Ingemars seriesidor

Om bra (mest gamla) serier som kommit lite bredvid

av Ingemar Ragnemalm.

Jag var barn i den tecknade seriens epok, i det 70-tal då bra serier från Frankrike och Belgien, utgivna i albumform, gavs ut i allt högre takt, och därmed serierna fick högre status än de haft i de sladdriga serietidningarna.

Jag fick inspiration till den här sidan när jag hittade en annan sida som bland annat handlade om Johan & Pellevin. Den sidan var uppenbarligen ett "Internet-lik", övergiven i ett fattigt halvfärdigt skick.

Men vad jag vill skriva om är framför allt de serier som inte är de allra mest kända. Tintin, Asterix, Lucky Luke...Det finns många andra som skrivit om dem. Jag vill skriva om de som glömts bort, eller i alla fall fasats ut till förmån för andra satsningar.

Undrar du om jag tänker uppdatera det här? Det beror väl lite på om någon vill läsa. Kom med lite synpunkter så är det roligare att skriva.

Senaste uppdateringar:

110630: Pelle Svanslös fick en sida här.

070430: Äntligen uppdaterat igen (efter att sidan varit off-line pga långvariga serverproblem). Oliver och Colombina tillkommer.

051123: Lade till Bone, Hacke och Zafir, samt svensk numrering på Johan & Pellevin

050325: Ett par länkar till

050315: Länk till Serieforum. Notis om nyutgivningen av Lille Rikard.

050123: Ett par nya länkar.

040221: Kalle Vov/Arne Alga inlagt. Länk till Bamsesamlarna. Ett par rättelser i Johan&Pellevin.

Serierna som fasades ut

En del serier var både bra och framgångsrika, men inte riktigt tillräckligt framgångsrika, och deras begåvade upphovsmän lade ner serierna för att satsa på mer lukrativa titlar.

Johan och Pellevin - serien som blev utsmurfad

Lille Rikard - med Bamse bakom horisonten

Pelle Svanslös - dog med sin skapare

Serierna som började bra, men...

Ett vanligt öde för en lovande serie är att manusförfattandet inte håller mer än bara några få album, eller att serien inte är framgångsrik nog och försvinner innan den hittat formen. I Frankas och Martin Milans fall så försvann serien från svenska marknaden men fortsatte utomlands. Steve Pops lades ner helt.

Franka - fyra bra album, följda av en nedförsbacke

Steve Pops - mer än bara en James Bond-parodi

Teobald - kunde blivit vår nya Johan & Pellevin

Pilot att hyra - vart tog den vägen?

Bone - succé i USA som inte tog skruv i Sverige

Oliver och Colombina - bisarr serie som är bättre än den ser ut

Anmärkningsvärda seriefigurer

Det finns många intressanta seriefigurer, som på olika sätt är lite speciekllt originella, skildrar någonting speciellt bra.

Zafir, den elektroniske diktatorn - serievärldens ensammaste och mänskligaste skurk?

Serierna som kom bort i mängden

"Mass-serierna", speciellt Disney, görs i enorma mängder. Ibland kommer det guldkorn som verkar passera helt obemärkta. (Jag kanske gör egna sidor av dessa med tiden, men till att börja med är sektionen utan bilder så det behövs inte riktigt.)

Hacke Hackspett: Freddy Miltons version av serien går mellan bra och lysande. Den har förärats albumutgivning, men verkar aldrig riktigt nått den framgång den förtjänat. "Lyckovattnet" är lysande, en historia om droger, kriminalitet och jag vet inte allt. "Kludden" är också fin, och "Resan till Ramalama" inte heler tokig.

Mumin: Mordøn Smet (eller Morten Schmidt som han egentligen heter) utvecklade under 90-talet Mumin till någonting mycket mer än den barnserie den förfallit till. Han gjorde fina tecknade serier efter Tove Janssons böcker, och en grandios egen berättelse, "Resan till Misantropolis", en berättelse som är mycket mer Mumin än de fåniga barnserier som dominerar serietidningen. Tyvärr föll inte dessa begåvade nytolkningar Muminredationen på läppen, som hellre satsar på trams för småbarn av betydligt sämre tecknare. Sorgligt! Därmed fick Mumin på 90-talet sin sista glansperiod, och "Resan till Misantropolis" finns inte ens som album, utan bara som fortsättningsserie i Mumin-tidningen - i 9 delar!

Mordøn Smets tolkningar av böckerna finns däremot som album. Rekommenderas varmt, speciellt "Trollvinter" och "Kometen kommer" (båda utgivna som två album var)! "Trollkarlens Hatt" är något sämre, men en inkrystad Lilla My som inte fanns med från början och lite för mycket manusändringar, men den fungerar. Synd att han aldrig gjorde "Farlig midsommar", "Muminpappans memoarer" och "Pappan och havet". "Sent i november" ska man väl inte begära att få som serie, en bok som helt klart är för vuxna och inte för barn.

Toves och Lars orginalserie är också ofta fina serier, speciellt Toves senare, och även dessa anses tydligen också för svåra för småbarnspubliken. Det är nog sant. Synd att Mumin inte når så mycket av den äldre publik som den är lämpad för!

Kalle Anka: Det produceras hur mycket Kalle Anka-serier som helst. På grund av det stora flödet så begränsar sej den kräsne till Carl Barks, Don Rosa och kanske någon mer. "Kalle Ankas Pocket" är kanske bland det lägsta som finns, där aldrig de stora namnen syns.

Men, där finns också guldkorn. Exempel: I nummer 178 finns serien "Svinaktiga svindlare", där bröderna Knorring på ett bara lite överdrivet sätt svindlar såväl Joakim som resten av Ankeborgs befolkning på en förmögenhet. Begrepp som "Guldgröna skogars finansinstitut", "Skoj-tugg" samt visdomsordet "Det finns inga gränser för hur mycket man kan tjäna... bara man förverkligar sina drömmar... tror på sej själv... och betalar sin egen lön!" lanseras. Upplösningen är riktigt snygg, där Joakim svindlar tillbaka pengarna ännu elegantare än han förlorade dem. Lite synd bara att man använder det larviga greppet att låta Knattarna vara klokare än de vuxna, men det är inte alls lika grovt som i många fåniga Duck Tales-historier.

Serierna som inte alls givits ut

Här tänker jag med tiden lägga upp lite serier som inte är publicerade på de vanliga kanalerna. Här blir det, till skillnad från de andra avdelningarna, komplett material. Varning! Extremt amatörmässiga serier, inget för perfektionister!

Kalle Vov och hans serie Arne Alga med mera