Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alajärvi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underlade sig vidare Semgallen (1219); äfven Estland
sökte han vinna, men då hans försök misslyckades,
tillkallade han konung Valdemar Sejer, som för egen
räkning eröfrade landet (1219). Deremot intog och
kristnade A. ön Ösel (1227). I Estland och Semgallen
samt på Ösel upprättade A. biskopsstift. Den genom
rastlös verksamhet och organisationsförmåga, men
äfven genom hersklystnad utmärkte biskopen afled
d. 17 Jan. 1229.
Albert (Albrekt) Kasimir, hertig af Sachsen-Teschen,
son af konung August III af Sachsen-Polen, född i
Moritzburg, vid Dresden, 1738, blef 1760 gen.-löjtnant
i österrikiska armén och äktade 1766 kejsar Frans I:s
och Maria Teresias dotter Kristina (d. 1798), som
medförde furstendömet Teschen i hemgift. A. var
1765–80 gubernator i Ungern och skötte 1780–90 gemensamt
med sin gemål ståthållareskapet i Österrikiska
Nederländerna under mycket brydsamma omständigheter
(provinserna gjorde uppror med anledning af kejsar
Josef II:s reformer), som tvungo paret att 1787 för en
tid lemna Bruxelles. A. förde 1792 befäl i kriget mot
fransmännen, måste upphäfva Lilles belägring och blef
d. 6 Nov. jämte Beaulieu slagen vid Jemappes. 1794
opererade han såsom riksfaltmarskalk i förening
med preussarna emot fransmännen. Han drog sig 1795
undan till privatlifvet och dog 1822. A. samlade
massor af konstföremål, i synnerhet handteckningar af
äldre mästare och kopparstick. Samlingen, vanligen
kallad Albertina, öfvergick såsom fideikommiss till
ärkehertig Karl och egdes sedermera af dennes son
Albrekt (d. 1895).
*Albert, A. M., fransk arbetare och politiker,
afled d. 25 Maj 1895 (ej i Debember 1892).
*Albert, J., fotograf, dog 1886 i München.
d’Albert [dalbär], Eugèn Francis Charles, tysk pianist
och tonsättare, f. 1864 i Glasgow, der fadern, af
fransk härkomst (modern var tyska), undervisade i
dans och komponerade dansmusik (bl. a. den bekanta
»Sultanpolkan»). Gossen undervisades i musik af
fadern och efter 1876 vid National Training School
i London. Redan 1879 utfördes en af hans uvertyrer
offentligen, och 1881 uppträdde han såsom pianist och
spelade en konsert af egen komposition. Sistnämnda
år blef han elev af Richter i Wien, och senare
studerade han under Liszt, som kallade honom »den
unge Tauzig». Numera bofast i Tyskland, gifte
han sig der 1892 med pianisten Teresa Carreño (se
d. o. Suppl.). 1895 utnämndes kan till kapellmästare i
Weimar. d’A:s spel beskrifves såsom ej blott tekniskt
häpnadsväckande, utan äfven genialiskt, hvarjämte
han är en högst framstående kompositör. Han har
hittills skrifvit två pianokonserter, två uvertyrer,
två stråkkvartetter, en symfoni, en pianosvit,
flere sånger, operan Der rubin (1893) o. s. v.
A. L.
Alberta [-bö’rta], sedan 1882 ett distrikt i
Doominion of Canada, mellan Britiska Columbia
i v., distriktet Athabasca i n. samt distrikten
Saskatchewan och Assiniboia i ö. Areal 274,000
qvkm. 26,123 innev. (1891). Hufvudstad Calgary, vid
kanadiska papific-banan. Längs vestra gränsen gå Rocky
mountains, från hvilka Athabasca, Saskatchewan och
Bow river nedströmma. Nordöstra delen är en trädlös,
till odling oduglig stepp med
en mängd saltlaguner. I s. idkas jordbruk och, på de
s. k. ranches i s. v., boskapsskötsel, hvars produkter
exporteras till England. Tillgången på stenkol och
malmer är ganska stor.
Albert Edvard Njansa, sjö i Central-Afrika, ligger
straxt s. om eqvatorn under 30° östlig lgd. Den
upptäcktes af Stanley 1876 (se Luta Nzige) och
undersöktes 1889 af honom och Emin Pasja, hvilka
funno, att han är den sydvestligaste af Nilens
källsjöar och genom Semliki står i förbindelse med
den nordligare Albert Njansa. Dess södra och vestra
strand undersöktes 1891 af Emin Pasja och Stuhlmann,
som funno, att sjön ligger 875 m. öfver hafvet.
*Alberti, L. B. Palazzo Rucellai frånkännes honom
af den nyare kritiken. Troligen är det bygdt af
B. Rossellino.
Alberti, Konrad, psevdonym för tyske
förf. K. Sittenfeld.
Albertina, konstsamling. Se Albrekt, hertig af
Sachsen-Teschen. Suppl.
Albertinis mitraljös. Se Kulspruta, sp. 234.
*Albert Njansa (af Baker, ej af Burton, kallad Mwuta
Nzige), sjö i Central-Afrika, ungefär mellan 1° och 2°
30’ n. br., har en långsträckt, i s. v.–n. ö. riktad
form, samt är omkr. 150 km. lång och i medeltal 30
km. bred, med en areal af omkr. 5,500 qvkm. Sjön
ligger omkr. 700 m. öfver hafvet och mottager i sin
södra ände Semliki från Albert Edvard Njansa.
*Albl, hufvudstad i franska depart. Tarn, är säte
för en ärkebiskop.
Albien [-biä’ng] l. albien-etagen, geol. Se Gault
och Kritsystemet.
Albinaeus. Se d’Aubigné, Th. A.
Albinagium. Se Albanagium. Suppl.
Albinatus. Se Albanagium. Suppl.
Albinoer. Se Menniskoraser, sp. 1363.
Albinus, Clodius Septimius A., romersk kejsare,
tillhörde en gammal förnäm, men fattig slägt
och utnämndes af kejsar Commodus (180–192) till
ståthållare i Britannien. Legionerna derstädes
utropade honom 193 såsom motkejsare till Didius
Julianus, och han erkändes af dennes efterträdare
Septimius Severus såsom medregent (caesar). Men
sedan Septimius Severus lyckats slå och döda den
om kejserliga purpurn med honom täflande Pescennius
Niger vände han sina vapen mot A., som besegrades
nära Lyon och dödades (197).
Albinus (Postumius-A.), romersk slägt Se Postumius.
Albinus, Bernhard Siegfried, holländsk anatom,
f. 1697 i Frankfurt a. O., kom redan vid 5 års
ålder med sin fader till Leiden, studerade der och
i Paris, kallades 1719 att såsom vikarie öfvertaga
undervisningen i anatomi vid universitetet i Leiden
och promoverades s. å. till med. hedersdoktor. 1721
utnämndes A. till ord. professor i anatomi och
kirurgi. Af helsoskäl öfvergick han 1745 till
professuren i teoretisk medicin. Död 1770. A. var en
mycket betydande deskriptiv anatom. Hans förnämsta
verk äro Tabulae sceleti et musculorum corporis
humani (1747) och Tabulae vasis chyliferi cum vena
azyga etc. (1757). Dessutom inlade A. stor förtjenst
genom de upplagor han utgaf af flere äldre anatomers
arbeten. R. T–dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
