Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjösjuka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under resan 1 à 2 gram 2–3 ggr om dagen. Det nyaste
och mest lofvande medlet är antipyrin, som i dos af
1–3 gram lär hastigt häfva sjösjukan. Sjösjukan är
sällan dödlig; dock har det händt, att kräkningarna
öfvergått till blodkräkningar, som medfört döden.
F. B.
Sjöskada, skada, som träffat ett fartyg eller dess
last genom olycka till sjös.
Sjöskolan (Eng. the lake-school). Se Lakister och
Engelska literaturen, sp. 514 och 515.
Sjöskum, miner., ett vattenhaltigt trisilikat af
talkjord, hvilket ej förekommer kristalliseradt, utan
derbt eller insprängdt i större och mindre partier
samt har matt jordartadt brott, gråhvit färg med
dragning åt gult eller rödt. Sjöskum har glänsande
streck, är mild samt låter såga, skära och tälja sig,
är obetydligt fet och häftar vid tungan. Egentl.
v. = 0,98–1,6. Hårdhet = 2,0–2,5. Vid upphettning
för blåsrör blir sjöskuin svart samt krymper,
hårdnar och smälter vid god eld i kanten till en
hvit emalj. För sin användbarhet till piphufvud,
cigarrmunstycken och andra artiklar är detta af
ålder bekanta mineral af vigt i tekniken. Det affall,
som erhålles vid tillverkningen, användes i blandning
med lera och gips till s. k. oäkta sjöskum. Mineralet
förekommer inlagradt i yngre sedimentära bildningar
i Mindre Asien, Grekland, Turkiet, Marokko, Spanien,
Mugnafjeld och Valders i Norge. Det är antagligt,
att de hos de gamle begagnade dyrbara kärlen (samiska
kärl) voro af sjöskum. Ett sjöskum nära stående
mineral är afroditen från Långban.
De förnämsta sjöskumsgrufvorna, i Mindre
Asien, äro belägna vid Eski-Sjer, hvars 16,000
innevånare uteslutande äro sysselsatta med dess
förarbetande. Sjöskummet erhålles derigenom att
man gräfver brunnar af 8–40 m. djup och, då man
finner en åder, spränger gallerier i horisontel
riktning. Om aftonen antändas stora eldar, genom
hvilkas värme blocken spricka och arbetarna följande
morgon kunna löstaga bitar af sjöskum. Dessa frigöras
från jordlagret, torkas om sommaren i solen (5–6
dagar), om vintern i särskilda, uppvärmda skjul (8–10
dagar), rengöras derefter ännu en gång och poleras
med vax. Under dessa processer förlorar sjöskummet
2/3 af vigt och volym. Vid sin eröfring af mindre
Asien funno turkarna i dervarande grufgallerier
skelett af arbetare med kedjor kring benen, verktyg
m. m. Exporten af sjöskum i dessa trakter daterar sig
från 18:de årh. och tilltager alltmer i betydelse,
trots metoders och kommunikationers bristfällighet.
Ant. Sj.
Sjöslag i seglen, sjöv., säges inträffa, då under
segling, synnerligast bidevind, seglen till följd
af lufttrycket vid fartygets långskeppsrörelse
(stampning) slå back och ej tyckas stå fulla, oaktadt
de äro rätt ställda efter vinden.
R. N.
Sjösoldat l. marinsoldat. Se Marinregementet.
Sjöspindeln, Maja, zool., ett till gruppen
Brachyura (se d. o.) hörande kräftdjur.
Hufvud-bröstskölden är äggformig med starka
taggar å sidoranden; pannhornet klufvet. Den vid
Sveriges vestkust och i Medelhafvet vanliga Maja
squinado är rödaktig och försedd med en mängd
borstknippen samt uppnår en längd af 18 cm. Den
ätes vid somliga kuster. Arten, hvilken de gamle
tillskrefvo mycken klokhet, är efterbildad på antika
grekiska mynt. L-e.
Sjöstjernor, Asteroidea (af Grek. aster, stjerna),
zool., utgöra andra klassen af tagghudingarna,
Echinodermata. Sjöstjernorna hafva platt,
5-vinklig eller regelbundet stjernformig kropp
och tämligen små ambulakralfötter, begränsade
till särskilda ytor eller bälten å buksidan. Å
undre sidan af de rörliga armarna hos de stjernlika
djuren finnas förskjutbara kalkskifvor, försedda
med parvis ställda ambulakralfötter. Dessa skifvor
äro skelettlikt förenade med hvarandra genom
leder. Sjöstjernorna utgöras af flere familjer,
sammanförda under 2 ordningar: 1. Asteridea,
de egentliga sjöstjernorna, hvilkas armar äro
omedelbara utskott från den centrala kroppsskifvan
och i sig upptaga bihang till tarmkanalen äfvensom
ofta delar af köns-körtlarna samt på undersidan hafva
djupa, öppna fåror, i hvilka ambulakralfötternas
rader befinna sig; 2. Ophiuridea (af Grek. ophis,
orm), ormstjernorna, hvilkas cylindriska armar
äro skarpt afsnörda från kroppsskifvan och icke i
sig upptaga några tarmbihang. Ambulakralfötterna
sitta här på sidorna om de af hudsköldar betäckta
fårorna. Sjöstjernorna lefva alla i hafvet, vanligen
nära kusterna, men några träffas på betydliga djup.
Flere arter, t. ex. af slägtet Asterias, förekomma,
vid Skandinaviens vestra kust. De större formerna
tillhöra de varmare hafven. Jfr Tagghudingar.
O. T. S.
Sjöstrand. 1. Karl Johan S., målare, f. 1789, elev
af målareakademien och särskildt Hasselgren, är
egentligen märklig för sin högst betydande alstring af
historiemålningar, porträtt, landskap m. m.; han lär,
enligt egenhändig förteckning, utfört öfver 3,000
dylika. De flesta af dessa arbeten finnas spridda
i Stockholm och stå under medelmåttan. Han afled
derstädes 1857. – 2. Karl Eneas S., svensk-finsk
bildhuggare, den förres son, född 1828 i Stockholm,
studerade 1848–55 vid konstakademien derstädes och
utförde under denna tid bl. a. en Kristus-staty
(för trefaldighetskyrkan i Upsala) och en byst af
prins Gustaf (i Haga park). Efter att hafva fortsatt
sina studier i Köpenhamn, flyttade han 1856, på
Fr. Cygnaeus’ inrådan, till Finland. 1863, efter en
flerårig utländsk resa, kallades han till lärare vid
finska konstföreningens ritskola i Helsingfors. Bland
hans arbeten märkas en minnesstod öfver Porthan (i
Åbo 1864), frisen Väinämöinens sång (i universitetet
i Helsingfors), kolossalstatyn Kullervo, talande till
sitt svärd (1867), Italienska boccia-spelare (1875),
Kyllikki (1883) m. fl. Ehuru utan högre konstnärlig
begåfning, har S. blifvit, banbrytande som Finlands
förste skulptör. Genom att med förkärlek hemta
sina ämnen ur Kalevala väckte han ett fosterländskt
intresse för konsten. Hans verk utmärka sig mera för
kraft än behag. 1. -rn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
