Teobald är en dvärg med ett förtrollat knyte som för tankarna till Skalmans skal. Han har allting i det utom flygplan och atlantångare. Äventyren utspelar sej på medeltiden, med slott, prinsessor och allt som hör till, eller ska vi säga sagotiden? Serien är mycket vackert tecknad, absolut högsta klass, och berättandet är kristallklart.
En bortskämd prinsessa som ska uppfostras, tja, kanske inte världens mest orginella tema, men det hanteras charmigt och resultatet är mycket lyckat.
Uppföljaren är betydligt mindre lyckad. Den gömda dalen befolkas av fabeldjur, och konflikten uppstår när skurken från förra äventyret lurar vargarna att börja äta upp de andra djuren. Vasst tema på sätt och vis, men berättelsen lite för orimlig. Då menar jag inte de talande djuren utan dels skurkens motiv, som är luddigt, och dels vargarnas övertag, att vargarna verkar vara många fler än de andra djuren tillsammans. Direkt dålig är den inte, men det känns som om den inte riktigt håller hela vägen.
Det tredje äventyret är ett mellanting, en ganska bra historia som känns som en variant på ett par Johan & Pellevin-historier, speciellt "Hertigens ring". Lustigt nog medverkar en pojke som i den svenska översättningen fått just namnet Johan! Historien är väl berättad, och det är nog egentligen bara det icke-originella temat som drar ner lite, känslan att Johan & Pellevin redan berättat historien... men är inte denna ändå snäppet bättre än "Hertigens ring"?
Sedan kom det inga fler på svenska i alla fall. Synd på en så genomarbetad, välberättad och vältecknad serie!