Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besutenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Besutenhet. Genom k. förordn. d. 6 Aug. 1881
är medgifven frihet att klyfva hemman till hvad
hemmantal som hälst, till följd hvaraf stadgandet om
lösningsrätt af »obesuten lott» upphäfts.
Besvärskammaren. Se Kammarrevisionen.
*Besvärsskrift. Enligt k. förordn. d. 12 Juni 1885
medgifves rätt för parter i kommunala mål och vissa
fattigvårdsmål att med posten insända besvärsskrifter
och handlingar.
Besztercze [bestertse], magyariska namnet på staden
Bistritz (se d. o.).
Besztercze-Bánya [bestertse-banja], det magyariska
namnet på staden Neusohl (se d. o.).
*Besättning. 3. Landtbr., sammanfattning af de på en
gård hållna kreaturen, i synnerhet nötboskapen.
*Beta L., bot., ett växtslägte, hvars varieteter under
de senare årtiondena kommit att intaga plats bland
de vigtigaste kulturväxterna. Alla de hundratals
nu odlade »sorterna» kunna, särskildt efter de
af Schindler utförda försöken, med säkerhet anses
härstamma från den till nat. fam. Chenopodiaceae
hörande Beta vulgaris L. Denna art lefver än
i dag vild på sandiga ställen, i synnerhet vid
hafsstränder, på Kanarie-öarna, kring Medelhafvet,
Kaspiska hafvet och måhända ända bort till vestra
indiska halfön. Som vild har den en tunn pålrot,
knappast tjockare än stjelken (var. maritima Koch,
foliosa Ehrb.). Sannolikt omkr. 500 år före vår
tidräkning togs denna växt i odling af greker och
romare, hvilka redan kände former med såväl röd som
hvit rot. I Italien odlades den under medeltiden,
men synes först under nyare tidens första del hafva
förts öfver Alperna till Frankrike (1595 enligt
Ol. de Serres) och ungefär samtidigt till England. Den
användes då liksom hos antikens folk uteslutande till
menniskoföda. Under senaste århundradet har emellertid
odlingen af betor oafbrutet varit i tilltagande,
och de resultat, som genom densamma vunnits, äro
ett af de vackraste bevis man eger på hur menniskan
genom planmässig förädling kan förändra växtarterna i
olika riktningar. Något strängt vetenskapligt studium
och någon systematisering af de många formerna efter
deras ursprung och inbördes slägtskap hafva ännu ej
skett, hvarför sorternas gruppering i hög grad vexlar
hos olika författare. Två hufvudtyper af de odlade
formerna torde emellertid böra urskiljas:
1. Mangold l. romersk kål etc. (B. vulgaris L.,
var. cicla L.) har en tunn pålrot med stora blad och
bladstjelkar, hvilka ätas antingen stufvade såsom
spenat och grönkål eller ock blekta såsom sallat.
Enär denna växt är en af de mest gifvande bland alla
grönsaker, odlas den i stor utsträckning, i synnerhet
i mellersta Europa, och har genom sitt billiga pris
stor betydelse särskildt för de fattigare klasserna.
En stor mängd sorter finnes, varierande till bladens
utseende och färg m. m.
2. Betor (Beta vulgaris L., var. rapacea Koch)
utmärka sig alla derigenom att pålroten är starkt
uppsvälld och rik på näringsämnen. Dithörande
former hafva redan tidigt utvecklats i tvänne
riktningar, nämligen röda och hvita betor, a) Rödbetor
(var. cruenta, eller var. rubra m. fl.
namn) karakteriseras genom rotens och delvis
äfven bladens röda färg, hvilken å sin sida
har sin orsak i röd cellsaft. I sydöstra Europa och
Ungern odlas rödbetan i stor utsträckning och ingår
som en vigtig del i den dagliga spisen. Hos oss
har den, som bekant, användning hufvudsakligen som
sallat. Dess odling är lätt och kan ske så långt
mot norr, som jordbruk öfver hufvud är möjligt,
i Norge t. ex. till Varangerfjorden och i Finland
till Inari. b) Hvitbetor (var. crassa) odlas i två
hufvudslag: foderbetor (B. vulgaris campestris) och
sockerbetor (B. vulgaris saccharifera). Om dessa se
Betodling. Suppl.
Alla de nu afhandlade till slägtet hörande formerna
äro i blomning-stadiet omkr. 1 m. höga, glatta
och saftiga örter med upprät stjelk, glänsande,
äggrundt aflånga blad samt mycket oansenliga, till
s. k. blomnystan gyttrade blommor, samlade i långa
greniga ax. Frukten är en nöt. — Dithörande former
äro alla tvååriga, men skördas alltid (utom för
fröodling) under sommaren och hösten samma år de sås.
Angående sjelfva metoden för sockerbetans förädling må
följande tilläggas. Förtjensten att hafva uppdragit
stammarna till de nya sorterna med hög sockerhalt
af 10–14 proc., i enstaka fall t. o. m. 20 proc.,
tillhör förnämligast en bekant fransk trädgårdsodlare,
Vilmorin. Han gick tillväga så, att sedan alla
svaga eller i andra afseenden underhaltiga exemplar
borttagits från förädlingsfälten, utskärs från hvarje
af de qvarlemnade betorna ett litet profstycke. Detta
undersöktes på sockerhalten, och endast de exemplar,
som voro rikast på socker, fingo sätta frukt. År efter
år fortsattes på detta sätt urvalet med ofvannämnda
resultat. På senare tider hafva emellertid de franske
betfröproducenterna öfverflyglats af de tyska, bland
hvilka må nämnas verldens kanske största firma på
detta område, Gebrtlder Dippe i Quedlinburg. Som
exempel på den utomordentliga omsorg, som numera
nedlägges på betfröförädling, må anföras, att hos
nämnda firma nådde 1889–90 bland 185,000 sockerbetor
endast 76,694 till den nämnda undersökningen på
sockerhalt, och af dessa ansågos återigen endast
5,647 dugliga till stambetor för fröodlingen.
G. A.
*Beta, kem. tekn. — 7. Frön »betas» genom nedsänkning
i vissa vätskor. Se derom Ustilagineae.
Betaeus, zool. Se Macrura.
Betalnjngsafgift. Se Upphandlingsafgift.
Betalningsbalans. Se Handelsbalans.
Bet din haggadol. Se Sanhedrin.
Bet-Djibrin, det nuvarande namnet på Eleutheropolis
(se d. o.).
*Betel, bot. Se äfven Areca och
Katechu.
Bête-noire, Fr. Se Bête.
Beterne, fordom namn på socknen Bitterna (se d. o.).
Beterrae (Baeterrae), romarnas namn på staden Béziers
(se d. o.).
*Betesda. Slutet af vers 3 och hela v. 4 i Joh.
5, som finnas i den af bibelkommissionen följda
»textus receptus», saknas i de äldsta handskrifterna
(med undantag af en enda, cod. alexandrinus) och
äro utdömda af textkritiken. B. är ock ett ofta
användt namn på missionsföreningar, såväl i Sverige
som i utlandet. Inom Stockholm finnes en 1872
stiftad missionsförening med detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
