Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans bestämda uppträdande emot grefvens af Paris
förbindelser med Boulanger och hans yttranden
om önskvärdheten af rojalisternas anslutning
till republiken medförde emellertid i Mars 1889
tillåtelse för honom att återvända till Frankrike,
der han bosatte sig på Chantilly. Omedelbart derpå
invaldes han i en tredje af Institutets afdelningar:
Académie des sciences morales et politiques. Han
är derjämte ledamot af belgiska vet. akad. (1887)
och hedersdoktor vid Oxfords universitet (1891). Sin
Histoire des princes de Condé fortsatte A. med 3 bd
1886–89.
Aun, Isl. Se Ön.
Aunt Judy [ānt djūdi], psevdonym för engelska
författarinnan M. Gatty.
Au pointillé [å påängtijē], Fr. Se Pointillé.
*Aura, å. Se Rättelser, bd 18.
Auranitis, forntidens namn
på högslätten Hauran (se d. o.) i Syrien.
Aurantiaceae (ej Auranitaceae), bot., är en
nat. fam. inom ordn. Terebintinae. Utaf äldre
förf. upptogs den alltid såsom en egen familj, men
af nyare ställes den oftast under namnet Aurantieae
såsom underfamilj under Rutaceae (se d. o.). Från
öfriga närstående underfamiljer skiljer den sig
derigenom att frukten är ett bär med läderartadt
skal. Vigtigaste slägtet är Citrus (se d. o.),
hvars arter, apelsin, citron m. fl., äro
allmänt kända; äfven andra för sina välsmakande
frukter i sitt hemland, det tropiska Asien, högt
värderade slägten finnas, G. A.
Aurantieae, bot. Se Aurantiaceae. Suppl.
Auraria Daciae, Lat. Se Abrudbanya.
Auratus, latinisering af skalden Jean
Dorats (se denne) namn.
Aurboða, Isl. Se Örboda.
Aurea chersonesus (»Guld-halfön»), i forntiden benämning på halfön
Malakka.
Aurea mediocritas, Lat., den gyllene medelvägen;
lagom. Ur Horatius’ »Oder» (II, 10).
Aureatum, det latinska namnet på Ingolstadt.
Aurelia, zool. Se Medusa.
Aurelia (Civitas Aureliani),
det latinska namnet på Orléans.
Aurelia, romarnas namn på Baden-Baden. Se Baden,
sp. 1425.
Aurelia allobrogum, romarnas namn på Genève.
*d’Aurelle de Paladines afled i Versailles d. 17
Dec. 1877.
Aurén, Johan August, språkforskare, skolman,
föddes d. 3 Febr. 1843 i Kristbergs församling,
Östergötlands län, blef student i Upsala 1862 och
tjenstgjorde 1864–83 dels såsom vikarie, dels såsom
extralärare vid Linköpings och Norrköpings allmänna
läroverk. 1870–77 var han derjämte ordinarie lärare
vid Norrköpings Tekniska skola, och 1883 tillträdde
han ordinarie kollegabefattning vid Söderköpings
läroverk. — Redan i början af sin lärareverksamhet
ansåg han sig böra bryta med det då rådande
åskådningssättet och den då gällande terminologien
vid språkbeteckningen, t. ex. talet om sammansatta
ljud, dubbelljudande och sjelfdubbla bokstäfver,
om medljuden såsom osjelfständiga ljud o. s. v.,
och sökte i Bidrag till svenska språkets ljudlära
(1869) häfda en annan uppfattning. Enligt denna äro
alla språkljud enkla och hafva ett sjelfständigt
frambringningssätt, konsonantljud ingå förbindelser endast efter en
bestämd lag, två olika ljud frambringas aldrig
i vårt språk efter hvarandra i samma stafvelse,
konsonantfördubbling i en stafvelse tjenar såsom
tecken för konsonantljuds längd o. s. v. Teorien
om konsonantljuds förmåga af längre och kortare
frambringningstid sökte han sedermera utveckla i
Bidrag till svenska språkets qvantitetslära (1874),
der han framhåller, att stafvelsers längd beror
endast på i dem ingående vokal- eller konsonantljuds
längd och att versbyggnaden i vårt språk icke är ett
alster af accenten, utan af stafvelselängden. I en
i flere uppl. utkommen Rättskrifningslära (1:sta
uppl. 1868) äfvensom i andra läroböcker har han
praktiskt tillämpat de nya teorierna och framställt
bl. a. den åsigten att rättskrifningen bör grundas
på språkljuden och deras uttalstid, i motsats
till den gamla härlednings- och den 1866 framkomna
ljudenlighetsprincipen. Dessa nyheter framkallade
naturligtvis gensagor, och för att bemöta åtskilliga
sådana sökte han i De klusila konsonantljuden (1876)
framhålla nödvändigheten af den uppfattningen att
dubbel konsonant i enkelt ord tjenar såsom tecken
för ett enda ljud med lång uttalstid, hvilken
uppfattning numera synes allmänt antagen. I Bidrag
till svenska språkets akcentlära (1880) framställde
han en delvis ny uppfattning af accentens väsende,
arter och ändamål. För öfrigt har A. genom såväl
kritiker som åtskilliga smärre uppsatser gjort inlägg
i andra språkliga frågor, bl. a. om bildningen och
skrifningen af participium pass. i neutrum. — För
språkliga arbeten har A. tvänne gånger (1875 och 1880)
erhållit honorar af Svenska akademien.
*Aurengabad. 1. Staden har numera endast omkr. 20,000
innev. Fordom en vigtig handelsstad, är A. ännu
berömdt för sina färgade sidentyg och guld- och
silfverbrokader samt drifver betydande handel med
hvete, bomull och manufakturvaror. Omkr. 2 km. v. om
staden ligger den engelska militärstationen, med
omkr. 10,000 innev.
Aureus, Lat. (»gyllene»), med underförstådt nummus
(»penning»), kallades guldmyntet i Rom under den äldre
kejsaretiden. Under Konstantin den store (306–337)
infördes en förändring i namnet, i det att solidus
blef den vanliga beteckningen. Af aurei hafva i
skandinavisk jord (till 1893) funnits 6, af hvilka
3 i Sverige.
Au revoir [å rövåār], Fr., »till återseende», farväl
till härnäst, vi återses.
Aurgelmir, Isl. Se Örgelme.
*Aurich. 1. Regeringsområde (förut landdrostei) i
Hannover, har en areal af 3,107 qvkm., med 218,120
innev. (1890), af hvilka 7,374 katoliker och 2,713
judar. — 2. Stad. hade s. å. 5,640 innev. Statsarkiv.
Auricula, Lat., hjertöra. Se Hjerta.
Auriga. Jfr Kusken.
Auri sacra fames, Lat., »den förbannade hungern efter
guld», ett uttryck i Virgilius’ »Aeneis» III, v. 57.
Aurivillius. 6. Erik A., universitetslärare,
grammatiker, broder till professor Petrus A. (se
A. 1), föddes d. 31 Juli 1643 i Knutby, Upland. Han
blef 1678 e. o. och 1684 ord. professor i juridik
vid Upsala universitet. Död d. 5 Febr. 1702. För
efterverlden är A. egentligen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
