Den Helige Älgen sade: "Varde ljus". Och det vart en plattfisk.

The Holy Moose stood on a hilltop, looking towards the setting sun. He raised his hands and began chanting.
"Iä! Iä! Shub-Niggurath, The Black Goat of the Woods with a Thousand Young! Shub-Niggurath, Iä! Iä!"
Nisse was dumbstruck. He ran up to the Moose, fell to his knees and asked: "Master! What is this? Are you then a worshiper of the Great Old Ones?"
Nisse looked desperately at the Moose, who continued chanting. When no answer seemed to be forthcoming, Nisse spoke again (with a hint of desperation in his voice).
"Master! Those beings are evil! I cannot belong to a religion whose foremost Holy Being worships Great Cthulhu and He Who Is Not To Be Named, I just can't."
The Holy Moose turned towards Nisse.
He looked at him.
He started to say something, but stopped.
He stared at Nisse for a while, but Nisse waited patiently.
Finally, the Moose opened his mouth and said:
"Son, I can't explain this to you at this time. Go to a calm place and meditate on Evil. When you feel that you have defined what Evil is, return to Me and I will explain why I seem to worship the Spawn of Azathoth."
And as the obedient pupil he was, Nisse went to a calm place and meditated upon Evil.

När Nisse så hade mediterat över Ondska, och tyckte att han hade definierat den så gott det gick, återvände han till den Helige Älgen (som höll på att tälja en gubbe av en lök, vilken han sedan tänkte ge bort i födelsedagspresent).
"Mästare!", sade Nisse, "Nu har jag gjort som du sade och mediterat över Ondska. Förklara nu för mig!"
Nisse kände sig nöjd.
Älgen tittade på Nisse och sade:
"Är du säker på att du definierat Ondska?"
Nisse svarade, med eftertryck: "Ja!"
Den Helige Älgen svarade, även han med eftertryck:
"Du har fel!", och täljde lugnt vidare.

Den ur en lök täljda gubben slutade så småningom i en omelett, som blev ganska god. Men det kunde ha varit lite mera salt.

En dag kom Nisse till den Helige Älgen och sade:
"Mästare! Jag har nyligen läst en bok av en man som ansåg sig vara Odjuret vars nummer är 666, och som ansågs vara världens ondaste man. Jag läste dem, då jag trodde de skulle hjälpa mig förstå Ondska. Men i stället för ondska fann jag filosofi, som lät mycket vettig. Mannen som ansåg sig vara Odjuret vars nummer är 666 hade en Lag, kallad The Law of Thelema, som löd 'Do What Thou Wilt Shall Be The Whole Of The Law'. Jag kan inte se något ont i det, Mästare! Förklara för mig!"
Den Helige Älgen svarade och sade:
"Min vän, det finns ingen ondska i den. Det finns ingen ondska i någonting."
Nisse stirrade på Den Helige Älgen, förstummad.

Nisse, som var mycket förvirrad efter den Helige Älgens påstående att ondska inte finns, gick för att besöka sin vän Siddartha.
"Siddartha", sade Nisse, "Jag är förvirrad."
"Nisse", sade Siddartha, "Vad har förvirrat dig?"
"Den Helige Älgen har förvirrat mig", sade Nisse, "Antingen säger han emot sig själv eller också är det han säger bara nonsens."
Siddartha satt tyst en stund, försjunken i djupa funderingar. Sedan sade Siddartha:
"Månen är en triangel av grön ost."
Mycket besviken gick Nisse från Siddarthas hus.

Något senare bestämde sig slutligen Nisse för att ge upp, han förstod ingenting av vad Den Heliga Älgen sade. Så han packade sina saker i en myggsäck, låste sitt hus och gav sig av för att säga adjö till sina vänner. Då han var irriterad och besviken på Den Heliga Älgen och Siddartha gick han inte till dem, utan begav sig först till Malkuth.
"God kväll, vän Nisse", sade Malkuth när Nisse knackade på hans dörr. "Med vad kan jag hjälpa dig denna ljuvliga afton?"
"Jag tänker ge mig av", sade Nisse, "Den Heliga Älgen lär mig inget. Hon bara pratar dumheter."
"Åhå?", svarade Malkuth, "Vad då för dumheter?"
"När jag frågar något svarar hon med något ovidkommande, obegripligt eller uppenbart fel", sade Nisse. "Siddartha gjorde likadant", lade han till efteråt.
"Du", sade Malkuth, "Har du prövat med att ställa ovidkommande, obegripliga och uppenbart fel frågor?"
"Det var ju en variant", sade Nisse. "Det måste jag prova". Och så gick han tillbaks hem till sig och packade upp.

Nisse gick fram till Den Heliga Älgen, tittade henne i ögonen och sade:
"Prestera absent skattebestämmelse innan hjulbyte?"
"Javisst, självfallet", svarade Den Heliga Älgen.

Något förbryllad, men inte helt besviken fortsatte Nisse:
"Men om den rökta laktosen smygintegrerar?"
Den Helige Älgen svarade:
"För att få veta varför ondska inte existerar, måste vi först ta reda på vad ondska egentligen är. Vi har då en ny fråga: Vad är ondska? Meditera över det."
Och efter att han sagt det sprang han vilt brölande in i skogen, där älgars vrål hördes under en ljusröd måne.

Den Helige Älgen reste sig och sade:
"Idag skall jag vara tysk turist!", varpå han satte på sig Hawaiiskjorta, bermudashorts och en löjlig solhatt.
"Nej, det var inte bra", sade han när han sett hur han såg ut. "Jag skall vara japan i stället".
Så han tog av sig skjorta, shorts och hatt och ersatte dem med mörk kostym, stort flin och arton kameror.
"Det var inte heller bra! Jag är nog inte tillräckligt gul. Nu skall jag vara svensk turist," och så satte han i sig fem flaskor Explorer på tio minuter, spydde i ett hörn och svimmade.

Det finns en saga som börjar "Det var en gång för länge sedan, innan snugglorna joniserades", men den är inte bra. Betydligt bättre är den saga som Den Heliga Älgen brukade berätta för sig själv under långa, ensamma höstnätter. Olyckligtvis vet vi inte vad den handlar om, för hon berättade den aldrig för någon annan.

"Men", sade Malkuth till Siddhartha, "hur kan månen vara en triangel av grön ost? Det syns ju att den är gul och rund?"
"Blunda", svarade Siddhartha. Malkuth blundade.
"Titta, den ändrade form och färg!", skrek Siddhartha.

Antag att antalet primtal är ändligt. Vi kan i så fall räkna upp samtliga primtal, låt oss kalla dem p1, p2, p3,...,pn. Vi bildar sedan talet q=p1*p2*p3*...*pn+1. Detta tal är inte jämt delbart med något av primtalen, man får alltid resten 1. Så q är antingen ett primtal i sig självt, eller en produkt av primtal som inte ingår i uppräkningen p1, p2,... Bägge fallen motsäger antagandet att uppräkningen innehåller samtliga primtal, och därmed antagandet att antalet primtal är ändligt. Alltså är antalet primtal oändligt.

"Hur jag än försöker så ser jag bara en gul och rund måne", sade Nisse till Siddhartha.
"Det där", svarade Siddhartha med en fnysning, "är bara en förfalskning."
Nisse tittade förvånat på honom.
"Ja, det är väl uppenbart?", sade Siddhartha. "Månen, det är ju en triangel av grön ost".

"Siddhartha påstår att månen är en triangel av grön ost", sade Malkuth.
"Vilken måne?", svarade Älgen.

(Bild av en ordinär tallskog.)

Röst:

"Det är inte alla som vet att Älgar har en mycket ståtlig sångröst, men så är faktiskt fallet."

(Klipp till någon annanstans i samma skog, den här gången med en Älg i förgrunden.)

Röst:

"Låt oss exempelvis lyssna till detta exemplar av Alces Magnificus."

(Älgen harklar sig, lyfter mulen mot himlen och börjar sjunga. Medan sången framskrider zoomar kameran ut, och en Älgkör kommer till synes. Medan solistÄlgen sjunger inträder de andra Älgarna efter hand, tills hela skogen uppfylls av An Die Freudes ljuva toner.)

Älg:

"Freude, schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium,
Wir betreten feuertrunken,
Himmlische, dein Heiligtum!
Deine Zauber binden wieder,
Was die Mode streng geteilt;
Alle Menschen werden Brüder,
Wo dein sanfter Flügel weilt."

(När Älgarna börjar på andra versen tonas musiken ned.)

Röst:

"Ledande alcesologer har länge diskuterat anledningen och ursprunget till denna, som det kan tyckas, förvånande talang hos Älgar. Den förhärskande teorin har hittils varit att det egentligen inte är sång, utan bara dessa högstående djurs normala sätt att kommunicera. Denna teori har dock nyligen visats vara felaktig, då ett team under ledning av Professor Ågren visat att sången är en naturlig följd av Älgarnas vanliga diet på triangulär grön ost."

(Kameran zoomar ut, medan Älgextras signaturmelodi ersätter Älgarnas sång.)

Första verktyget: Staven. Symboliserande viljan. Även symboliserande Vägen, från Malkuth till Yesod, från Yesod till Tiphereth, från Tiphereth till Kether. Således strävan från Neophyte till Ipsissimus.

"Nå", sade Den Helige Älgen till Nisse, "har du definerat ondska än?"
"Nej", svarade Nisse, "det är svårare än jag trodde. Alla definitioner jag kommer på blir så beroende av hur man ser på saken."
"Hmf", sade Den Helige Älgen, outgrundlig i sin vishet.

Tag en lök.
Skala den.
Under skalet finner du ännu ett skal.
Ta bort det också.
Under detta finns ännu ett skal.
Om du bestämmer dig för att skala löken rejält, ända tills du fått bort allt skal, kommer du till slut inte ha någon lök kvar.
Alltså existerar inte lök, bara lökskal.

Om man bortser från allt blir ingenting kvar.

Bild:

Ett ansikte fyller hela bildytan i några sekunder, varpå det exploderar och efterlämnar svart tomrum.

Röst:

"I begynnelsen var tomrum."

Bild:

Bilder av människor, djur och växter tonas fram ur mörkret. De glider framåt och ut ur bild, medan nya kommer fram bakifrån.

Röst:

"Sedan uppstod växter, djur och människor."

Bild:

Växterna och djuren ersätts efter hand av maskiner.

Röst:

"Och för att fylla upp tomrummet omkring sig skapade människan oräkneliga maskiner."

Bild:

Maskiner och människor ersätts av ansiktet från inledningen.

Röst:

"Men inom henne fanns fortfarande bara tomrum."

Bild:

Ansiktet exploderar, tomrum kommer till synes. Mitt i mörkret syns en liten rosa älg.

Röst:

"Nästan."

"Vad skall vi ha till lunch?", frågade Malkuth Den Helige Älgen.
Den Helige Älgen sträckte på sig med ett ryck och riktade blicken mot himlen. "En dikt!", sade han. "Vi skall låta poesin föda oss!"
Han harklade sig, reste sig upp och sade:

"Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovley and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all to short a date:
Sometimes too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimm'd;
And every fair from fair sometime declines,
By chance of nature's changing course untrimm'd;
But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou owest;
Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou growest:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this and this gives life to thee."

Djävulen spelar schack.