Bilder och intervjuer av Ingemar Ragnemalm. Recension av Martin Johnson.
Det här började ju bra! Trots att Melodifestivalsfinalen sändes samtidigt i en tevekanal som vågar kalla sig public service (!) lyckades en del publik leta sig till Biblioteksteatern under Café Swartz i Norrköping till premiären. Som mest räknade jag till ett drygt trettiotal i publiken.
Utmärkelse: Kvällens depp
Höjdpunkt: "En plats du skulle kunna kalla hem"
Reklam: Ny demo, "Allt tar slut", är på gång!
Webbadress: www.saidiochkollektivet.com
Fredrik började med att säga några väl valda ord om behovet av alternativa scener och om nakna gubbar med fioler. Sedan spelade Saidi och Kollektivet. Det var i alla fall nästan hela bandet, fem av sju möjliga: sång och akustisk gitarr, elgitarr, cello, bas och keyboard. Jag har annars bara hört Saidi ensam (förutom då en kort skymt på Höglandets Visfestival), och Kollektivet är ett strålande kompband. Det låter mycket och bra.
Texterna till låtarna fanns (förutom de tre sista) tryckta i ett litet sånghäfte som delades ut till publiken. Kul grepp! Låtarna i sig är deppiga nästan utan undantag, men många av dem har hoppfulla slut med små ljusningar. Som Saidi säger, handlar de om "tråkiga saker i livet som går över".
Om jag nu ska försöka ge lite konstruktiv kritik, så skulle jag nog vilja höra lite mer variation. Sångerna låter ganska lika. Dels är det oftast liknande tema - den låt som sticker ut mest är den sista, en från Saidis första demo 2001, som bland annat använder sig av effektfulla upprepningar. Dels kunde kompet och sättningen kanske varieras lite mer. Det hörs solopartier med både gitarr och cello, och på några låtar är sättningen lite mindre. Mer sånt!
Kollektivets pianist.
Utmärkelse: Kvällens brutala poesi
Höjdpunkt: "Så du gillar lasagne"
Webbadress: www.geocities.com/rulana_korsbar
Matilda, som är initiativtagare och arrangör, framförde ett kort diktprogram. Det här var andra gången hon läser inför publik, förra var ett kort inhopp på förra Elsa i Underjorden. Matilda har en poetröst, det vill säga en särskilt röst som hon läser dikter med, och jag tror definitivt att det underlättar.
Iklädd plasttiara och svart slängkappa läste hon först en dikt från Anarkai av Per Nilsson. "Jag vill ha sex - bollar i luften", och gick vidare med egna texter, bland annat om gula märkesskor, närhet och värme ("det spelar ingen roll om det är från dig eller ditt element"), lasagne och masturbation (i samma dikt!).
Utmärkelse: Kvällens balalajka
Höjdpunkt: "Bara börja falla" ("en jättedesperat sång till det motsatta könet")
Reklam: Fullängdsskivan Allt eftersom, som fanns till försäljning
Webbadress: www.peterolofsson.cjb.net
Efter tio minuters paus och Fredriks presentation var det dags för "tonårsidolen" Peter Olofsson från Jönköping. (För övrigt kusin till Matilda ovan). Vid sin sida hade han Partyorkestern, som trakterar gitarr, bas och trummor. Först blev det en Magnus Johansson-låt, och sedan egna sånger.
Det känns som att jag, varje gång jag ska skriva om Peter och bandet, alltid säger att de blivit bättre än förra gången jag hörde dem. Det kanske låter som om jag antingen menar illa eller bara hittar på för att jag inte kan hitta på något vettigt att skriva, men det är faktiskt sant: det tycks mig som att Peter följer en stadig utvecklingskurva.
En gitarr till var ett välkommet tillskott till Partyorkestern. Det blir mer variation i musiken och det händer mer musikaliskt. På en låt lägger Peter ifrån sig sin gitarr, sjunger snabbt på gränsen till pratsång och avslutar med den med att spela balalajka. Det är häftigt, men våldsamt ostämt.
De spelar bland annat "Bara börja falla", "Gud och mänskligheten" och "Hambo i Sherwoodskogen" (har inte Peter sagt att han slutat med Robin Hood-sångerna?).
Utmärkelse: Det mest jävla sanslösa jag nånsin hört
Höjdpunkt: "Vi sjöng Smoke on the water"
Reklam: Senaste skivan "Men vi är män"
Webbadress: www.blahast.nu
Efter ytterligare tio minuters paus blev det lantmusikgruppen Blå Hästs tur. De börjar med att förklara att de kvällen till ära heter After Dark och presenterar ett våldsamt förvirrande räkneexempel (65 x 3 = 195; 68 x 3 = 204; 204 + 44 = 248; 248 > 244) som leder till slutsatsen att Blå Häst är bättre än Hanson, Carson och Malmkvist. De går vidare med att räkna upp telefonnummer att ringa till ifall man vill rösta på deras låtar... Stäng inte av mobiltelefonerna!
Rätta mig om jag har fel, men jag kan inte tänka mig något annat band än Blå Häst som kan göra en sådan spelning. "Tänk om Elvis Presley var vår vicevärd", sjunger de i första låten. Sedan blir det Bär mig till pizzerian ("livets mening är att livets mening grubbla på"), "Vi sjöng Smoke on the water" (där det görs stor affär av att rimma Gittan på - just det, håret), "Kärlekens Traktor" m m.
Det spelas gitarr, elgitarr, bas, trummor, keyboard och dragspel. Winnerbäck smädas; Stockholm "hyllas". Till extranummer blir det fruktansvärt deppiga och mer än lovligt psykade "Det här är inte blues". "Världen är en hög med skit och jag är del av den... Det här är inte blues, det här är dansbandsmusik. Det här är bara lögner, det här är dansbandsmusik."
Hogga spelade dragspel...
...och Hammondorgel, och lite till!
Nästa spelning är tänkt att bli den 15 maj. Förhoppningsvis kan Swartz i Underjorden bli ett återkommande berikande inslag i Norrköpings kulturliv. Det vore roligt om fler kunde upptäcka att "du vet vad du får" inte alls är lika kul som "du vet aldrig vad du får, varken som publik, artist eller arrangör".
De medverkande fick lite olika frågor, från följande lista:
1. Vad är din/er konceptuella kontinuitet?
3. Vad kännetecknar en riktigt bra **-låt/dikt?
4. Skulle du vilja vara med i Melodifestivalen? I så fall som vad?
5. Vilket instrument är du minst intresserad av att kunna spela?
6. Har du någonsin skrivit en låt/dikt om gröt och fotsvett? Om inte, kan du tänka dig att göra det?
8. Vilket är det konstigaste stället du/ni spelat på?
10. Vem skulle du vilja vara om du inte var du?
1. Glädje!
3. Vackra melodier och stora ord.
4. Njae, jag tror inte det. (Som vad? Eldfakir!)
8. Skylten, bara bandet och en uttråkad kille i cafeterian. Och så var det nåt jävla ställe i Linköping, Elsas eller vad det hette!
10. Jag skulle vilja vara... Jag skulle vilja vara... Jag skulle vilja vara... Elvis Presley, fast levande!
Sedan var det bara att konstatera att det ville nog Elvis också om han kunde.
Matilda blev lite förskräckt av fråga ett (kan man ju förstå, antar jag), så jag fick hitta på svar som jag tror stämmer! Eller passar! (OBS! På skoj!)
1. Lasagne.
3. Lasagne.
6. Närapå. Lasagne är nästan som gröt.
10. Katten Gustav.
1. Mitt munspel.
3. Samma saker som kännetecknar en bra Winnerbäck-låt.
4. Verkligen, verkligen inte... eller kanske, om jag får bra betalt. Som vad? Stjärna, kanske?
5. Bas. Nej, trummor!
6. Nej, inte än. Kanske som melodifestivalslåt. Det är ju ingen som bryr sig om texten ändå!
8. Mellan bokhyllorna i bilioteket i Jönköping.
10. Lasse Winnerbäck tror jag. (Tror? Den var ju öppet mål!)
Frågorna gick till hela bandet på en gång, utom Pentti som inte kommit än då.
1. Gubbsjuka! Åldersångest! En viss ledstelhet. (Om inte annat så är det ständigt ökande!)
3. (Om Johans låtar.) Pelle: Underkläder!
4. Ja! Som vad? Som After Dark!
Johan: Jag vill vara hon som står fontänen!
Hogga: Du kan få vara fontänen!
6. Inte om gröt, men om fotsvamp! Beredd att skriva? Ja, hittar jag ett uppslag så. Någon: Uppkast menar du?
8. Denna givna fråga glömde jag ställa! Bland de platser de spelat finns hissen i Arbetets Museum, men den är säkert inget rekord.
10. After Dark! - Jag vill vara Christer Lindarw! - Ja, fast du är mer lik Lasse Flinkman!
Det var fler som intervjuade Saidi!