Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kolmodin, Olof, d.ä. - 4. Kolmodin, Olof, d.y. - 5. Kolmodin, Gustaf - Kolthoff, Gustaf Isak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom skald, i synnerhet genom sitt arbete Andelig
Dufvoröst, som i en mängd upplagor spriddes
öfver landet och ända till våra dagar varit en
omtyckt uppbyggelsebok i allmogens hem. Han
var äfven författare till ett par andra rimmade
verk Then trogne siälens Gyldene Rökelsekar
1728 samt Biblisk Qvinnospegel, 2 del. 1732–50,
hvilka hvarken vunno eller förtjänte den
uppmärksamhet, som hans förstnämnda arbete.
Qvinnospegeln är ett på alexandriner författadt
didaktiskt poem, som skildrar Gamla testamentets
kvinnor. Han påbörjade under sin sista sjukdom
en Biblisk Mannaspegel, på hvilken han likväl
ej kommit längre än att beskrifva patriarkerna i
första Mosebok, då han bortrycktes af döden.
Gift 1: 1722 med Katarina Kristina Baex och
2: 1738 med Brita Maria Lorich.
4. Kolmodin, Olof, d. y., universitetslärare,
filolog. Född i Saleby församling
af Västergötland d. 13 sept.
1766. Fadern, prosten och kyrkoherden
Christofer Dahl, var gift
med den föreg. dotter Helena
Elisabet, och erhöll efter morfadern
både sitt för- och tillnamn.
(Kolmodins tre halfbröder, se sid.
207, bibehöllo däremot sitt fädernenamn.)
Den yngre Kolmodin grundlade sin lärda bildning vid
universitetet i Uppsala, där han blef student 1783
och innehade andra hedersrummet vid magisterpromotionen
1791. Året därefter kallades han till
docent i svensk litteraturhistoria och befordrades
1805 till Skytteansk professor. Han innehade denna
lärostol i trettiotre år, under hvilken tid han
fyra gånger var akademiens rektor, fem gånger filosofiska
fakultetens dekanus och hade några månader
före sin död för sjätte gången emottagit
denna befattning, samt varit promotor i samma
fakultet.
Såsom universitetslärare var K. högt
aktad. »Han ägde en vidsträckt beläsenhet, ej
blott i de ämnen, som närmast hörde till hans
kall, nämligen romersk litteratur och statskunskap,
utan äfven i den moderna vitterheten samt
svenska historien.
Hans svenska öfversättningar
af Tacitus och Livius från katedern beundrades
en lång följd af år af en lyssnande
ungdom, och, då de ändtligen i tryck återgåfvos,
har den större allmänheten godkänt denna beundran.»
Hvad nämnda öfversättningar angår,
äro de af Livius följande: Romerska historien,
1–3 bd., omfattande Livius’ 10 första böcker,
1831–32, flera uppl.; 4–5 bd., omfattande Livius’
21–27 bok, 1843–44, samt af Tacitus Romerska
häfdeböcker, 1 bd 1844 och Romerska annaler,
del. 1, 1833–35, 2:a uppl. 1870.
De sista
åren af sitt lif hade K. lidit af följderna af ett
nervslag. Under ett besök hos sin förre lärjunge
grosshandlaren Arfvedson på Broby, lämnade han
vid en promenad det öfriga sällskapet och återfanns
om en stund liggande död på en kulle d. 14
juli 1838.
Gift 1803 med Ulrika Eleonora
Rehnberg.
5. Kolmodin, Gustaf, jordbrukare, riksdags- och
kommunalman. Född på Stenstu i Endre
socken på Gottland d. 16 mars 1823; ättling i
sjunde led af stamfadern. Föräldrar: kronofogden
Gustaf Adolf Kolmodin och
Katarina Maria Hemph.
K. blef student i Lund 1842, men ägnade
sig sedermera åt jordbrukarens
yrke. Efter att 1845–47 ha
vistats vid Väderbrunns landtbruksskola
i Södermanland öfvertog
han fädernegården Stenstu.
Föreståndare för länets landtbruksskola 1848–51,
verkade han gagnande dels genom undervisning,
dels genom det föredöme af ett väl
skött jordbruk, som han gaf kringliggande trakt.
Såsom representant för Gottlands norra domsaga
var han ledamot af Andra kammaren 1867–75.
Återvald sistnämnda år, afsade han sig dock förtroendet
af hälsoskäl. Han var 1869–71 ledamot
af lagutskottet, 1872 af bevillningsutskottet och
1873 af särskilda utskottet för elementarundervisningens
ordnande. I sistnämnda fråga bekämpade
han de klassiska språkens öfvervikt i elementarläroverken.
Först tillhörande landtmannapartiet,
aflägsnade han sig allt mera från detsamma
och arbetade för ett försvarssystem,
byggdt på allmän värneplikt. Han stod i öfrigt å
en moderat-konservativ ståndpunkt, hvilket dock
icke hindrade honom att understödja en och annan
partiell religionsfrihetsreform. I öfverensstämmelse
med sin uppfattning af det berättigade och
gagneliga i skogarnas skyddande genom lagstiftning
bidrog han kraftigt till den lag i sådant
syfte för Gottland, som 1869 kom till stånd.
Ansedd såsom en af kammarens bästa talare och
debattörer, hade han så mycket hellre dess öra,
som han förstod att krydda sina anföranden med
en icke alltid uddlös humor.
K. var vid kyrkomötena
1868, 1873 och 1878 lekmannaombud för
Visby stift. Ånyo vald därtill 1883, tvangs han
af försvagad hälsa att afsäga sig uppdraget. Död
i Visby d. 25 febr. 1893.
Gift 1847 med
Hilda Malvina Nathorst, dotter af sekreteraren
i Landtbruksakademien J. T. Nathorst (se nedan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
