Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger Gunnarsson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon kardinal under titeln »protector regni
Sveciae». Ett litet antal svenskar eller polacker
fick också pensioner af hospitalets räntor, men i
öfrigt vanvårdade kardinalerna dess ekonomi. Sedan
den polska vasaätten utslocknat, öfverlemnades
hospitalet 1673 åt drottning Kristina, som till sin
död utöfvade styrelsen för detsamma. Den förnämste
pensionstagaren var under 1600-talets senare hälft
en annan vasaättling, konung Vladislavs oäkta son
Vladislav Konstantin, grefve af Vasanhof, vanligen
känd under namnet Vasenau, som dog 1698. Bland
svenskarna var den förnämste pensionären drottning
Kristinas handsekreterare Andreas Galdenblad. Äfven
friherre Karl Horn, den äfventyrliga sonen till
fältmarskalken Gustaf Horn, åtnjöt något understöd
derifrån; han slutade dock sina dagar i Sverige,
åter vorden lutheran. Efter Kristinas död (1689)
tillsattes en kongregation för att utreda hospitalets
affärer; det hade efter hand kommit i besittning
af icke mindre än nio hus i Rom. Nu uppträdde den
reorganiserade birgittinorden genom generalpriorn
för klostret Altomünster i i Bajern med anspråk
på Birgittas hus. Saken ordnades omsider 1692 på
sådant sätt, att birgittinerna skulle för framtiden
få nyttjanderätten till kyrkan och ett par rum,
bl. a. Birgittas och Katarinas kammare, samt bostad
för tvänne munkar mot skyldighet att uppehålla
gudstjensten, men den »Svenska katolska nationens»
rätt till hospitalet blef uttryckligen reserverad,
och ännu en gång var afsigten att det skulle träda i
den katolska propagandans tjenst. På den österrikiske
ministern i Stockholm Franz v. Stahrembergs förslag
1697 skulle nämligen i dess lägenheter inredas rum för
ett svenskt seminarium, och fem ynglingar utsändes
verkligen 1698 från Sverige för att få sin bostad
i Birgittas hus. Dess historia under 1700-talet är
ej närmare känd. De bajerske munkarna fördrefvos
emellertid under revolutionstiden af fransmännen, och
sedan påfven åter kommit i besittning af Kyrkostaten,
behandlade han egendomen som herrelöst gods. Den
disponerades än af italienska, än af franska
klostersamfund, tills den 1892 förvärfvades af en
gren utaf karmelitorden. Dess föreståndarinna,
syster Maria Edwige (i verlden känd under namnet
grefvinnan Wielhorska), har sökt återställa Birgittas
hus i ett värdigt skick. De af Birgitta och Katarina
bebodda rummen hafva inredts till kapell. Kyrkan,
sidokapellen och gårdarna hafva likaledes återstälts
och smyckats. Äfven ifrån Sverige hafva bidrag
dertill lemnats. Det hela invigdes högtidligt d. 8
Okt. 1895. Jfr E. Hildebrand: »Den svenska kolonien
i Rom under medeltiden» (i »Hist. tidskr.», 1882)
och »S. Birgittas porträtt och några upplysningar
om hennes hospital i Rom» (dersammast., 1883) samt
C. Bildt: »S. Birgittas hospital och den svenska
kolonien i Rom under 1600-talet» (dersammast, 1895).
Ehd.
*Birgittin-orden. De utom Sverige belägna
birgittin-klostren stego under 1400-talet till ett
antal af 30, och sedermera ökades antalet ända
till 70. De förnämsta, bland dem voro: Nådendal
(Finland), Mariendal (Mariae vallis, vid Reval),
Mariebo (på Laaland), Mariager (i Jylland), Munkaliv
(i Bergen), Sion (i England), Marienquelle (Fons
Mariae, i Danzig), Marienkron (vid
Stralsund), Marienwald (vid Lybeck), Marienforst (vid
Köln), Marienboom l. Marienbaum (i Kölns stift,
emellan Xanten och Calcar), Marienmai l. Maria-Mayingen
(nära Öttingen, Bajern), Gnadenberg (Mons gratiae,
vid Nürnberg), Marienmönster (nu
Altomünster, ö. om Augsburg, vid Dachau i Bajern), Thronus
Mariae (i Dendermonde, Belgien), Aquae Mariae (nära
’sHertogenbosch, Nederländerna), Marienkamp (Rosa
Mariae, i staden Kampen, Nederländerna), Marienborgh
(nära staden Amersfoort, Nederländerna), Vinea
Mariae (i Brabant), Östvoorne (i staden Brielle,
Nederländerna), Mariae stella (i staden Gouda,
Nederländerna), Marientriumf (Triumphus Mariaa, i
Lublin, Galizien) och Paradisus (vid Florens). De
allra flesta af dessa hafva nu försvunnit. I början
af 1800-talet utslocknade ordens manliga gren;
af den qvinliga grenen äro de förnämsta i våra
dagar Marie-seger i Valladolid, Aquae Mariae (nu i
Ueden), Altomünster och Maria-Sion vid Chugleigh,
Devonshire. Jfr B. Ringseis: »Leben der heiligen
Birgitta von Schweden nebst einigen nachrichten
über die Birgittinenklöster» (Regensburg 1890).
Birgittin-ritualen. Ritualen för nunnornas dagliga
gudstjenst i Vadstena och öfriga birgittin-kloster,
d. v. s. officierna under dagens sju olika »tider»
(se Horae canonicae), hela veckan igenom, är
känd under benämningen Cantus sororum (»systrarnas
sång») eller någon gång Viridarium beatae Virginis
(»den heliga jungfruns lustgård»). Den utgjordes
hufvudsakligen af Davids psalmer, i det hela
psaltaren, bestående af 150 psalmer, sjöngs igenom
under loppet af hvarje vecka. Dertill kommo dagligen
fem hymner samt en mängd antifoner, responsorier,
versikler, collectae (»böner») och absolutiones
(»välsignelser»). Endast i matutinans första del,
den s. k. nokturnen, förekom derjämte uppläsning
af en längre prosatext (legenda) af uppbyggligt
innehåll. Denna text utgjordes dagligen af tre stycken
lectiones (»lektier») ur Sermo angelicus, hvilken
ingår bland hel. Birgittas uppenbarelser (den svenska
öfvers. deraf, kallad »Ängelens diktamen», är utg. af
G. E. Klemming i »Hel. Birgittas uppenbarelser», bd
4). Hela »Sermo angelicus», fördelad i 21 »lectiones»,
genomgicks under hvarje veckas lopp. I de öfriga
»tiderna» (horae) utom nokturnen hölls endast en
kort uppläsning, ett s. k. capitulum, som hade sin
bestämda lydelse för hvarje »tid», men kom igen under
samma »tid» alla dagar i veckan.
De delar af officiet, som utfördes sångvis
(s. k. cantus), d. v. s. psalmer, hymner,
responsorier, antifoner o. s. v., hade sina en
gång för alla bestämda melodier, hvilka öfverallt,
såsom synes af flere i behåll varande handskrifter,
iakttogos med den strängaste pietet, äfven i de
utländska birgittinklostren, som städse befunno
sig i liflig vexelverkan med moderklostret
Vadstena. Lektierna och »capitula» utfördes medelst
s. k. accentus, ett slags recitativ på 3–4 toner,
äfven dessa i detalj bestämda (»nota quod hoc modo
et non alio modo cantentur lecciones sororum ... de
verbo ad verbum», såsom det heter i en handskrift
från Paradisus-klostret).
Officianterna för gudstjenstens utförande utsagos
för hvarje vecka och utgjordes af en horista, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
