Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första bästa kniv, sade gamle Baruk. Hon är av
tyg från Damaskus och har, vänner emellan, ett
värde av 50 guldstycken, men hålet skall dit ändå,
det lovar jag.
Rakel hade ännu icke fyllt sitt sjuttonde år.
Hon var en vacker flicka med fylliga former, svarta
lockar, en något stor, men välformad näsa och de
eldigaste ögon, som någonsin tänts under orientens
sol. Det fanns väl knappt en yngling av
Abrahams släkte i hela Aten, Piræus inräknat,
som icke svärmade för Rakel och det ansenliga
arv, som en gång skulle tillfalla henne. Men vem
som helst var icke värdig den rike Baruks vackra
dotter. Det visste såväl Baruk som Ester. När
de fördenskull bortlovade sin dotter, var det till
ingen obetydligare person än rabbi Jonas, den
atenska synagogans stolthet, en ännu ung, men
mycket lärd man, som ej blott kunde lagens böcker
utantill, utan även hade studerat den helleniska
filosofien och skrivit långa med kabbalistiska
funderingar späckade kommentarier till sin landsman
Filons djupsinniga verk.
Föräldrarne hade vid detta val icke gjort sig
mödan att rådfråga sin dotters tycke. Sådant var
icke brukligt hos deras folk, och för övrigt kunde
väl Rakel ej vara annat än nöjd med en man av så
utomordentlig lärdom, så stor vältalighet i
synagogan och därtill av så ansedd släkt som rabbi
Jonas.
De anade icke, att Rakels hjärta redan var
fångat av en annan, och denne – o ve! – var en
av Javans oomskurna söner, som icke hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
