Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med honom suekar bäckens silfvervag,
med honom klaga skogens näktergalar;
hans tanke följer aftonvindens tag
till länder, dem hans öga aldrig sag,
med blaa berg och blomsferhöljda dalar.
At honom stjernan blinkar ömt hvar qväll,
för honom blomman hvarje morgon niger,
at honom lunden bygger bröllopsljäll
med gröna kuddar, himmelen (ill peil,
der natten star högtidligt stum — och viger.
Att kyssas blott är hvarje rosenmund,
att sucka blott hvar liljebarm är ämnad,
hvar afton ämnad är till herdestund,
till kärlekstempel hvarje doftrik lund,
ät nattens trogna skuggor öfverlemnad.
Men nej, jag blifver ater varm och öm
vid minnet af den fröjd jag länge saknat.
Jag hämma vill mitt minnes ljufva ström . . .
Men säg, Amanda, är då allt en dröm,
hvarat vi le, se’n vi en gang ha vaknatV
Vi träda under verklighetens ok
och drömmarne med lärars dagg bestänka ...
Du ler: nå väl, jag ock har blifvit klok;
nu ser jag nog, att förr jag var en tok–––––-
men du var sä förståndig, du, kantänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
