Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bodemri-institutet, synes sjöförsäkringen hafva börjat
förekomma under förra hälften af 14:de årh. Under
senare delen af detta århundrade anbefalldes i
Portugal, genom ett kungligt bref, inrättandet af en
på ömsesidighet grundad försäkringsförening, i hvilken
alla portugisiska fartyg öfver 50 tons skulle ingå,
och för hvilken bestämda föreskrifter lemnades. En
i Barcelona år 1435 utfärdad försäkringsstadga, som
bland annat innefattade ett förbud mot försäkringar
med karakter af vad, visar, att sjöförsäkring
vid denna tid vunnit rätt stor användning. I
Sverige uppmärksammades denna försäkringsgren
i 1667 års sjölag. Nya och fullständigare
föreskrifter i detta afseende gåfvos sedermera,
först genom kungl. försäkrings- och haveristadgan
af 1750 och derefter genom den år 1864 utfärdade
sjölagen, som väsentligen är utarbetad efter tyskt
mönster. Det förslag till ny sjölag, hvilket nu
föreligger såsom en frukt af den skandinaviska
sjölagskomiténs förhandlingar, har utelemnat en
hel del af den nuvarande sjölagens bestämmelser
angående sjöförsäkringsaftalet samt förutsätter,
att förhållandet mellan försäkringsgifvare och
försäkringstagare i väsentlig mån regleras genom en
s. k. sjöförsäkringsplan, åstadkommen genom samverkan
mellan försäkringsgifvarna. En sådan plan, antagen år
1871 och reviderad 1881, följes för närvarande i Norge
och har visat sig vara af stor praktisk betydelse.
Sjöförsäkringen tyckes till en början hafva bedrifvits
uteslutande genom ömsesidighetsföreningar, inom
hvilka årsförlusterna och förvaltningskostnaderna
uttaxerades på medlemmarna. På senare tid har sådan
försäkring likväl alltmer blifvit en sjelfständig
affär med fasta premier, hvilken tagits om händer
af kapitalstarka aktiebolag. Lagstiftningen lägger
emellertid intet hinder i vägen för att enskilda
affärsmän eller firmor idka dylik försäkringsrörelse,
och detta förekommer äfven här och der i utlandet,
om än i allmänhet i mindre omfång; Lloyds (se
d. o.) i London är hufvudsakligen en association
af enskilda personer, hvilka sjelfständigt teckna
försäkringar. Flere stora rederibolag (t. ex. den
bekanta firman Thos Wilson & Sons i Hull) äro så att
säga sina egna försäkringsgifvare; de ega nämligen
ett så stort antal fartyg, att risken blir utjämnad,
och finna derför sin fördel i att låta dessa gå
oförsäkrade. Föreningarnas verksamhet omfattar
numera så godt som uteslutande kaskoförsäkringar,
såsom försäkringar å sjelfva fartygen kallas;
under det att alla varuförsäkringar tecknas mot
fasta premier. Sjöförsäkringsinrättningen är för
handeln af särdeles stor betydelse och har i sin mån
underlättat utvecklingen af vår nuvarande storartade
internationella samfärdsel.
I allmänhet öfvertager ej försäkringsgivaren all
den risk, för hvilken det försäkrade föremålet kan
blifva utsatt under sjötransporten. Försäkringsbrefven
utesluta t. ex. nästan alltid krigsfara, och skulle
försäkringstagaren önska skydd äfven mot denna risk,
måste han vanligen erlägga en tilläggspremie. Ett
bland de vid varuförsäkringar oftast förekommande
försäkringsvilkoren är: »fritt för enskild skada, utom i
strandningsfall», hvarmed menas, att ersättning för
enskild skada å försäkringsobjektet lemnas, endast
om den uppkommit genom strandning eller dermed
likställda olyckor (enligt svensk lag kantring,
sjunkande, eldsvåda, beskjutning af fiender och sådana
olyckshändelser, genom hvilka fartyget blir ovärdigt
att iståndsätta). Vidare försäkras med ett visst
antal procent (vanligen 3, 5 eller 10) »franchise»,
hvilket innebär, att enskild skada å det försäkrade
föremålet godtgöres, endast om den i omfång uppgår
till eller öfverstiger det angifna procenttalet
af värdet. Åtskilliga sjölagar, t. ex. den tyska,
stadga till förmån för försäkringsgifvaren en allmän
franchise af 3 procent på varor; i den svenska
sjölagen förekommer emellertid ingen motsvarande
bestämmelse.
Många orsaker bidraga till att göra denna gren af
försäkringsrörelsen mera ojämn och äfventyrlig
än t. ex. lif- och brandförsäkringen. De
otaliga kombinationer, hvartill jordens alla
hamnar, tagna två och två såsom afgångs- och
destinationsort, gifva upphof, försvåra en
statistisk utredning af de enskilda riskernas
verkliga beskaffenhet. Endast på de allra
vanligaste linierna torde ett sjöförsäkringsbolag
teckna försäkringar i tillräckligt antal, för att
kunna skaffa sig ett något så när tillförlitligt
statistiskt underlag för den noterade premien. Dertill
kommer den inverkan på risken, som utöfvas af olika
årstider, förändringar i fartygens byggnadssätt,
i hamnförhållanden m. m. Premiens storlek måste
derför i många fall bestämmas mer efter »smak» än
efter matematiska beräkningar. Deri ligger orsaken
till den ringa framgången af de försök, som gjorts
att bringa till stånd s. k. tarifföreningar mellan
bolagen. Inom brand- och lifförsäkringsbranchen
har man deremot på detta sätt lyckats förebygga
en ruinerande konkurrens. Följden af ofvan antydda
förhållanden blir den, att när konkurrensen mellan de
opererande bolagen blir starkare än vanligt, sjunka
premierna lätt ned under den nivå, hvarvid de äro
vinstgifvande, hvilket visar sig deri att ett antal af
de mindre solida bolagen måste upphöra med rörelsen,
något som i sin ordning framtvingar en sammanhållning
mellan de qvarvarande bolagen och derigenom för en
tid åstadkommer en ny premiestegring. I Paris funnos
år 1877 ända till 32 sjöförsäkringsbolag, och ehuru
åtskilliga nya grundades under de följande åren, voro
år 1884 blott 16 qvar. I Sverige har på en tid af 20
år ej mindre än 7 dylika bolag (återförsäkringsbolag
inberäknade) måst upphöra med sin verksamhet.
De svenske köpmännen fortforo länge att sjöförsäkra
i utlandet, men då man tyckte sig finna, att stora
kapital derigenom gingo ur landet, inrättades år
1739 Stockholms sjöassurance kompagnie, hvars fond
anslogs af statsmedel, och som egde bestånd ända
till år 1863. För närvarande finnas i Sverige,
utom tvänne återförsäkringsbolag, följande åtta
sjöförsäkringsaktiebolag: Sjöförsäkringsaktiebolaget
Gauthiod (Göteborg; grundadt år 1863).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
