FAQ om fanzineutgivning version 0.92 Denna fil är till för att ge information om och svar på vanliga frågor rörande fanzineutgivning. Ämnet belyses ur främst svenskt och nordiskt perspektiv. Du är välkommen med egna kompletteringar! FAQen (Frequently Asked Questions) är tänkt att publiceras i listan sverifandom@lysator.liu.se och eventuellt newsgruppen swnet.sf. Kom gärna med förslag om utökningar, förbättringar, rättelser, osv! FAQen är fri för vem som helst att sprida på vilket sätt som helst. (Dock, trycker du den på papper eller plast skall jag ha ett medarbetarex!) Jag vet inte om jag orkar hålla på att göra FAQen allt för utarbetad (för då blir jag det också), men en eller ett par versioner till skall jag väl orka med. När jag hoppar av skänks projektet till vem som helst som känner sig hugad att uppta staffetpinnen. Författare är Ahrvid Engholm, /ahrvid@algonet.se/. Bidragsgivare är: Hans Persson (unicorn@lysator.liu.se) /Fler bidragsgivare välkomnas!/ Avsnitten behandlar: * Historik * Framställning * Innehåll, litet terminologi * Distribution * Varför göra fanzines? * Några fanzines * Litteratur i urval FAQen tar INTE upp: * Sf-rörelsens historia i allmänhet * Sf:s historia och bakgrund i allmänhet * Hundra- eller tusentals fanslangtermer (de medtagna rör specifikt fanzines) * Program för fanzineframställning * E-zines * Mer detaljerade tips om layout och språk Avsnitt som bör med i framtiden: * Källor om fanzines på nätet /Ge tips och förslag!/ HISTORIK Med "fanzines" (förkortas ofta "zines") menar vi här science fiction-fanzines. Det är från sf-fandom fanzinefenomenet kommit, även om det nu naturligtvis finns fanzines för mycket, exempelvis serier, rockmusik, fotboll, med mera. "Fandom" är vad sf-fansen kallar sin rörelse. Sf-historiker anser att The Comet, utgivet av amerikanen Raymond Palmer i maj 1930, var världens första fanzine. På den tiden kallades de dock "fan-mags", en förkortning av "fan magazine". Ordet "fanzine" lanserades 1940 av den döve amerikanske sf-fanen Louis Russell Chauvenet 1940, också det som en förkortning av "fan magazine". (Samtidigt lanserade han termen "prozine", sammandragning av "professional magazine".) Uppkomsten av termen "fanzine" har utretts grundligt av sf-historikern Sam Moskowitz i artikeln "The Origin of the Term 'Fanzine'", Fantasy Commentator, vol 8 nr 3/4, hösten 1995, ISSN 1051-5011 (red A L Searles, 48 Highland Circle, Bronxville, NY 10708-5909, USA). Det första brittiska fanzinet, Novae Terrae, utgavs 1936. 1954 kom det första svenska fanzinet, Cosmos News, utgivet av Club Cosmos i Göteborg. (Jag saknar lättillängliga noteringar om redaktörerna, men en av dem var Gabriel Setterborg, som jag känner. Club Cosmos finns fortfarande. Och, faktiskt, Louis Russell Chauvenet lever också fortfarande!) Termen "fanzine" och själva fenomenet vandrade över till seriefandom i början av 50-talet (en del sf-fans sysslade också med serier), och därifrån har fenomenet sedan spritt sig till exempelvis punkrockarna. (Som f ö tycks höra till de mer obildades skara. Det finns t ex flera artiklar om "fanzines" i dagstidningar, så sent som i t ex Expressen sommaren 1996, där punk- och andra rockare uttalar sig om att fanzines började utkomma i England på 70-talet. Snyft och ack!) Första ordboksdefinitionen av termen "fanzine" är från 1961 och Webster's Third New International Dictionary of the English Language: "en periodisk skrift skriven och redigerad av science fiction- och fantasy-entusiaster och ofta framställd genom stencilering." (AE:s övers. Sidan 961. Nationalencyclopedin tar också upp fanzines, nästan korrekt.) Amatörtidskrifter är dock ingen ny uppfinning. Redan en del av t ex den svenska frihetstidens brokiga utgivning - med pamfletter, upprop, angreppsblad, cirkulär, osv - på 1700-talet kan säkerligen betraktas som sådana. Skolor, föreningar och enskilda med pengar och tid över har länge utgivit egna tidskrifter. Men det sf-fansen började utge skiljde sig på flera punkter från detta: 1) För det första hade fanzineutgivarna inga ekonomiska eller andra resurser och var aldrig ens i närheten av ambitioner att tjäna pengar. De ägde inga tryckerier, hade nästan aldrig råd att köpa utomstående trycktjänster och hade i de flesta fall inte heller stora föreningar i ryggen. ("Clubzines" har dock blivit viktigare senare.) 2) För det andra strävade de inte mot professionella tidskrifters utseende eller innehåll, utan utvecklade en egen stil. 3) För det tredje uppstod en kultur i interaktion mellan utgivarna, och mellan utgivare och läsare. Den särskilda kulturen i sf-fandom har till stora delar uppstått och burits av just fanzines. Andra amatörtidskrifter tar rätt mycket betalt, om de kan. (Det är inte ovanligt med t ex rockfanzines som kostar 40-50 kr styck!) De köper bättre tryck om de hade råd. De försöker efterlikna "riktiga" tidskrifter, och de ignorerar ofta varandra sinsemellan. Sf-fanzineutgivarna bryr sig mycket om själva interaktionen och att inte efterapa "riktiga" tidskrifter. Sf-fansens fanzineutgivning är i dag något i nedgång, både i Sverige, Norden och utomlands. Det utges inte lika många fanzines som t ex under 80-talet. Ett skäl kan vara att elektroniska medier i viss utsträckning ersätter den kontaktskapande funktion fanzinen har. Hur många fanzines som utgivits är omöjligt att säga. I världen är storleksordningen 100 000-tals utgivna nummer. Sverige kom igång senare. Rune Forsgrens Skandinaviskt fanzineindex 1954-1977 listar 1019 nummer för de första 23 åren, totalt ca. 19 400 sidor (namnet till trots är indexets majoritet svensk utgivning). Det blir i snitt 44 nummer per år, vart och ett läst av mellan ett dussin och 200-300. En uppskattning är att antalet utgivna fanzines i Norden fram till nu bör ligga på 3000-5000 nummer. (Enbart Sverige bör ligga på ca. 3000! 80-talet var mycket aktivt.) Majoriteten av redaktörerna är mellan 20 och 30 år. Vissa börjar i tonåren och andra fortsätter tills de dör - enstaka från 30-talets urtid är fortfarande aktiva. Det finns en stark känsla för genrehistoria bland sf-fans, med specialfanzines, konferenser, bokutgivning och föreningar enbart för fandom-historisk forskning. De flesta utgivare är män, men från slutet av 70-talet och framåt har allt fler kvinnliga faneds dykt upp. (Fortfarande är de dock i stark minoritet.) Mycket som rör sf-fandom och fanzines diskuteras på listan sverifandom-request@lysator.liu.se. FRAMSTÄLLNING De tidiga fanzineutgivarna lånade, köpte begagnat eller till och med byggde (!) stencilapparater (duplikatorer), som var favoritmedlet för tryckning. Andra vanliga tryckmetoder var hektograf (en gelatinmassa får suga upp färg från ett original och man trycker genom att pressa pappren mot massan), spritstencil ("blåstenciler", vanliga på skolor) och karbonkopiering (karbonpapper varvas med tunna papper och fanzinet skrivs ut för hand; ger 10 eller max 15 ex, varav de sista nästan oläsliga). En variant av stencilering var s k elstenciler, där original på papper via en roterande scantrumma överfördes till blåsvarta elstenciler som man kunde trycka med i en vanlig stencilapparat. Det har funnits udda tryckmetoder som Dénis Lindbohms "pottografi" eller Roar Ringdahls "rory rull". (Det finns en bra utställning om kontorstryckets historia på Science Museum i London.) Stenciltryck var vanligt i Sverige fram till slutet av 80-talet. Fanzineutgivarna brukade kunna hitta stencilfärg hos Överskottslagret. Många har fortfarande kvar sina stencilapparater, men det tycks inte längre gå att hitta stencilfärg och stencilströmmen har därför sinat. Av detta skäl, och av praktiska skäl, har kontorsoffset och framför allt fotostatkopiering tagit över, med början på 70-talet. Med Internets framväxt har det också börjat komma ut elektroniska fanzines, antingen i form av texter som går ut i newsgrupper och mailinglistor, eller på hemsidor på World Wide Web, där man kan logga in. Vi skall här inte ta upp E-fanzines, men det bör nämnas att sf-fans haft en hel del inblandning i Internets utveckling. Många som hackat programvaran har varit ihärdiga sf-läsare. SF-Lovers är världens äldsta mailinglista. Sf-fans har ofta gillat teknik. I äldre tid var skicklighet i att hantera skrivmaskin och stencilapparat viktigt. Man måste lära sig att komponera sin text i huvudet, för när text väl börjat skrivas ut på en stencil kan bara små ändringar göras (med rött stencilkorrekturlack). Manuellt framräknad rak högermarginal hörde till de mest tidsödande konststyckena. Idag räknar datorn ut hur högermarginalen skall måttas rakt, men det går att göra i huvudet...eller genom att skriva ut texten två gånger! Man måste lära sig att göra illustrationer med stencilpenna (kulspetspenna gick lika bra!) och stencilunderlägg. Några lyckliga få ägde "shading plates" för att göra snygga skuggningar. En del lärde sig att göra häpnadsväckande fina illustrationer som ristades in direkt på stenciler - ett riktigt konsthantverk! Stencilapparaten krävde också sin fan. Infärgningen måste vara jämn, man måste lära sig rätt tryckhastighet och den som hade gott om tid kunde anlita "slipsheeting" (användning av mellanläggssidor) för att minska spöktrycken. De skickliga stencilerarna var riktiga mimeovirtuoser! De kunskaper som rör textkomposition och layout är fortfarande tillämpliga idag. Med all säkerhet jobbar du med dator. Vi kan inte ge dig manualer till olika ordbehandlings- eller layoutprogram, men väl några tips: * Skriv riktig svenska. (Eller vilket språk du nu skall skriva på). Sf-fans är litterära personer som läser böcker och skriver själva - de bryr sig väldigt mycket om texten! SAOL och Svenska språknämndens häfte med skrivregler är bra referenslitteratur. * Vad gäller layout: gå mot det propra och prydliga snarare än mot det vilda och experimenterande. Du är inte lika originell som du tror när du gör "vild" layout. Det har gjorts hundra gånger tidigare! En enkel men snygg layout är lättare att hitta i och lättare att läsa. Det finns gott om böcker om layout. (Men tyvärr blir layoutlitteratur allt sämre, då branschen tagits över av folk som tror att Smält Bly är ett kul spel till Macintosh och att layout skall efterlikna just dataspel.) * A4 är det vanligaste formatet. Betänk att du kan trycka på färgat papper. * Blanda inte för många typsnitt. Utöver logotyper och konstnärliga rubriker är grundreglen max två typsnitt per sida. Typssnitt bör ligga minst två punkter från varandra i storlek. Kör t ex inte med både 10 och 11 punkters storlek! (Det kan dock funka om det är två olika typsnitt.) * Du behöver inte överanstränga dig! Vanliga rubriker, följda av rak, enkel text går jättebra. Du kan faktiskt skriva ditt fanzine med skrivmaskin om du vill. Sf-fans bryr sig, som sagt, mer om vad texten säger än hur den ser ut. * Försök hitta din egen stil. Du behöver inte kopiera andra eller snegla på professionella tidskrifter. En viktig poäng med fanzineutgivning är att utveckla sig själv, och inte att efterapa det som redan finns. * Du skall redigera utomståendes material. Rätta språkfel. Skär bort avsnitt om det behövs av längdskäl. Textredigering är dock svårt. Du kan utsätta dig för kritik, så var aningen försiktig. När det gäller tryckningen är tipsen enkla. För offset: hitta en billig tryckfirma och lämna in originalen. För fotokopiering: lägg originalet på glasskivan och tryck på lämpliga knappar. Lämpliga upplagor är allt från 15 till 300 exemplar, men 75 till 150 torde vara det vanligaste. Sidantal kan variera från 1 till över 500 (världens tjockaste fanzine, Warhoon nr 28, utgivet av amerikanen Richard Bergeron), men 6 till 30 sidor torde vara ganska normalt. Utgivningsfrekvens kan vara allt från ett nummer vart femte år (som Science Fiction Five Yearly...jag höll på att säga SF-Forum!) till ett nummer varje vecka (dagszines har även förekommit, under kortare perioder). Någorlunda normalt är dock 1-3 nr/år. Fanzineutgivare plockar och häftar själva. Och de skriver adresser, viker kuvert, slickar frimärken och går till posten själva. Ibland kan du dock övertala vänner att hjälpa dig. Man kan förresten undvika kuvertkostnaden genom att vika ett tunnare A4-fanzine till A5 och sätta en häftklammer längst ned (men då skall det finnas plats för adressen på omslaget). Billiga kontorsoffsetfirmor: Ekonomiprint, Dalagatan 31, Stockholm /Fler tips in i listan! Kolla lokala föreningsråd, t ex./ INNEHÅLL, LITET TERMINOLOGI Det finns olika typer av fanzines. Du kan göra vilket slags fanzine du vill, naturligtvis, men här de vanligaste typerna: Serconzines = (av "SERious and CONstructive") behandlar om sf-litteratur. Noveller, recensioner, faktaartiklar, intervjuer, insändarspalt (ofta hårdare redigerad än i andra typer av fanzines), med mera. Fanniska fanzines = ("fannish fanzines") handlar om själva sf-rörelsen. Tänkbart innehåll: dagbokslika redaktionsspalter, kåserier, kongressrapporter, vardagshändelser skildrade på ett humoristiskt sätt, parodier, artiklar om sf-fandoms historia, insändarspalt. Humor är viktigt. Genzines = (av "general contents") kan sägas vara en blandning av sercon- och fanniska fanzines. Personalzines = (personliga fanzines) har mer utrymme för utgivarens personlighet och dennes liv. Som ett längre brev till läsarna. Nyhetsfanzines = ("newszines") rapporterar om nyheter: böcker, priser, kongresser, författare, fans, osv. Även kortare artikelmaterial, recensioner, intervjuer och dylikt. Oneshots = ("engångsskott") utges bara en enda gång. Ofta tillkommer de spontant när några sf-fans träffas. Många oneshots har haft tämligen uselt innehåll. Ofta försöker oneshots vara roliga. (De lyckas inte lika ofta.) APAzines = (se DISTRIBUTION) har väldigt mycket kommentarer till andra fanzines i apan ifråga. Clubzines = (klubbfanzine) är de officiella organen för sf-klubbar. De brukar vara ganska seriösa och ha en del nyheter, särskilt nyheter om klubben. Semiprozines = halvprofessionella fanzines, med bra tryck och högre ambitioner. (Prozines = professionella sf- tidskrifter.) På Lysators SF-Arkiv finns en längre sf-fanslangordlista och dito uppslagsverk, Fandboken (se nedan), men här är ytterligare några praktiska ord för just fanzineutgivning: adzine = annonsfanzine annish = "anniversary issue", jubileumsnummer apa = "amateur press association", fanzinedistributionsklubb, som t ex SFF (se nedan) ayjay = amatörjournalistik (som finns i fanzines) bacover = fanzinets baksida (alltså själva baksidan; har inget med fanzineutgivningens baksida att göra!) blitzkrieg = extra snabbaktion för att få ut försenad APA-sändning crudzine = dåligt fanzine deadwood = en medlem i en apa som mest är med och tittar på, utan att bidra själv eyetracks = läser du inte försiktigt fastnar dessa på sidorna faned = förkortning för "fan(zine) editor", fanzineutgivare FAPA = världens äldsta APA, amerikanska Fantasy Amateur Press Association startad 1937 fanzineblockader = slika utropas när faneds är sura på varandra fiawol = förkortning för "fandom is a way of life",en attityd till fanlivet (motsatsen är fijagh, "fandom is just a ghoddamn hobby") fillo = illustration som fyller ut överblivet sidutrymme (även "illo") flyer = (även "rider"), reklamblad för något som medföljer ett zine kolofon = ej fanslang; den ruta eller textsnutt där zinets redaktion, adress, osv anges (kallas även redaktionsruta) letterhack = person som skriver många LoCs lino = citat eller skämt mellan två linjer LoC = "Letter of Comment", brev med kommentarer till ett fanzine mailing comment = förkortas "m/c", en skriftlig kommentar från en faned i en apa till en annan apa-medlems zine minac = av "minimum activity (requirements)"; en del apas kräver att medlemmar gör minst ett visst antal sidor per år för att upprätthålla medlemsskap mimeo = av "mimeograph" (stencilapparat); populär tryckmetod OE = official editor, den i en APA som är ansvarig för att sändningarna kommer ut (och ofta redigerar apans officiella organ, OO) proffset = offset, men en riktig faned undviker det sub = av "subscribe", ibland även "prenna" (av "prenumerera") ToC = Table of Contents, detsamma som innehållsförteckning trading = när faneds byter prenumerationer med varandra WAHF = "We Also Heard From", om ditt LoC inte publiceras hamnar du i en WAHF-lista väntelista = en del apas har begränsat medlemsantal, och man får köa på en väntelista innan man kan komma med "All knowledge is distilled in fanzines" = motto med innebörden att allt som egentligen är värt att veta står i just fanzines. I allmänhet kan sägas att en nybörjare ("neofan" på sf- slanget) har bäst chans att lyckas med ett sercon- eller genzine, eller möjligen ett personalzine. De fanniska fanzinens särskilda stil kan vara svår att behärska till en början. En redaktionell spalt där du presenterar dig passar alltid bra. Det publiceras inte särskilt många sf-noveller i fanzines, men en eller ett par sådana kan vara på sin plats. Recensera några böcker du läst. Ha artiklar om saker som intresserar dig. Du behöver inte, i ditt debutfanzine, köra en massa prat modell "Ursäkta här är jag. Mitt fanzine är säkert jättedåligt, men jag är nybörjare...". Läsarna vet detta redan; och faktiskt brukar de flesta vara ganska förståliga i kommentarer till debutfanzines. Försök få bidrag från andra, för det blir litet enformigt om du skriver allt själv. Fråga vänner och andra sf-fans du lärt känna om bidrag. Den som inte kan skriva kanske kan teckna? En del illustrationer behövs för att lätta upp. Din bästa illustration kör du på omslaget. Det går även att göra fanzines utan omslag, där du har en logotyp överst på sidan ett och under den börjar löptexten meddetsamma. Skämtteckningar är vanligt (små gubbar med propellermössor, s k beanies, brukar föreställa sf-fans). Bed läsarna skicka brev med kommentarer ("LoCs"). Till nummer två kan du därmed börja med en brevspalt! Upphovsrätt är en sak att tänka på. Du får inte ta material varifrån som helst, utan att fråga om lov. Text bör du aldrig stjäla (med undantag för vedertagen citaträtt, text där upphovsrätten löpt ut och liknande), men det händer att faneds lånar illustrationer ur andra fanzines. Illolåns zines emellan brukar det ses mellan fingrarna med så länge konstnären är fan. Man bör ett bra namn på fanzinet. Många har använt namn som anknyter till rymd eller sf (Komet, The Planet, Star Stuff, Cosmos Bulletin, osv), andra har försökt anknyta till vetenskap och teknik (Makromegas, Omikron - grekiska bokstäver är populära! -, Encyclopedia Galactica, Spektra, osv) eller litteratur och debatt ( -Review, -Forum, - Journal). Man kan ta ord eller begrepp ur kända sf-verk (Ansible, Foundation) eller ord som anknyter till fandom (Roscoe, Beanie, Zapgun, osv). Eller så kan man hitta på något fullständigt galet och irrelevant, som t ex Tredje Guiden Till Fördold Makrobiotisk Kunskap eller Någon Gång Måste Det Komma Ett Fanzine Som Heter Så Här eller Vem Är Vem i Eslövs Parkförvaltning. Tänk igenom namnvalet, för namnet är ditt främsta skyltfönster. Folk som bara får höra talas om ditt fanzine kommer att höra namnet först av allt! En del verkar vara litet ointresserade av att hitta bra fanzinenamn och tar första bästa. Det har förekommit många knäppa namn för fanzines, men du behöver inte ställa dig i just den kön. På något sätt tycker jag att det var skojigare när fanzines kunde heta saker som Meteor, Saturnus, Nebulosa och Roscoes Stora Rakettidning! DISTRIBUTION Posten är allmänt hatad inom sf-rörelsen för att man ständigt höjer portot. Posten tycks hata små tidskriftsutgivare! Men tyvärr är Posten något nödvändigt för att skicka ut fanzines. Man kan bilda en förening och skicka med B-föreningsbrev. /Någon bör lägga in mer detaljer om det. Jag har själv övergivit B-föreningsbrev. --AE/ Eller man kan skicka som B- brev. (A-brev är dyrare men kommer fram snabbare.) Ett hemligt tips är att om man gör ett fanzine på 105 gram, så behöver man kanske inte sätta på porto för nästa viktgräns (250 gram). Det kommer fram ändå utan protester. Om du har tid att gå runt, posta på flera olika lådor. Om du har otur kanske posten har italiensk vecka för just den enda låda du valt, dvs man lägger undan dina med stor möda framsvettade sidor i en hög och tittar ointresserat på den i flera dagar innan man överväger ifall man skall skicka den vidare. (Ständigt stegrande porto betyder alltså ständigt sämre service. Finn logiken!) Envisa rykten gör gällande att posten fortfarande - om än motvilligt - distribuerar pappersförsändelser. Någonstans mellan stället för postsouvernirer och båset för biljettbeställning kan du på ditt lokala postkontor hitta aktuella portotabeller. Förresten, när reklambladen för rabattfrimärkena kommer - skaffa så många som möjligt och köp på dig rabattmärken! Du bör vara fanzineläsare ett tag innan du utger ditt första fanzine. I de zines du läser hittar du ofta adresser, som du kan sända ditt fanzine till. Många fanzines sänds ut mot "det vanliga" ("the usual"), vilket betyder att vem som helst som visat intresse kan få zinet. Visa intresse är att sända brev med kommentarer, frivilligt penningbidrag av valfri storlek, material att publicera, brev med returporto, eget fanzine i byte ("trade" eller "swap"). Folk har iofs sänt galna saker - som kretskort ned blinkande lampor! - för att visa intresse, men håll dig till det litet mer ortodoxa. Du bör alltid erbjuda provnummer mot returporto. Du kan ha en prenumerationsavgift i botten (5-20 kr/nr), men vänta dig inte alltför stor anhopning av prenumeranter (såvida du inte arbetar väldigt länge och ihärdigt med prenumerantvärvning). De som är riktigt aktiva i fanzinevärlden föredrar "det vanliga". Trade-begreppet har blivit en smula förvirrat med åren. Skall en som utger fem fanzines om året sända alla gratis till den som utger ett vartannat år? Skall ett taskigt oneshot på två sidor räknas som rimlig trade för ett snyggt serconzine på 64 sidor? De som publicerar sig någorlunda lika ofta med ungefär lika tjocka fanzines finner inga principiella svårigheter i att bedriva trading. I övriga fall får man känna sig fram. (Observera att underlåtenhet att erbjuda trade kan reta den som anser sig berättigad till det. Trading är ett potentiellt minfält!) Det är mycket vanligt att man distribuerar ett fanzine till läsare i de övriga nordiska länderna. Skriver man på svenska kan de vanligen läsa det. (Och vice versa.) När du besöker klubbmöten och sf-kongresser skall du inte försumma chansen att dela ut ditt fanzine - utan att berika postverket! (En stor fördel.) Det förefaller inte vara särskilt framkomligt att lägga ut fanzines för försäljning i tidnings- och specialbutiker. I praktiken säljs inte så många. Det blir mest ett sätt att skylta med fanzinet. Du kan ju också alltid pröva att begära kulturstöd för ditt zine någonstans ifrån; det glädjer säkert prövningsnämnden som kommer att skratta gott åt din ansökan. (Alltså, fanzines är "underground", nästan per definition. Offentliga kulturmedel är bara till för det som är etablerat och ofarligt och tråkigt. Så är det.) Du bör recensera andra fanzines i ditt eget, och du kommer då som tack få se ditt fanzine recenserat i andra. Därmed sprids din adress och du kan nå nya läsare. Du kan gå med i en APA ("Amateur Press Association"). I Sverige finns främst SFF (Sveriges Fanzine Förening) med drygt 70 medlemmar. För den måttliga medlemsavgiften får du skicka ut dit fanzine gratis i SFF:s sändningar, som kommer varannan månad, och det är icke att förakta. Tyvärr verkar det som att man får en aning dåligt med läsarrespons på zines som går ut med SFF. Mottagarna får ditt zine utan ansträngning och blir inte intresserade av att anstränga sig för att få ett nummer till. Vad kostar det att utge fanzines? Nja, det beror på hur du gör. Skriver du ut något på datorn du ändå har, kopierar upp det på jobbet och skickar ut med SFF kostar det bara SFF-medlemsavgiften (under 100 kr). Om du offsettrycker ett fanzine på 20 sidor i 100 ex kan det kanske gå på 5-10 kr/ex, plus 3:50/ex som du postdistribuerar. Har du stencilapparat och lyckas hitta stencilfärg kan du pressa ned tryckkostnaden till 1:-/ex. Detta ger dig i alla fall en liten uppfattning. VARFÖR GÖRA FANZINES? Välkommen till den mer filosofiska avdelningen! Det finns många tänkbara svar på frågan. Men det handlar mycket om att man vill uttrycka sig, utveckla sig och nå kontakt med andra. Många fanzines har avsnitt som utgör dagboksfragment eller redaktörens tankar om livet, universum och allting. Man sitter kanske och har en massa tankar om saker och ting som man tycker är bra eller dåliga, och då är ett bra sätt att få utlopp för allt detta att göra ett litet fanzine och sprida det i vad som trots allt är en ganska begränsad krets. Man kanske vill skriva noveller eller dikter eller matrecept och få andras synpunkter? Då passar ett fanzine. Fanzineutgivning har en mycket stor utvecklande potential. Man får anledning att under en tid som är några dagar eller veckor tänka på ett projekt som sträcker sig längre in i framtiden än några timmar. Man lär sig planera och skriva och layouta och kanske teckna. Fanzineutgivning kan faktiskt vara litet av en plantskola. Idag i Sverige sitter det flera dussin personer som är journalister, författare, förlagsredaktörer, tecknare, kulturskribenter, recensenter, producenter, med mera, som började sin bana i sf-fanzines. Många av dessa lärde sig det allra viktigaste genom just fanzines. Vi behöver inte nämna några namn, men vederbörligt tillstånd har lämnats - stämplat och kontrasignerat i tre exemplar - för att fanzine-FAQ:ens urförfattare hr A Engholm är ett exempel. (Och, fan, jag såg någon av de andra i TV härom dagen!) Kontaktskapandet är också viktigt. Man lär känna andra personer, andra som gillar sf till och med! Man kanske börjar brevväxla och senare synas på kongresser. Över huvud taget får man bredare kontaktytor. Ofta är det skärpt folk man får kontakt med. Jag menar, det är ju en bra start att kunna läsa och skriva till att börja med. Någon som har, t ex, detaljerade synpunkter på en nästan okänd sf-författare från 40-talet är rimligen inte helt blåst. (Eller det är kanske just vad han är?) Sedan är det någonting KUL med att göra fanzines. Att sitta sent på natten och hacka på ett tangentbord. Att hitta på saker att skriva om. Att skriva det! Att få brev. Att göra teckningar på rymdskepp. Att få läsa andras recensioner av det egna fanzinet. Att delta i de allmänna debattvågorna i fanzinesvängen. Att upptäcka att man kan göra sådant man trodde man inte kunde. Att skämta. Att träta. Det kanske inte är allra roligast att häfta papper och slicka frimärken, men - det slinker också ned. Inom fanzinevärlden är det också på detta vis: är man riktigt energisk utgivare i, säg, ett år så kommer man till sin förvåning upptäcka att man blivit kändis. Kanske inte kändis för så många, men inom sf-fandom (och det räknas). Man har blivit Big Name Fan (BNF) och man har fått egoboo (=känsla av tillfredställelse över väl förrättat fanvärv). Du blir plötsligt någon! NÅGRA FANZINES Science Fiction Journalen, nyhetsfanzine, Ahrvid Engholm, Renstiernas Gata 29, S-116 31, 7 nr/50:-, skicka en femtiolapp i ett kuvert. SFF-Bulletin, organ för Sveriges Fanzine Förening, 6 sändningar, 75:-, 435 54 28-6, SFF; ordföranden heter Lennart Uhlin, Högsätrav 22 5tr, S-181 58 Lidingö och han bör kunna stå till tjänst med mer info. Spektra SF, organ för Skandinavisk Förening för SF, Box 3273, 103 65 Stockholm. Minotauren, horrorfanzine, Richard Beghorn, Tollare Folkhögskola, S-132 42 Saltsjö-Boo. Svenska Darthbladet, organ för Swedish Jedi Order (Star Wars-klubb), Peter Flenshammar, Köpmangården 5, S-746 32 Bålsta. Månblad Alpha, organ för Linköpings SF-Förening, c/o Tommy Persson, Ryds 180A, S-582 48 Linköping Pötzine, personalzine, Staffan Vilcans, Mörbylund 19 2tr, S-182 30 Danderyd. Algernon, norsk serconzine, utges av föreningen Aniara, Box 103, Blindern, N- Oslo 3 Proxima, danskt serconzine, utges av föreningen SF- Cirkeln, red Niels Dahlgaard, Bredahlsvej 15 4th, DK-2500 Valby Phantasm, danskt serconzine, Mads Dam-Larsen, Ole Jörgensens G 14 St Th, DK-2200 Enhörningen, svenskspråkigt finskt serconzine, Ben Roimola, Alleg 156A5, SF-261 00 Åbo/Turku /Listan torde kunna fyllas på! Jag hade tänkt mig att zines skall listas som är a) sf-fanzines, b) ej oneshots eller apazines, c) kommit ut senaste året och d) inte har mest karaktär av semiprozines. Jan gjorde undantag med c) för Roimolas zine, dels för att jag inte kom på något annat lämpligt zine från Finland, dels för att han sagt att en ny Enhörningen skall vara på gång. Proxima och Algernoon ligger nära semiprozinestatus. a) utesluter rollspelszines, men jag har inte bestämt något särskilt om fantasy- och/eller tolkienzines. --AE/ LITTERATUR I URVAL The Immortal Storm, av Sam Moskowitz, om amerikansk sf- fandoms historia fram till början av 40-talet. All Our Yesterdays, av Harry Warner jr, dito 40-talet. * A Wealth of Fable, av Harry Warner jr, dito 50-talet. Then, av Rob Hansen, historik över brittisk sf-fandom; den har kommit ut i fanzineform men skall också finnas att ladda ned på nätet. Tre fandoms och en fjärde, av Bo Stenfors, dito svensk fandom, fram till början av 60-talet. The World of fanzines, av Fredic Wertham, en utomståendes syn på företeelsen; författaren är utskälld i seriesammanhang, men till fanzines visar han sig mycket positiv (om än inte helt kunnig). Skandinaviskt fanzineindex 1954-1977, av Rune Forsgren, fanzinebibliografi. * The Enchanted Duplicator, av Walt Willis och Bob Shaw, fannisk berättelse om Jophans äventyr för att hitta den förtrollade duplikatorn på vilken han skall utge det perfekta fanzinet. Skandifandom I och II, av Ingvar Svensson, två sf- årsböcker från 60-talet med artiklar, ordlistor, statistik och mycket annat. * The SF Encyclopedia, red Nicholls/Clute, sf- uppslagsverk, har litet om fandom History of British Fandom, av Rob Hansen, historik över brittisk sf-fandom som kan laddas ned över nätet. /Minns nu inte var./ Fancyclopedia I och II, amerikanska uppslagsverk över sf- fandom, från 40- resp 50-talet. Version I är av Jack Speer, version II av Dick Eney (II bygger på I men har många ändringar och tillägg). Tyvärr aningen svåra att få tag på. The Neofan's Guide, av Bob Tucker; introduktion till (amerikansk) sf-fandom. Har kommit i 2-3 upplagor och bör inte vara helt omöjlig att få tag på. Fandboken, av Ahrvid Engholm, finns på Lysators SF-Arkiv för nedladdning, eller beställ från författaren (A Engholm, Renstiernas Gata 29, 116 31 Stockholm, bifoga diskett och porto). Verket är fortfarande "under arbete" men ca. 500 K långt. Titlar markerade med * bör gå att beställa via SF- Bokhandeln. Det andra är nog hopplöst utgånget, och man kan nog bara få tag på det genom att skaffa kontakter i sf- fandom och låna eller få fotostatkopior. Det finns fler faktaverk, fanniska kåserisamlingar och en hel del artikelmaterial om fandom och fanzines. (Litteraturlistan är bara ett urval.)