Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till promotionskamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■Minnas derjemte jag vill hvar möda; —ty mödan i minnet
lefver som möda ej mer, lefver som vunnen triumf.
Derför haf tack för minnenas pant, du älskade skara!
Ej du at skalden den gaf: nej, du den gaf ät hans
sang.
Skalden är tonlös och tyst, som eolsharpan i qvällen.
när uti lundarnos djup vindarne lagt sig till ro:
först när en flägt sig smyger hit ned fran stjernornas fäste,
rörd af en finger ej sedd, harpan begynner sin sang.
Ej är det eolsharpan du hör, det är himmelens vårflägt;
ej är det skalden du hör: menskliga anden det är.
Andens talan förde jag ock, när sist pä min tunga,
bröder! I laden ert spräk, laden er andes och min!
Lefve det heliga, ännu en gäng, i tanken, i sängen!
Lefve dess kämpande här! Lefve vårt brödraförbund!
Tidens panna mulnar allt mer: till stormar det stundar;
då kan det gälla att stå, bröder! som en man i strid.
Dock hvart föres jag hän? — Det är fridens värf, som
oss väntar,
vänska]), glädje och sång, minnen och kärlek och vin.
Sångaren lönas med guld, men sången lönas med kärlek:
skänken mig denna — och se’n tack för båd’ kärlek
och guld!
1S4X.
Afolmströms Dikter.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
