Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när han fick rikligt, ställde han till gästabud. Svågern, som hade att fordra sin hustrus utlösning ur gården, oroade honom också.
När gångedagarne före påsk inföllo och prästen
kom med heliga korset och gossarne sjöngo litanian
omkring åkrarne för att välsigna säden, då blygdes
Hans att bekänna, att åkern var osådd. Men när det
sedan endast växte tistel i åke/n, då sade folket,
att Hans bedragit Kristi kors.
Aret därpå fick Hans en son till. Då svedjade han af
sista skogen och sådde rofvor i askan. Men Kristian
satt midt öfver på sin strand och såg, hur den vackra
ön förvandlades till ett naket skär. Han erfor hvarken
smärta eller glädje, ty han fann endast lärorikt att
se, huru saken utvecklade sig.
Om hösten fick Hans missväxt på rofvorna, ty skogen,
som skyddat för nordliga vinden, var ju borta.
En dag, då nöden var stor och Hans farit ut på
fiske, tog hans hustru en ekstock och rodde öfver
sundet. Kristian mottog henne vänligt och bad henne
stiga in i härbärget, där man brukade hålla hemliga
samtal.
Hon beklagade sin stora nöd och bad om hjälp. Kristian
hade intet att invända mot denna begäran, utan gaf en
riklig hjälp till en ko, utsäde och dylikt. Svägerskan
blef rörd och erkände, att Hans icke burit sig riktigt
åt. — Det visste Kristian ingenting om; lade sig icke
i andras angelägenheter, och så skildes man åt.
När svägerskan hade gått, sade Kristian till sin
hustru: »Olga, nu har jag intet mer här i landet
att göra. Jag har sett straffet komma, utan att
jag lyft hand mot mitt eget blod. Hans är tiggare;
i vinter blir han tjuf, då han måste stjäla sin ved,
efter han bränt upp skogen. Hans barn bli tjänare,
såvida de icke bli något annat. Och det är rätt! Man
lärde mig ljuga, och lagens handhafvare gjorde mig
till röfvare. Jag var hederlig, men man tillät mig
icke vara det! Nu kunde jag bli det, om jag ville, ty
man har erbjudit mig att bli nämndeman, om jag ville
köpa jord. Men jag vill icke äga något af denna jord,
som människorna slåss om; jag vill icke bli aktad af
detta sällskap, som misstänker mig vara en skurk,
men förlåter mig, därför att jag har murad spis
och dricker vin. Icke blef jag rik på mitt samlade
arbete, det vet du, ty en last med skinn och dun gör
ingen rik. Hade jag lefvat för tre hundra år sedan,
så hade jag blifvit sjöröfvare, och mitt namn hade
gått berömdt och förbannadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
