Johannesört

Johannesörten, Hypericum perforatum, skördas just som blommorna börjar att slå ut ur knopparna. Man måste vara aktsam om blommorna så att de inte bli klämda. Den smörgula blomman har nämligen ett rött färgämne som vid omild beröring kan avlägsnas. Om man t.ex. plockar av blommorna genom att ta dem mellan tumme och pekfinger får man en del av blommans krydd- och färgämne på fingarna. Man bör därför med en sax klippa av blommorna färska över ett kärl och lätt trycka dem samman med handen.

Brännvin Special slås över blommorna tills de äro täckta därav. Efter två ­ tre dagar frånsilas blommorna, och essensen som är djupt röd filtreras genom ett tunt filtrerpapper. Man tillsätter brännvin efter vars och ens smak, förslagsvis 8 - 12 % essens till brännvin. Torka aldrig denna växt, utan häll brännvin över blommorna samma dag de skördats. Man får av denna ört icke blott en vacker röd färg utan även en sällsynt fin kryddsmak.

Folkliga traditioner: Johannesörten var inte endast en brännvinskrydda, och som gjorde det gott, det var därjämte en ört med särdeles egenskaper, beroende på örtens upprinnelse. Man fann ju snart att den smörgula blomman hade ett rött färgämne, som löses i brännvin men inte i vatten. Och så funderade de goda munkarna över denna egendomliga företeelse, tills en from broder fann, att örten hade upprunnit på den plats där Johannes döparen halshöggs, och att den därför hette Johannesört.

Den röda färgen i blomman, som löstes i sprit och gav brännvinet en så vacker färg, det var döparens blod. Därför var ett brännvin kryddat med johannesört så nyttigt mot allt ont. Det skyddade mot djävulens anhopp, det skyddade mot alla sjukdomar, det fanns antagligen inget ont som inte det var bra emot. På Strøget i Köpenhamn kunde man under andra världskrigets första år köpa johannesörtsbrännvin med följande etikett: "Mot Diævelsbesættelse och Forgiørelse".

Jag har fått ett förbättringsförslag av Henrik Artman. Hans mor brukade följa det vanliga receptet - men lade även med några pepparkorn när essensen skulle dra... Värt ett försök!