Raymond E. Feist: The Serpent War Saga 1: Shadow of a Dark Queen (1994)

Morrow, 382 sidor.

Precis som de flesta andra fantasyförfattare så verkar Raymond E. Feist ha bestämt sig för att långa serier är ett bra sätt att tjäna stora pengar. Med Shadow of a Dark Queen så inleder han en ny serie utan att från början binda upp sig att skriva ett visst antal delar. Åtminstone på mitt exemplar av boken så finns det ingen som helst indikation hur lång han har tänkt sig att serien ska bli. Antagligen så beror det på hur försäljningen går.

Som jag sade så är det här en ny serie, men den som har läst Feists tidigare Magician-serie kommer trots allt att känna igen sig då den här utspelar sig i samma värld.

Vad som förvånade mig lite grann var att boken var så pass avslutad som den trots allt är. Jag hade förberett mig på en rejäl cliffhanger som avslutning men så blev det inte. De allra flesta saker som har visats i den här boken har avslutats och del två får till stor del börja om på ny kula. Den ondskefulla armén är visserligen fortfarande obesegrad i slutet av boken, men å andra sidan så har boken också bara handlat om ett litet kommandouppdrag. Vad som dock retade mig lite grann och som är en följd av att detta är första delen i en serie är att det som händer i prologen inte egentligen har någonting med resten av boken att göra. Jag antar att det finns där som ett slags försmak av vad som komma skall. I prologen introduceras ett slags ödlemänniskor som är hotet mot mänskligheten i landet. Personligen blev jag mest förvirrad av detta; jag tror att det hade blivit en mer spännande bok om vi som läsare inte hade sett ödlemänniskorna förrän de kommer in i handlingen. Som det är nu så blir bokens huvudpersoner skräckslagna när ödlemänniskorna visar sig för första gången medan läsaren som sett dem tidigare bara nickar igenkännande.

Det känns som om boken riktar sig främst mot yngre läsare. Huvudpersonerna är två killar i femtonårsåldern. Den ena, Erik, är en icke erkänd son till en adelsman medan den andre, Roo, är lite av en "värsting". Erik får snart sina första (tafatta) erfarenheter av det motsatta könet. Efter att tillsammans ha bevittnat hur Eriks halvbror våldtar och misshandlar en flicka som bor granne med Erik sticker de ner honom, mer eller mindre kallblodigt. De flyr hals över huvud och genomgår (efter diverse förvecklingar) en stenhård kommandoträning med förtryck från befälen, meningslösa kommenderingar med mera. Trots alla dessa prövningar så går Erik och Roo ganska obehindrat genom det hela. Vi får se väldigt lite av hur sexuellt uppvaknande, mord och stenhård kommandoträning påverkar dem. Berättandet tar mest upp vad de gör, väldigt lite vad de tänker.

Det här är dock inget stort problem. Boken är tänkt som en äventyrsroman och som sådan tycker jag att den fungerar utmärkt. Det finns också några humoristiska godbitar som till exempel den stora draken vars skinn består av ädelstenar. Den tillbringar sin tid i en mycket svagt upplyst grotta eftersom det regnbågsskimrande glittrandet som uppstår när solljuset spelar över dess fjäll ger den huvudvärk.