Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enslighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E11 s 1 i g h e t.
Tungl döt vill blifva till slut i min tysta boning all
vandra,
ensam, af ingen bemärkl, när jag af mödan är mätt.
När inbillningen lyktat sin lek oeli tankarne tröttnat,
ingen i verlden jag bar, ingen att sluta mig till.
Ej en liugsvalande blick, ett vederqvickande löje,
ej ett förtroendets ord, aldrig en kärlekens kyss
väntar mig, när dagsverke! är slut och i aftonens skugga
sorgsen jag sitter och tyst räknar minuternas slag.
Ulfven, som ströfvat pä rof, dock söker sig hem till sin
maka,
söker i vintriga bo t ruggiga ungarnes tropp.
Dagkarln, dignande snart för bekymrens och arbetets
börda,
får vid sin älskades bröst somna från dagarnes nöd.
Men jag är ensam, stäld vid gränsen af lefnadens sommar,
ensam i glädje och sorg tår jag förbida dess höst.
Ingen maka värmer mitt hem, min bädd och mitt hjerta,
stojet af lekande barn aftnarnes tystnad ej stör.
Yttersta länken jag är i fädrens omätliga kedja,
många årtusendens blod släcker sin gnista i mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
