Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52O
»Gå till hofmarskalken!» röt konungen. »Vet ni inte
att jag ej håller kontor här hemma hos mig och att
konungens borg är fridlyst?»
»Ers Majestät», höjde fordringsägaren rösten; »vi
äro visserligen fattiga handtverkare och köpmän,
men kanslipresidenten har tolkat oss borgafriden så:
att denna villa med tomt ej ligger under borgrätten,
utan är alienabel egendom, som kan tagas exekutivt
med löst och fast för resterande gäld.»
»Visa papper på det!» dundrade konungen, ännu
bedragande sig med hoppet att hans fiende ej låtit
det gå så långt.
Handtverkaren upptog en resolution med kanslikollegii
stora sigill och räckte konungen i handen.
Efter att ha kastat ett öga på handlingen låtsade den
tillintetgjorde monarken att läsa papperet alltigenom,
för att gifva sig tid att bli lugn.
»Kom igen klockan 6 i afton och medför räkningarne,
men sök mig icke här, utan i ekonomibyggnaden»,
var allt hvad Fredrik kunde i hast påfinna för att
få rummet tömdt från de besvärliga, hvilka äfven
aflägsnade sig, ehuru med ryggar så breda och hufvud
så höga, att det icke kunde återstå något tvifvel om
deras punktlighet.
»Ut och fa oss pengar, Broman!» utropade kungen när
han sett den sista ryggen försvinna.
»Hvar?» frågade assessorn med en otrogen min. »För
tre år sedan upphörde jag att kunna låna; sedan dess
ha vi varit inskränkta till att göra skuld. Nu är
det kaputt!»
»Sälj någonting då!»
»Finns ingenting!»
»Titlar!»
»Ingen vill bli kammarherre sedan jag blef det!»
»Ordnar!»
»Det ha vi inga! Och dem säljer nog Gyllenborg
själf!»
»Pastorat!»
»Sålda!»
»Röster!»
»Inte ha vi några röster.»
»Nu vet jag: kronjuvelerna!»
»Nå, se det kan låta höra sig. Men drottningen har
ju dem i sina nypor.»
»Du ska’ gå till henne och säga att jag måste låna
dem till intåget i Kassel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
