Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skyddstält ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midtlinie eller något till venster om densamma, med
högra handen om kolfhalsen, högra armen nästan
rak och venstra handen ett stycke ofvan om den
högra. Motsvarande ställning med sabel benämnes
likaledes »skyldra gevär». C. O. N.
Skyldskap l. slägtskap, jur., kallas den
förbindelse mellan personer, som beror af gemensamhet
i börd eller härstamning, och omfattar såväl den,
från hvilken vissa andra härstamma, som äfven alla
dem, som utgöra hans afkomlingar. De personer,
som äro i sådan förbindelse med hvarandra, kallas
skyldemän. Skyldskapen mellan tvänne slägtmedlemmar
är rätt upp- och nedstigande, då den ene härstammar
från den andre, vare sig omedelbart eller genom en
eller flere såsom mellanled, och sidoskyldskap,
då de båda leda sitt ursprung från en gemensam
stamfader eller stammoder. Skyldskapen är äkta,
då ej blott de båda slägtmedlemmarna, som äro i
fråga, utan äfven alla mellanleden äro af äkta börd,
oafsedt huru det i detta afseende förhåller sig med
den, som står i stammen eller utgör stam för dem
båda. Oäkta åter är skyldskapen, då någondera af
de två eller ett mellanled är af oäkta börd, dervid
jämväl frånsedt beskaffenheten af börden för personen
i stammen. Oäkta skyldskap ger i allmänhet mindre
rätt till arf än äkta. Sidoskyldskapen är antingen
helskyldskap, då de med hvarandra skylde hafva båda
gemensam stamfader och stammoder, eller
halfskyldskap, då de hafva blott gemensam stamfader eller
stammoder. Om en person såsom arflåtare lemnar
efter sig både helskylda och halfskylda, få dessa
väl i allmänhet tillsammans ärfva honom, om de äro
i lika nära skyldskap till honom, men de halfskylda,
i fall de tillika äro i slägtskap med de helskylda,
blott i den del, som vid arfvets förande genom de
förut bortfallne mellanleden skulle falla på den
för dem och de helskylde gemensamma stamfadern eller
stammodern. E. V. N.
Skylight [skejlejt], Eng. Se Skejlejt.
Skylla (Lat. Scylla), Grek. mytol. ett rofgirigt
qvinligt hafsvidunder, ursprungligen väl en
personifikation af den våldsamma hafsbränningen
vid klippiga stränder. Enligt Homeros har S. sin
boning i en håla på den tvärbranta sidan af en skyhög
klippa. Nedre delen af hennes kropp är dold i hålan,
men den framsträckta ofvandelen har 12 ben, sex långa
halsar, uppbärande lika många hufvud, hvilkas gap äro
väpnade med tre täta tandrader och gifva ifrån sig ett
skall som af hundar. Med dessa gap uppsnappar hon ur
böljorna, utom delfiner, sjöhundar och andra hafsdjur,
äfven sjöfarande, som äro nog olyckliga att komma
i hennes närhet. Faran är så mycket större, som på
andra sidan om det sund, vid hvilket hennes klippa är
belägen, på endast ett pilskotts afstånd, den glupska
Charybdis hotar med ett lika säkert förderf. Huruvida
Charybdis hos Homeros uppfattas såsom en lefvande
varelse eller blott såsom en vattenhvirfvel, hvilken
drog skeppen ned i djupet, är icke fullt tydligt. Då
Odyesevs med sitt skepp färdades mellan Charybdis
och S., kom han för nära den senare,
hvilken bortryckte och uppslukade sex af hans
kamrater. Yngre sagor förlägga S. och Charybdis till
det sicilianska sundet, der dock naturförhållandena
föga motsvara beskrifningen. S. förekommer äfven
i Heraklessagan, såsom en dotter af Forkys,
och bortröfvar ett af kreaturen i Geryons hjord,
då Herakles drifver denna förbi hennes håla. Hon dödas
derför af Herakles, men kallas åter till lif af sin
fader. En annan S., dotter af Lamia, skildrades af
Stesichoros såsom ett blodtörstigt vidunder, hvilket
frånröfvade mödrarna deras barn. Hon hade i sin
ungdom sjelf varit en blomstrande qvinna och älskad
af Zevs, men då Hera beröfvade henne alla hennes
barn, förbyttes hon af grämelse och hämndbegär till
nyssnämnda skadelystna odjur. Vid udden Skyllaion
på sydöstra spetsen af landskapet Argolis hade
den grekiska sjömanssagan fäst minnet af en S.,
konungadotter i Megara, hvilken, då hon trolöst
förrådt sin fader, Nisos, till straff störtades i
hafvet. A. M. A.
Skyllersta. Se Sköllersta.
Skyllinge (Sköldinge), socken i Södermanlands
län, Oppunda härad. Areal 8,199 har. 2,648
innev. (1889). S. utgör ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Strengnäs stift, Oppunda Östra kontrakt.
Skymning och Skymningsbåge. Se Aftonrodnad.
Skymningsfjäril l. Aftonfjäril, zool. Se Fjärilar.
Skyn, zool. Se Ahu-bocken.
Skypetarer l. skipetarer. Se Albanien.
Skypump, meteor. Se Skydrag.
Skyros (nu Skyro), en till de norra Sporadernas grupp
hörande ö, nästan midt i Egeiska hafvet (Archipelagen),
37 km. n. ö. från Eubea. Ön, som har en areal af 204
qvkm., med omkr.. 3,300 innev., utgöres af två genom
ett näs förbundna delar, af hvilka den sydöstra nästan
fullständigt fylles af oländiga berg, hvaremot den
nordvestra är mera lågländ samt egnad för odling af
spanmål, vin och oliver. Äfven finnes god tillgång
på vacker marmor med färgad ådring. Såsom äldsta
innebyggare nämnas pelasger, karer och doloper. I
de homeriska sångerna betraktas S. såsom hörande
till Achilles’ rike. Först yngre sagor veta berätta
hur Achilles, för att undgå deltagandet i trojanska
kriget, der i qvinnokläder dolde sig bland konung
Lykomedes’ döttrar, af hvilka en, Deidameia, genom
honom blef moder till Neoptolemos. Enligt den attiska
sagan var det äfven på S., som Achilles hämnades
mordet på Thesevs. År 469 f. Kr. afsändes en
expedition till S. dels för att göra slut på det af
dess innebyggare sedan lång tid tillbaka bedrifna
sjöröfveriet och lägga ön under Athens välde, dels
för att enligt det delfiska oraklets maning uppsöka
Thesevs’ ben och föra dem till Athen. Från denna
tid räknades S. såsom Athens lagliga besitting och
respekterades såsom sådan t. o. m. i den antalkidiska
freden (387). Först under den macedoniska tiden blef
det Athen fråntaget, men återställdes 196 f. Kr. genom
romersk bemedling. Under korstågsperioden innehades
S. en längre tid af frankiska riddare under bysantinsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
