Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring världen. Då hade jag i ärlig strid tagit mitt
bröd mot insats af mitt lif, nu är jag vrakplundrare,
likplundrare, som åtnjuter allas aktning utom min
egen — och din, Olga. — Låtom oss lämna detta land,
som icke hade plats för oss, då vi voro hederliga, men
öppnade sina portar, då vi blefvo ohederliga. Låtom
oss draga dit bort, där jorden ännu saknar ägare
och där den i frihet födde kan beta sina hjordar,
hvarhelst himlen vattnar gräset och solen lockar
det till växt! Dina ögon, Olga, fråga mig, om jag
icke skall sakna det gamla hemmet, där min barndom
förflutit! Jag hade ingen barndom; ingen hälsade
mig välkommen, när jag kom, och ingen säger farväl,
när jag går. När jag såg dig, Olga, då började min
barndom, och där du är, där är mitt hem!»
*
Om aftonen spökade det på Trollhättorna, och en vådeld
tände Kristians stuga. Vid skenet sågs hans största
båt styra till hafs och hålla österut. Kristian
satt till rörs, men i fören satt hans unga hustru
vid skotet och höll utkik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
