Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afsöndring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina tjensteåligganden. Undantag härifrån
göra i Sverige endast vissa högre ämbeten (se
Förtroendeämbete), från hvilka afsättning kan ega
rum, när högsta myndigheten anser rikets väl
sådant fordra, och lägre tjenster, från hvilka
innehafvarna kunna skiljas genom beslut af den
myndighet, som tillsatt tjensten. Så kunna länsmän,
landskanslister och landskontorister afskedas af
K. M:ts befallningshafvande, folkskollärare af
vederbörande skolråd. I nyss anförda fall äfvensom
i allmänhet då skiljandet från tjensten sker i
administrativ väg, begagnas vanligen ej ordet
afsättning, utan »entledigande», »afsked» eller
uttryckligen »skiljande från tjensten». Ordet
afsättning nyttjas nämligen officielt i en
inskränktare mening och betecknar förverkandet af
ett ämbete och har karakteren af straff, hvilket
ej, såsom i land, der ämbets- och tjenstemän äro
afsättliga- utgör endast ett disciplinstraff, utan
ingår i all, män strafflag. Ordet afsättning
förekommer i Sveriges, Finlands och Norges
lagstiftning. I de båda förstnämnda landen, der
lagen jämte afsättningsstraffet upptager såsom
straff för ämbetsmän mistning af ämbete på viss tid
(suspension, se d. o.), innebär afsättning förlust
af det ämbete eller den tjenst, hvari förtrytelsen
skett. Afsättning i denna mening kan komma i fråga
att användas i disciplinär bestraffningsväg,
såsom fallet är med förbrytelse af prester och
militärer samt vissa Kammarrättens tjenstemän, men
i allmänhet öfverlemnas ämbetsmissbruk till allmän
domstols pröfning, då disciplinär bestraffning genom
varning eller suspension på kortare tid visat
sig kraftlös. Vid svårare ämbetsförbrytelser,
som alltid skola upptagas af allmän domstol,
mister den till afsättning dömde ej allenast den
tjenst, hvari förbrytelsen skett, utan alla andra
befattningar. Så är fallet, när någon förklaras
ovärdig att vidare i rikets tjenst nyttjas. Vidare
må erinras, att den ämbetsman, hvilken ådragit sig
förlust af medborgerligt förtroende, har förverkat
ämbete, tjenst eller annan allmän befattning, som
af honom innehafves, hvarjämte han, så länge han är
medborgerligt förtroende förlustig, är utestängd från
alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas
tillgodonjutande god frejd fordras. Enligt norska
strafflagen innebär afsättning (afsætning) förlust
af samtliga de ämbeten, beställningar eller »ombud»
(hvarunder inbegripas alla slag af förtroende-
eller tjensteuppdrag), af hvilka den dömde är i
besittning, jämte ovärdighet att bekläda ämbete,
beställning eller ombudskap. Afsättning i svensk-finsk
mening heter deremot på norska embedsfortabelse.
H. L. R.
*Afsöndring. 1. Fysiol. Afsöndring,
d. v. s. afskiljandet af ämnen bildade vid
ämnesomsättningen i ett organ, är en process,
som kan sägas försiggå inom organismens alla
väfnader. Vanligen använder man ordet afsöndring
för att beteckna dels verksamheten i en körtel, dels
bildandet af ett sekret, såsom tårar, psott, magsaft,
galla, urin, svett, mjölk m. m. Afskiljandet af
slutprodukterna af ämnesomsättningen inom organismen:
kolsyra, vatten, urinämne, urinsyra m. m., kallar man
numera utsöndring. Man talar äfven om en afsöndring
af var från en såryta.
Beträffande afsöndringsprocessens natur hyste man
enligt det gamla vitalistiska åskådningssättet
den uppfattningen, att i körtlarna en särskild
lifskraft vore verksam. Sedan början af det 19:de
årh. har en annan uppfattning alltmera gjort sig
gällande, nämligen den att företeelserna inom
den lefvande organismen äro af samma natur som
de vanliga fysikaliska och kemiska företeelserna
i naturen. Särskildt egnad att befästa detta nya
åskådningssätt var Wöhlers upptäckt 1828 att man
af ammoniumcyanat kan framställa urinämne, att man
sålunda, åtminstone hvad slutprodukten beträffar,
kan eftergöra en af de vigtigaste processerna inom
organismen. I våra dagar har man lyckats med vanliga
kemiska operationer framställa flere af de ämnen,
som afsöndras inom organismen.
För det nya åskådningssättet låg det närmast till
hands att uppfatta körtelverksamheten såsom ett slags
filtration. I blodkärlen herskar ett högt tryck,
och till följd af detta pressas vätska, lösningar af
salter och organiska ämnen, ut ur kärlen in i den
omgifvande körtelväfnaden. Denna vätska löser och
upptager ytterligare ur körtel-väfnaden en del ämnen,
innan den inkommer i utförsgångarna och afledes
från körteln såsom ett färdigbildadt sekret. Man
fann emellertid, att detta förklaringssätt i många
fall ej var tillfredsställande. Ludwig visade,
att i spottkörtlarnas utförsgångar herskar under
sekretionen ett högre tryck än samtidigt i den
arter, som för blod till körteln. Bohr har visat,
att kolsyra utsöndras i lungorna, oaktadt kolsyrans
tryck i lungblåsorna är större än i det arteriella
blodet.
Enligt den moderna uppfattningen är
afsöndringsprocessen såväl som flertalet
lifsprocesser bunden till det lefvande
cellprotoplasmat. De närmare detaljerna i denna
process har man ännu ej kommit på spåren. Man
har klart för sig, att härvidlag försiggå
långt mera invecklade processer än filtration
och diffusion. Sannolikt är, det fråga om en
kedja af kemiska klyfningsprocesser. Medelst den
mikroskopiska undersökningstekniken har det lyckats,
såsom Heidenhain m. fl. visat, att i några fall följa
dessa i cellprotoplasmat förlöpande processer. Man
kan nämligen fixera (härda) körtelväfnaden i
olika tillstånd, i hvila eller efter kortare eller
längre tids verksamhet, och vid den mikroskopiska
undersökningen finner man cellprotoplasmat
förete vissa för de olika verksamhetstillstånden
karakteristiska bilder.
Afsöndringsprocessen står i de flesta fall under
det centrala nervsystemets inflytande. Körtlarna
äro försedda med nerver. En del af dessa går
till kärlen, och medelst dessa nerver regleras
kärlens vidd. Under pågående sekretion äro kärlen
utvidgade, blodet strömmar i större mängd, med större
hastighet och under högre tryck genom körteln vid
dess verksamhet än i hvilotillståndet. En annan
del nerver, de s. k. sekretionsnerverna, står
i förbindelse med sjelfva körtelcellerna. Genom
retning, t. ex. medelst induktionselektricitet, af
vissa till submaxillarkörteln gående nerver försättes
körteln i verksamhet och afsöndrar en riklig mängd
tunnflytande spott. Vid retning af vissa andra
till samma spottkörtel gående nerver erhålles ett
tjockflytande sekret. Man har sålunda anledning att
antaga, att det gifves flere slag sekretionsnerver,
framlöpande till samma körtel. Vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
