Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blackwater bay af Nordsjön. Längd omkr. 65 km. —
2. Flod i södra Irland, upprinner på Mount Eagle
i grefsk. Kerry, strömmar genom grefsk. Cork och
Waterford och faller vid Youghal ut i Atlantiska
hafvet. B. är Irlands näst största flod (170 km. lång)
och är bekant för sina öfversvämningar.
*Blackwell, A., föddes, enl. Kanslirättens protokoll,
1709 (!). Jfr N. Arfvidsson: »Blackwellska rättegången»
(i tidskr. »Frey», 1846).
Blackwell [-oäll], Elizabeth, engelsk-amerikansk
läkare och filantrop, f. 1821 i Bristol (England),
flyttade 1832 med sina föräldrar till Nord-Amerika,
och sedan fadern dött 1838, bidrog hon genom
undervisning till moderns och syskonens utkomst. Hon
egnade sig åt medicinska studier och blef banbryterska
på detta område, i det att hon, ehuru afvisad vid
de flesta högskolor, lyckades slå sig igenom och 1849
eröfrade det första medicinska doktorsdiplom, som i
Förenta staterna tilldelats en qvinna. Efter tvänne
års studier vid sjukhus i Paris och London, etablerade
hon sig 1851 såsom qvinno- och barnläkare i New
York, hvarest hon bl. a. inrättade ett fattigsjukhus
för qvinnor och barn. 1859 höll miss B. medicinska
föreläsningar i England, och 1868 bosatte hon sig
för framtiden i London, der hon sedermera undervisat
vid Women’s medical college och verksamt deltagit
i sammanslutningar för främjande af sedlighet och
folkets väl. Miss B. har författat The laws of life
(1852), Counsel to parents on the moral education of
their children (1879; »Ungdomens sedliga uppfostran
med hänsyn till könens inbördes förhållande», 1883)
m. m.
Blackwood [-ou’dd], John engelsk bokförläggare, född
i Edinburgh 1818, död i S:t Andrews 1879, en man med
god klassisk bildning, öfvertog 1846 ledningen af
den af hans fader William B. (f. 1776, d. 1834) 1817
uppsatta och till hans död redigerade månadsskriften
Blackwood’s Edinburgh Magazine, som ännu räknas till
Englands yppersta tidskrifter för filosofi, politik
och literatur.
Blactomycetes, jästsvampar. Jfr Bakteriologi, sp. 515
och 533. Suppl.
*Blad. Om läderartade blad se Öfverhudsväfnad.
Bladbaggar, Chrysomelidae, zool., detsamma som
guldbaggar (se d. o.).
Bladegna kärlsträngar, bot. Se Kärlsträng. Suppl.
Bladfällning, bot., kallas det regelbundet hvarje
år återkommande affallandet af alla eller en del af
växternas blad. Hos våra löfträd affaller årligen hela
bladskruden, medan hos barrträden och många andra
i sydligare klimat förekommande endast de blad, som
uppnått en viss ålder, varierande hos olika arter,
fållas. De med bladfällningen förenade fysiologiska
och anatomiska förändringarna bestå väsentligen
i att bladen först tömmas på näringsämnen, hvilka
vandra in i stamdelarna och der magasineras, att
klorofyllet desorganiseras, hvarefter vid bladets
eller bladskaftets nedre del en korkbildning uppstår,
hvilken försiggår tvärt igenom alla väfnader och
tjenar att dels afstänga all förbindelse mellan
stammen och bladet, dels bilda en öfverhud på
bladärrets yta till skydd
för på dettas insida liggande väfnader. — Tiden
för bladfällningen varierar i hög grad, äfven hos
samma art, hufvudsakligen beroende på de klimatiska
förhållandena. Den årliga fullständiga bladfällningen
kan också i sjelfva verket anses hafva sin orsak i
en tillpassning till klimat med utpräglad skillnad
mellan en årligen återkommande kall och en varm
eller en torr och en regnrik period. Under den
för växtlifvet ogynsamma af dessa går växtverlden
i dvala och reducerar dervid på olika sätt i
möjligast högsta grad sin transpirerande yta; ett
af dessa sätt är bladens fällande. I tropikernas
fuktigare trakter, der året om betingelserna för
växternas utveckling äro tillfinnandes, är också en
årlig fullständig bladfällning så godt som okänd.
G. A.
Bladhorningar, Lamellicornia (se d. o.).
Bladhöns, zool. Se Parrinae.
*Bladkol, geol., en föga använd benämning på ett
slags brunkol, som i större mängd innehåller förkolade
bladrester. E. E.
Bladkål, bot. Se Brassica.
Bladkött, bot., mesofyll (se d. o. Suppl.), kallas ofta
med ett gemensamt namn palissad- och svampparenkymet
i växternas blad. G. A.
Bladläge (Lat. vernatio), bot., kallas den
ställning, som det enskilda bladets delar i knoppen
intaga till hvarandra. Bladläget är alltid enahanda
hos samma art och utgör ofta äfven ett karakteristiskt
kännemärke för hela familjer, ja t. o. m. för
hela ordningar. Så t. ex. äro alla ormbunkars
blad i sitt tidigaste stadium alltid inrullade i
en spiral. — De vigtigaste formerna för bladläget
äro följande. Det kallas flatt, då det, såsom hos
mulbärsträdet, intager samma ställning som i utvuxet
tillstånd, sammanviket, då det är hopviket efter
medelnerven (såsom hos en stor mängd af våra träd,
t. ex. ek, hassel, alm, lind), veekadt, då det
är hopviket i flere veck längs sidonerverna (såsom
hos bok, äkta kastanj m. fl.), och hopskrynkladt,
då denna veckning blir mycket oregelbunden (såsom
hos vallmons kronblad). Ibland, såsom hos gula
näckrosen, äro de unga bladhalfvorna inrullade,
ibland tillbakarullade (platan), under det att hos
andra (pisang, Canna) den ena halfvan är sammanrullad
kring den andra. Spiralrullade blad finnas, utom hos
ormbunkarna, endast sällsynt, såsom hos Drosera. Hos
sammansatta blad talar man om underliggande eller
öfverliggande täckning, alltefter som småbladens nedre
kant täcker eller täckes af det nedanför sittande
småbladets öfre kant. Det senare, d. v. s. att
småbladen ligga såsom skifferplattorna på ett
med sådana täckt tak, är mera sällan fallet. Samma
ställning som i knoppläget behålla de sammansatta
bladens småblad, äfven sedan de utvuxit, och denna
ställning eger möjligen biologisk betydelse för
bortledande af vatten etc. G. A.
Bladskärande myror, Atta Fabr.,
ett till underfam. Myrmicinae Lep. hörande
myrslägte, hvars arter äro utbredda öfver Amerikas
varmare delar norrut ända till Florida. Hvad som
framförallt utmärker arbetarna af hithörande arter är
hufvudets oproportionerliga storlek och hjertlika
form, egendomligheter, som stå i samband med en
kolossal utveckling af muskulaturen för de kraftiga
käkarna. Starka tornar på hufvud och thorax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
