Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastavagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1 768) och Takar (omkr. 1 730 m) lätt tillgängliga (se
även Rapadalen sid. 47).
Den norra sidan av Pastavagge (fig. 41) bildar en nästan
sammanhängande fjällmur, i vilkens översta del endast
helt korta, hängande dalar äro utskurna; i fyra av dem
ligga korta glaciärer. Mellan dalarna resa sig höga,
delvis rätt svårtillgängliga toppar.
Längst i V höjer sig utmed Perikjaure det vackert
utmodellerade, branta Perikpakte, vars högsta punkt (1 790
m.) ännu ej berörts av människofot. I mina yngre dagar
hade jag funderingar på att bestiga detta berg och kom
till det resultatet, att det skulle vara lättast åtkomligt på
de snöstrimlor, som smyga sig upp emot toppens östbrant
från glaciären i nordost (fig. 42). Ett bestigningsförsök
på denna väg måste göras i sommarens början under
särdeles goda snöförhållanden. Från Perikjaure eller från
Pastavagge synes mig toppen ej utan synnerligen stora
svårigheter kunna nås. Däremot reser sig sydost om
Perikpakte en något lägre kam, Nilas kam (1 770 m), som
är lätt tillgänglig från SV. Dess topp erbjuder en vacker
utsikt över Perikglaciären i norr och dess storslagna
omgivningar (panorama i Turistför. årsskrift 1897).
Kammen nr 2, från Perikpakte räknat, Mellantoppen,
erbjuder nog ej heller några svårigheter för bestigning från
Pastavagge. Kammen nr 3 är det höga Äpartjåkko (1 925 m).
Denna topp kan bestigas i ungefär kammens egen
längdriktning från Pastavagge. Upptill är kammen ställvis mycket
smal och stundom halkig. Jag har bestigit den på nämnda
väg trenne gånger, 4/8 1896, 28/7 1900 och 31/7 1902, samt
tillbringat 2 ovädersdygn på densamma i ett litet tält,
uppställt på ett av stenar byggt plan. En fjärde gång, 3/8
1902, besteg jag samma topp över den lilla glaciären i V
och på kammens västsluttning, som är ganska brant, men
dock framkomlig. Från flera sidor torde denna topp
näppeligen vara åtkomlig, i alla händelser icke från N.
På densamma har man ett vidsträckt toppanorama,
synnerligast mot S och V. I N ser man Norra Äparglaciärens
och Norra Ruopsokglaciärens stora ackumulationsområden,
Letsijaure m. m. men utsikten åt detta håll hindras något
av Äparkammens nordliga fortsättningar. Åt Ö har man
det ännu högre, med en evig snömössa försedda Ruopsoktjåkko
(1 945 m), vilket berg bortskymmer all vidsträcktare
utsikt åt detta håll.
Bestigningen av de östligaste kammarna på Pastavagges
nordsida känner jag ej av egen erfarenhet, men torde
inga större svårigheter finnas att komma upp på Ruopsok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
