Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aprildagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, mitt hjerta är isande tomt, en grift som är plundrad:
minnenas hemska gestalt spökar der ensam ännu.
Bäfva, du gycklande bild! Snart jagas kanhända du äfven
bort ur ditt ödsliga djup: då är det tomt i min natt.
Himmel! sänd mig en strimma af ljus i mitt eviga mörker:
sänd mig en blixt ur din höjd, sänd den till lif eller — död!
Menniskohjerta! Bland dödliga ting, som röras i stoftet,
intet — det vet jag förvisst — vexlar och skiftar som du.
Stundom ligger du brutet och tyst bland ödsliga klippor,
stundom i ilande fart fladdrar din vimpel i skyn.
Stundom, ett speglande glas, du bryter himmelens strålar,
stundom, ett glödande kol, gömmer du helvetets eld.
Säg, hvad liknar du mest? En bleklagd Nordens Aprildag:
solen och skyarna der täfla om löje och gråt.
Stod jag ej nyss på mitt väsendes brant? Framfor mig en afgrund,
drägtig af dödarnes natt, — mörker omkring mig jag såg.
Står jag ej åter i dag på hoppets grönskande höjder?
Ser hur en verld vid min fot solas i kärlekens frid?
Evig är kärlekens makt: dess spira döden ej bryter.
Luttradt af kärlekens eld hjertat förlorar sin slagg;
men hvad der evigt är, förskonar den heliga flamman,
lägger det, pröfvadt och rent, åter i qvidande bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
