Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Becquer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rijzende blaren (1883). En folkupplaga af hans samtliga
dikter utgafs 1884.
Beers [bērs], Jan van, belgisk målare,
f. 1852 i Lierre, Belgien, fick sin utbildning i
Antwerpens akademi och började sin konstnärsbana
som historiemålare: Hexprocessen, Faust och
Mefistofeles, Karl den godes begrafning (1876;
i Amsterdams Rijksmuseum), Arteveldes lik (1877)
m. m. Sedermera har han i Paris, der han är bosatt,
egnat sig åt andra uppgifter och företrädesvis målat
bilder af pikanta situationer, hvilka framställningar
genom sin långt drifna realism och sitt ofta alltför
vågade innehåll stöta många tillbaka, men i allmänhet
verka lockande genom den briljanta tekniken. En stor,
men föga representativ utställning af hans arbeten
var under 1880-talet anordnad i Europas större städer
(i Stockholm 1886), och få målare voro väl då mera
på modet än v. B. En af hans mest populära taflor
är La Siréne (en ung dam stiger ned i båten, som
skall föra henne ut till lustjakten »La Siréne»),
vida känd genom fotografier och andra reproduktioner.
R–n.
Beersjeba, stad i Judéen. Se Bersaba.
*Beerstraaten [berstraten]. 1. Anthonie (ej Alexander)
B., holländsk målare, om hvars lefnadsförhällanden
ingenting är kändt, var, enligt signerade taflor,
verksam omkr. 1660–64. Hans arbeten ega en viss
öfverensstämmelse med den följande, Jan B., som
antagligen var en nära anförvandt till honom. Han
målade landskap och sjöstycken, men i synnerhet
vinterbilder. Så finnas af honom 2 vintertaflor i
Amsterdams Rijksmuseum, en hamntafla i Köpenhamn och
en Utsigt af Amsterdam i Nationalmuseum i Stockholm,
alla signerade »A. Beerstraaten». — 2. Jan Abrahamsz
B., holländsk målare, född i Amsterdam 1622,
död derstädes 1666, var verksam i Amsterdam, men
har möjligen också besökt Italien, ty flere af hans
taflor framställa italienska motiv. Liksom den förre
målade han mariner och kuststycken, i synnerhet från
vintertid, och han har arbeten signerade från 1641. De
bäst representativa finnas i Amsterdams Rijksmuseum,
såsom hans hufvudarbete, Sjöslag mellan holländare
och engelsmän, och Ruinerna af Amsterdams rådhus efter
branden 1652, Vinterrevy af Amsterdam, Vinterlandskap
(1659) m. fl. Sjöstycken med vild sjö och fartyg,
som stranda, dels med nordiska, dels ock sydliga
kust- och hamnpartier finnas på många ställen,
såsom i Louvre, Rotterdam, München, Mannheim och
Stockholm. I Sveriges Nationalmuseum finnes af honom
en hamn, med fritt behandladt motiv från Venezia.
C. R. N.
Beest [bēst], Sijbrant van, holländsk målare,
räknas till skolan i Haag. Man vet om honom endast,
att han 1640 intogs i det gamla gillet, 1656 i det
nya gillet i Haag, hvars dekan han var 1660–62,
samt att han dog i Amsterdam 1674. Han målade
lifliga strandbilder och marknader, och hans arbeten
finnas signerade 1635–71. Exempel äro Strand vid
Scheveningen med drottning Henriettas af Frankrike
inskeppning till England (1643, i Haags museum),
Marknad (1652, i Rotterdam), Svinmarknad (1668,
i Sveriges nationalmuseum). C. R. N.
*Beethoven, L. van, dog d. 26 (ej 27) Mars 1827. Af
Thayers fortfarande ofullbordade biografi utkom
3:dje bandet 1879. Af Marx’ biografi är sista
(4:de) tillökade uppl. utgifven af Behncke
1884. Wasielewski skref äfven en biografi (1888).
A. L.
Beets [bēts], Nicolaas, holländsk skald,
f. 1814 i Haarlem, var kyrkoherde i närheten af
sin födelsestad 1840–54 och derefter i Utrecht,
vid hvars universitet han sedermera, 1875–84,
verkade såsom professor i kyrkohistoria. B. utgaf i
yngre år dikter och poetiska berättelser, som röja
påverkan af Byrons verldssmärta. Större mognad och
en blid anda råda i hans senare lyrik: Korenbloemen
(1853), Nieuwe gedichten (1857), De kinderen der zee
(1861), Madelieven (1869), Najaarsbladen (1880)
m. fl. Bland samtidens holländska skalder anses
B. stå främst, särskildt i afseende på mönstergill
diktion. Som prosaförfattare har han ernått rent
af klassisk rang genom den fina och kärnfulla
novellsamlingen Camera obscura (1839; 18:de
uppl. 1888), äfven innehållande kortare skisser af
holländska landskaps- och menniskotyper, tagna på
kornet och med ofta humoristisk färgläggning. Den
utgafs under psevdon. Hildebrand och är öfversatt
till flere språk. B. har vidare författat
literär-kritiska arbeten, bl. a. Verscheidenheiden
meest op letterkundig gebied (6 hftn, 1858–73, 2:dra
uppl. 1876; ny följd 1885–91, i 3 bd), samt teologiska
skrifter. Hans diktverk utgåfvos bl. a. 1885–91,
i 5 bd.
Beetz [bēts], Wilhelm von, tysk fysiker, född d. 27
Mars 1822 i Berlin, var först anställd såsom docent
vid universitetet, sedermera såsom professor vid
militära undervisningsanstalter i denna stad. År 1855
öfverflyttade han såsom professor till universitetet
i Bern och 1858 till det i Erlangen. Slutligen,
1868, blef han utnämnd till professor i fysik vid
polyteknikum i München, för hvilket han 1874–77 var
direktör. 1876 upphöjdes han i adligt stånd. Han dog
d. 22 Jan. 1886. B. skref ganska många vetenskapliga
arbeten, bland hvilka de vigtigaste behandla
gas-staplars elektromotoriska kraft (1853) den
galvaniska polarisationen (1873), åtskilliga kroppars
elektriska ledningsförmåga (1878) och magnetiska
företeelser (1858 och 1868). Större betydelse hade
emellertid hans lärareverksamhet. Hans Leitfaden
der physik utgafs 1890 i 10:de uppl. Han utgaf äfven
en annan lärobok: Grundzüge der elektricitätslehre
(1878). S. A–s.
*Befallningshafvande. Se Rättelser, bd 18.
Beffroi [-råa’], Fr. (Eng. belfry,
T. belfried, bergfried, Medelhögt. berchvrede,
Medeltidssv. bergfrid, barfrid, se d. o. Suppl.),
egentl. »fredsbergning», »skydd för freden»,
det äldsta och förnämsta tornet l.
hufvudbyggnaden (»kärnan») in en medeltidsborg, hvilket
torn tjenade till försvarsverk och yttersta
tillflyktsort. Dylika (mest byggda i gotisk stil)
förekomma ofta äfven i städer såsom klocktorn,
vare sig förenade med ett rådhus (såsom i Prag,
Brügge, Bruxelles o. s. v.) eller isolerade (i
Halle, Gent, Amiens) eller byggda öfver en stadsport
(t. ex. i Lybeck). Beffroi benämndes äfven rörliga
belägringstorn af trä.
*Befolknings-statistiken. Följande resultat af de
nyaste forskningarna i ämnet må anföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
