Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarvesvagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgivningarna av Virihaure och Vastenjaure som från
Rapadalen.
Befinner man sig på dennas norra sida och saknar båt,
måste man vada över älven vid Telmavadstället. Enär
terrängen på sydsluttningen av Telma på grund av
videsnår skall vara omöjlig att passera, måste man dessutom
även övervada den vanligen mycket svåra Sarvesjokk.
På södra sidan denna bäck går en otydlig
lappflyttningsväg, den måste man söka följa åtminstone till
Nåitebäcken, som med lätthet kan övervadas. (Härifrån går
en viktig biväg genom Lullihavagge till Kåtokjokk). V om
Nåitebäcken är terrängen i Sarvesdalen övervägande god
att passera, inga större bäckar finnas, och Sarvesjokk
själv blir åtminstone under Ritanjunjestjåkko och högre
upp i allmänhet lätt att övervada. Man går där helst på
norra sidan. Den mot V från dalvattendelaren flytande
Sarvesjokk erbjuder nästan mindre svårighet. Ämnar man
sig till Alkavagge, är lämpligt att gå någorlunda högt upp
på backarna vid södra foten av Sarvestjåkko. En genväg
till Alkavagge går genom det högtliggande Neitarepvagge,
som kan betraktas såsom en förgrening av Sarvesvagge.
Den ogrenade dalen har genom den från Luotto
nedhängande sprickiga glaciärtungan (fig. 23) samt andra
glaciärer och talrika snöfält en alpin prägel, men i de
mellersta och östra delarna är vegetationen frodig och
björkskogen går in i dalen till Nåitejokk. Emedan denna
dalgång jämförelsevis litet trafikeras av lapparna, tyckas
stundom lokattor, fjällrävar, labbar m. m. finna större
trevnad där än i andra dalgångar. Så storslagen som
Rapadalen är den ej, men den har sitt särskilda behag.
Bergbestigningar vid Sarvesdalen. De
dominerande bergen äro i dalens mellersta delar
Ritanjunjestjåkko i N, Skaite i V och Luotto i S. Det förstnämnda når
en höjd av 1 950 m. Jag har bestigit detta berg tre gånger,
en gång från V (30/7 1896), en gång från N (7/8 1902) och
en gång från S (21/1 1906). Från sistnämnda håll, d. v. s.
direkt från Sarvesvagge lägger man vägen rätt upp strax
Ö om den lilla, från berget nedhängande glaciären. Man
går därefter upp emot kammen och följer denna mot V
till toppen. Uppstigningen från dalen delvis mycket brant.
Börjar man längre österut, t. ex. vid bäcken från Akavagge
(fig. 24), undanröjes denna svårighet. Från glaciärerna
norr om berget är uppstigningen även bekväm, däremot
från Ritaglaciären i V mycket brant. Det centralt belägna
och höga Ritanjunjestjåkko erbjuder en storslagen
överblick över hela massan av fjälltraktens bergtoppar. Mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
