Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När du var sjutton år, hur späd oeli yr
du än ined lifvets första fjärtar lekte:
enhvar af dem var dig ännu sa dyr,
men den förståndiga nu mer ej skyr
att sönderplocka, hvad hon fordom smekte.
I)u älskat har — och nu du ler deråt,
du lycklig var — hvad är du nu, Amanda?
Du löjen hade, om ock stundom gråt;
nu gar du lugn och kall din jemna stråt:
du har ej sorg och fröjd att sammanblanda.
I mogen fägring, skön, men kall som is,
som dagen kommer, ock du tager dagen.
Du älskar ej, men fordrar verldens pris:
ej soleil glöder i ditt paradis,
och intet hjerta klappar bland behagen.
Amanda! nej... Helt visst ett hjerta slår
inunder silket, som din barm omsluter:
uti juvcln, som blixtrar i ditt hår,
jag ser ej annat än en stelnad tår
bland dem, du öfver hjertats minnen gjuter.
För verklighetens dröm väl mången gå rig
du dina drömmars verklighet kan glömma.
Men hjertat, står viil ofta ock på språng
att störta ned från lifvets smala spång
uti det djup, der diktens böljor strömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
