Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes hörnstenar, under den förskräckliga kampen
mellan massor, som offrat mänsklighetens gudagivna
gåvor, förnuft och vilja, på altaret åt den
avgud, som nämndes Tron, den döpte Molok, som
kallades Bekännelsen, för att sedan viljelösa drivas
hit och dit av egna och andras rysliga lidelser
– mitt under detta såg man kring en gammal Stoas
filosof några män och ynglingar samlade för att
lyssna till ord om sedlig självbestämmelse, om
viljans seger över jordiska böjelser och jordisk
fruktan, om människosjälens kraft att genom sig
själv förädlas och genom dygden varda en
spegelbild av Guds andes lugn och harmoni.
Det var denna lära, som fläktade storhet genom
hedendomen, som fyllde Plutarkos’ hjältegalleri
med en rikedom av härliga män, en rikedom,
samlad endast från tvänne Medelhavsländer,
och likväl sådan, att det första årtusendet av
kristlig odling, omfattande talrika folk, synes nästan
som ett missväxtår på stora människor i
jämförelse med honom.
Medan det homoiusianska packet drog förbi,
genljöd torget av mångfaldiga rop, och bland dem:
– Död åt avgudadyrkarne, hedningarne, kristendomens
fiender! Torgets stoder överhöljdes med
stenregn; man såg här och där de mörka hoparne
kräla upp på fotställen, såg stoderna, som de buro,
krossas under slag av klubbor och stänger; men
eget nog, de hedniska männen i målningsgalleriet
vordo icke föremål för raseriet, man åtnöjde sig med
att slunga skymford till dem. Deras lugn kunde
väl icke vara mäktigt nog att göra intryck på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
