himlatron
uti din yra du ditt hufvud stöter.
En sådan strid är ömklig, Julianus!
Ransaka dig, det majestät af kraft,
som du beundra vill, hos dig ej finnes,
men finnes ofvan dig! — gack dit och dyrka!
Ödmjuka dig! — i ödmjukheten ligger
en ljuf, en aldrig sviksam läkedom.
I ödmjukheten ligger kärleken,
af ödmjukheten födas tron och friden.
Se dessa lyckliga, som ega tron!
Vill du ej dela deras barnafröjd?
Din egen ungdom se! Vill du ej njuta
dess frid och hopp och oskuld om igen?
Hos samma Gud din lefnads mödor sluta,
som var ditt hopp uti begynnelsen?
JULIANUS.
Ja, gode gubbe, sälle de som tro;
de känna föga lifvets vedermöda.
På hoppets kudde slumra de i ro,
med lugn de lida och med fröjd de blöda.
Ehvart de gå på lifvets ökenstig,
i deras fjät en taggfri ros upprinner;
de bedja: himlens portar öppna sig;
de offra: deras Abelsoffer brinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
