Bone är en relativt ny serie som tog serievärlden med storm - i USA i alla fall. Carlsen gav ut fyra album innan de gav upp. Jemi gav ut två till.
Bone är inte fristående album utan en sammanhållen följetong, och om man köper dem album för album så kräver de en del tålamod, för man får inte så mycket i varje album, och till på köpet är de i svartvitt. Känslan av att man inte får så mycket motsägs av tjockleken, 70-80 sidor, men berättelsen går anmärkningsvärt långsamt framåt. Hela den svenska utgivningen, album 1-6, är bara upptakten till äventyret, första tredjedelen av ett äventyr som i sin helhet kan köpas i det här formatet:
Ja, det är en riktig tegelsten! 1332 sidor, mer än de flesta feta amerikanska universitetskursböcker! Och den är inte dyr heller, några hundralappar. Utan minsta tvekan värd det!
Hjältarna är tre riktiga "seriefigurer" i tecknad-film-stuk, bröderna/kusierna Bone, "benvarelser", som blivit utkastade från sin hemstad (som man aldrig får se) och efter att varit vilse i öknen ramlar in i en sagovärld helt olik deras moderna hemvärld. Där finns drakar, råttmonster, talande djur med mera, och bakom alltihop en mörk sammansvärjning i stor skala. Där möter vi flickan Thorn och hennes mormor Rose. Rose är en stenhård dam som har som hobby att springa ikapp med kor, och inte tvekar att kasta sig över råttmonster med bara händerna. Längre fram får vi insyn i hennes tidigare liv, och även vart Thorn föräldrar tog vägen... och då mörknar berättelsen betydligt. Varför tror ingen på drakar längre? Vad är det råttmonstren vill, och i synnerhet de som står bakom dem? För råttmonstren och deras ledare Kungdok är bara små, utnyttjade spelpjäser på de egentliga spelarnas bräde. Och vad har Thorns och Fone Bones konstiga drömmar med saken att göra?
En av många styrkor i berättelsen är hur de gamla, Rose och Lucius, porträtteras. De är hårda, ärrade av ett tufft liv, kloka och erfarna, men inte klokare än att de kanske håller inne med en del kunskaper och är en aning fåordiga. Det är en ovanligt fin och nyanserad bild av veteraner, helt övertygande, varken glorifierande eller idiotförklarande, bara mänsklig.
Berättelsen kastar sig mellan slapstick och fantasy, och ganska snabbt ibland. På humorsidan bärs historien dels av klantarna Phoney och Smiley, dels av Fone Bones hopplösa kärlek till Thorn, och av två ovanligt korkade råttmonster som inte kan komma överens om huruvida monster får tycka om paj eller inte.
Den svenska översättningen lider en hel del av att den är så halvhjärtad. Massor av engelska namn lämnas orörda, andra översätts i en enda röra. Kingdok översätts bra till Kungdok, Lord of the Locusts till Gräshoppornas Herre, rat creature blir råttmonster, det var bra. "The hooded one" blev "munken", dåligt och faktiskt vilseledande! Och Thorn borde väl hetat Törne? Och Fone, Phoney och Smiley Bone är väl egentligen ganska komiska namn på engelska? Smilben, Skenben...? Rose borde heta Rosa, fint namn på "kokvinnan" dessutom. Och Barrelhaven måste väl gå att översätta? Antagligen Harvestar också.