Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aprildagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såret läkes igen; ty elden ej mera det bränner,
lyser blott lefnadens dag, mild som en vårsol och varm.
Så var min kärlek också: förtviflad kände jag flamman
härja mitt väsendes rot, lägga i aska mitt lif,
tills ur askan jag såg, ur begärens, nöjets och qvalets,
födas ett sannare lif, renadt och rikt på en gång.
Nu ej sörjer jag mer: låt döden behålla det döda;
men hvad lefvande är lefvande eger jag qvar.
Intet mer jag begär: mig kärleken lärde försaka.
Allt jag gifva förmår: kärleken gjorde mig rik.
Åter jag blifver ett barn: min själ, en irrande dufva,
hoppas i villande skog träffa omsider sitt bo.
Stanna hos mig, du lidande själ! jag känner din smärta.
Flykta ej, leende barn! icke jag hatar din lek.
Änskönt ofta en länk i de jordiska sorgernas kedja,
ofta i fröjdernas krans band jag min blomma också.
Himmel! jag bad om en blixt och du gaf mig kärlekens fridskyss:
himmel! jag trodde dig ej, förr’n du mig slöt i din famn.
Brottas jag ville med dig, o kärlekens furste, om frälsning;
men du mig tog som ett barn — kufvad och frälst — på din arm.
Vidgas af glädje, mitt bröst! Slå jublande toner, min lyra!
Själen, den flygtiga, fann fädernehemmet igen.
Dricka Guds glädje jag vill, när morgonen tänder sin purpur,
qvällen, en rodnande brud, sjunker i skogarnes famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
