Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breiziz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bressanone, det italienska namnet på staden Brixen
(se d. o.).
*Bressant, J. B. P., född i Châlon-sur-Saône, afled
1886. — Hans dotter Alix, född 1838, gifte
sig efter furst Kotsjubejs död 1878 med
d’Artigues, f. d. prefekt i Ariège.
Bressay, en af Shetlandsöarna (se d. o.).
Bresse, La [la bräss], landskap i östra Frankrike, mellan
Rhône, Saône och Ain, motsvarande (inberäknadt
Dombes) de nuv. arrondissementen Trévoux
och Bourg i depart. Ain. Det är ett jämnt
eller lågkulligt land af omkr. 200 m. höjd, delvis
skogbevuxet och rikt på dammar, konstgjorda
eller naturliga, hvilka man nu småningom torrlägger.
Klimatet anses ej vara sundt, åtminstone icke i
granskapet af dammarna eller de nästan stillastående
vattendragen. Jorden är i allmänhet bördig,
och B:s poularder (kapuner) hafva vunnit rykte.
Under namnet B. inbegreps ursprungligen äfven trakten
längre i n. på venstra stranden af Saône; denna
del, motsvarande arrondiss. Louhans i depart.
Saône-et-Loire och en del af arrondiss. Châlon,
kallades B. Châlonnaise. Hufvudstaden i det
egentliga B. l. B. Savoyarde var Bourg. B. nämnes
första gången i Aymons krönika, skrifven i
senare hälften af 9:de årh. Det tillhörde då
konungariket Burgund, var derefter deladt mellan flere
herrar, af hvilka de mäktigaste voro de Baugé.
Sedan slutet af 1200-talet tillhörde det hertigarna
af Savojen, tills Karl Emanuel I 1601 afträdde
det till Henrik IV på samma gång som Bugey och
Gex, hvilket allt då förenades med franska kronan
(guvern. Bourgogne).
Bresslau, Harry, tysk
historiker, f. 1848 i Dannenberg (Hannover),
tjenstgjorde 1870–77 vid högre läroverk, först i
Frankfurt a. M., senare i Berlin, der han blef 1872
docent och 1877 e. o. professor. Hans arbeten
och publikationer rörande medeltidens historia och i
synnerhet hans kunskaper i de s. k. historiska
hjelpvetenskaperna förvärfvade honom snart ett så
stort rykte inom Tysklands historiska kretsar, att
han 1888 utnämndes till ledamot af centraldirektionen
af »Monumenta Germaniae historica». Ehuru jude,
blef han 1890 ord. professor i Strassburg, der han
f. n. är en af den filosofiska fakultetens mest
frejdade medlemmar. I den pågående vetenskapliga
striden mellan den Waitzska s. k. gamla och den
Lamprechtska s. k. nya skolan intager B. en mera
neutral hållning. Bland hans många vetenskapliga
arbeten och aktpublikationer må här nämnas
Diplomata centum (1872), Aktenstücke zur geschichte
von Joseph August du Cros (1876), Zur judenfrage.
Sendschreiben an Heinrich v. Treitschke
(2:dra uppl. 1880), Die kassettenbriefe der königin
Maria Stuart (»Historisches Taschenbuch». 1882),
Handbuch der urkundenlehre für Deutschland
und Italien (I, 1889). Tillsammans med
Isaacsolm utgaf han Der Sturz zweier preussischer
minister, Danckelmann und Fürst (1879).
Såsom ett mönstergillt kritiskt arbete gäller
hans öfversättning af Pufendorfs berömda skrift
»De statu imperii germanici» (1870). Från och
med 1888 utgifvare af »Neues archiv für
ältere deutsche geschichtskunde», har B.
återskaffat åt detta de tyske medeltidsforskarnas
gamla språkrör dess förra anseende.
F. Arnheim.
Bressuire [-syīr], stad i franska depart. Deux-Sèvres,
på en kulle vid stranden af Ire l, Dolo. som längre
ned under namnet Argenton faller ut i Thouet, vid de
der hvarandra korsande jernvägarna mellan Angers och
Niort, Sables-d’Olonnes och Poitiers. Omkr. 4,500
innev. Ruiner af ett storartadt slott från 14:de
och 15:de årh., med 48 torn och en fasad af 700
m. längd. Staden är af keltiskt ursprung. 1361, då
Duguesclin belägrade den, hade den 8,000 innev.,
men religionskrigen, återkallandet af Nantesiska
ediktet och slutligen Vendée-krigen hemsökte den
grymt, så att den 1800 hade endast 600 innev.
*Brest hade 75,854 innev. 1891.
*Brest-Litovski (P. Brześć
Litowsk), stad och fästning i ryska guvern. Grodno,
vid Muchawez’ utflöde i Bug, med omkr. 45,000 innev.,
förstördes nästan helt och hållet genom en d. 16
Maj 1895 utbruten eldsvåda, som lade omkr. 1,500
byggnader, bland hvilka flere kyrkor och de båda
bangårdarna, i aska, och hvarvid äfven ett trettiotal
personer omkom. — B. tvangs att genom ackord d. 13
Maj 1657 gifva sig åt Karl X Gustaf, som lemnade det
å Rákóczi.
*2. Breteuil föddes 1730 (ej 1733). Sedan han
lemnat Sverige, var han ambassadör i Holland, Neapel
(1771–75) och Wien (1775–83). B. var invigd i Ludvig
XV:s hemliga diplomati. Jfr Broglie. Suppl.
Breteuil-sur-Noye [brötö’j-syr-nåa’], stad i franska
depart. Oise, vid nordbanan. Omkr. 3,100 innev. Gammal
tvåskeppig kyrka (från 12:te årh)., ruiner af ett
abbotkloster från 6:te årh. Tillverkning af stengods,
yllevaror och landtbruksmaskiner. Forntidens
Bratuspantium, bellovakernas hufvudstad, som intogs
af Caesar, antages af några arkeologer hafva varit
den närliggande byn Vendueil-Caply.
Bretigny [brötinjī], by i franska
depart. Eure-et-Loir, 9 km. s. ö. om Chartres,
bekant genom den der d. 8 Maj 1360 slutna freden
mellan England och Frankrike, i hvilken sistnämnda
land afträdde Calais, Guines, Gascogne, Guienne,
Poitou, Saintonge, Limousin och Rouergue såsom
suverän besittning till England och lofvade att
betala 3 mill. guldstycken för konung Johans frihet,
hvaremot konung Edvard III afsade sig alla anspråk
på Frankrikes tron och på Normandie.
Bretislaus, böhmisk hertig. Se Brzetislav.
Breton [brä’ttön], Kap. Se Cape Breton.
*Breton, Jules Adolphe Aimé Louis, fransk målare, f. i Courrières
(Pas-de-Calais) 1827, var elev af Drolling och Devigne
och har utmärkt sig såsom skildrare af bönderna och i
synnerhet bondqvinnorna i Frankrike i deras mödosamma
lif och deras små festligheter, och icke en och en
för sig, utan hälst i grupper och ute på fältet. Det
är folket i hans hemort, den gamla provinsen Artois,
som han skildrar, men egendomligheter, beroende på
stammen, träda tillbaka för det allmänt menskliga
draget i personernas naturlif. Deraf också det allvar
och den storhet, som onekligen hvila öfver B:s verk. I
slutet af 1850-talet hade hans krafter mognat, och
första frukten deraf var Skördefältens välsignande
(1857; i Luxembourg), hvarpå följde Axplockerskorna
ropas hem (1859; i Luxembourg), utmärkt för sin
storartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
