Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöbeslå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändtarmsöppning; ambulakralfötterna i bandformiga rader
från pol till pol; 2) Clypeastridea, sköldborrar,
oregelbundna, med sköldlik, nedplattad form, central
mun med tandapparat och excentrisk analöppning;
ambulakralfötter i en 5-bladig rosett omkring
hjesspolen; 3) Spatangidea, hjertborrar, oregelbundna,
mer eller mindre hjertlika, med excentriska mynningar
och munnen utan tänder; ambulakralfötterna vanligen
oregelbundna och bladliknande. Sjöborrarna äro
hafsdjur, som mest uppehålla sig närmare kusterna,
särskildt vid Skandinaviens vestkust, men en och
annan är träffad å stort djup. Taggarna äro hos
olika arter mycket olika till längd och groflek, från
hårfina, korta taggar till decimeterlånga, grofva som
gåspennor (»sjöpiggsvin»). En del sjöborrar användas
till föda. Redan i silurformationen träffas fossila
sjöborrar, afvikande i form från nutidens, hvars typ
uppträder i de sekundära formationerna, som hysa i
synnerhet spatangidéer. Jfr Tagghudingar. O. T. S.
1. Sjöbring, Per, orientalist, född d. 25 Okt. 1776,
af bondeslägt, i Drefs socken. Kronobergs län, blef
filos magister i Upsala 1803, docent i hebreiska
och arameiska literaturen 1806 och professor i
orientaliska språk 1830. Död d. 12 Jan. 1842.
S. författade en Hebreisk språklära (1816; 5:te
uppl. 1836), öfversatte i bibelkommissionens namn
flere af Gamla testamentets böcker (1837–41) samt
skref några akademiska disputationer och program.
2. Sjöbring, Per, biskop, föddes d. 25 Jan. 1819
i Sjösås församling af Vexiö stift samt var
systersons son till den föregående, efter
hvilken han tog sig namnet S., och son
till hemmansegaren, sedermera riksdagsmannen och
talmannen i bondeståndet Nils Persson i Ringstorp.
Han genomgick Vexiö skola och gymnasium, blef
student i Upsala 1839 och filosofie doktor med första
hedersrummet 1845. S. egnade sig åt lärarekallet
samt blef 1852 utnämnd till teologie lektor och 1856
till rektor vid Kalmar högre allmänna läroverk.
1867 blef han domprost i Linköping, men flyttades
1876 tillbaka till Kalmar som biskop i
Kalmar stift. Hans mångsidiga begåfning och
framstående duglighet hafva flere gånger blifvit
tagna i anspråk i offentliga värf vid sidan af hans
ämbete. Så var han 1866 förordnad till ledamot i en
komité för afgifvande af förslag rörande offentliga
undervisningsanstalter för qvinlig ungdom, 1877
till ordförande i en komité för utarbetande
af förslag till stadga för en examen för blifvande
lärare vid rikets allmänna läroverk och 1888 till
ordförande i en komité för uppgörande af ny ordning
för kyrkoskrifningen, en komité, hvars arbeten ännu
icke hunnit afslutas. I bibelöfversättningsarbetet
har han deltagit som ledamot i en nämnd för
granskning af bibelkommissionens arbete. Dessutom
har S. varit ledamot af riksdagens Första kammare
1876–79 och tvänne gånger statsrevisor. 1860 blef
han teologie doktor. Varm anhängare af och
nitisk kämpe för den klassiska bildningen har S.
varit en framstående skolman, hvars verksamhet
på detta område burit mycket goda
frukter, och hvars ord i skolfrågor varit tungt
vägande. På det kyrkliga området har han tillhört den
s. k. högkyrkliga riktningen. Hans uppträdande har
emellertid alltid utmärkt sig för stor måttfullhet
och sann humanitet.
Sjöbris, sjövind. Se Landvind.
Sjöbäcken. Se Bäcken 4.
Sjöbädd, skeppsb. Se Aflöpning och
Bädd 1.
Sjödamm. Se Damm.
Sjödén, Adolf, harpvirtuos, f. i Norrland 1843,
studerade harpspelet till en början för fru
P. Åhman och derefter för Pratté. Han har som
harpvirtuos vunnit ampelt erkännande i Europas flesta
hufvudstäder. Konung Ludvig af Portugal utnämnde
honom till kammarmusiker. Senast uppträdde S. i
Stockholm 1872, och fick då beröm för icke blott
en utomordentlig teknik, utan äfven för poetiskt
uttryck. På hans repertoar förekomma ej endast de
vanliga harpkomponisterna Oberthür, Parish-Alvars
och Pratté, utan äfven Sebastian Bach, i effektfullt
arrangement af virtuosen sjelf. A. L.
Sjödrucket, hvad som legat i sjövatten så länge,
att det deraf tagit skada. R. N.
Sjöduglig, sjöv. Se Sjövärdig.
Sjö-elefant, zool. Se Själdjur.
Sjöfart (Skeppsfart) har idkats af jordens
flesta folk, så långt man kan följa deras
minnen. Ursprungligen var det förmodligen endast
urhålkade trädstammar, som begagnades till sjöfarten,
och sådana äro ännu i dag de lägre folkens enda
fortskaffningsmedel till sjös. Att urhålkade
trädstammar begagnats fordom äfven i Sverige, det
visar sig af de farkoster, som årligen uppgräfvas
ur svenska mossar och sjöar samt äfven af ordet
ekstock, som namn på en mindre farkost. Efter
hand lärde man sig att styra båtarna och att med
rodd drifva dem upp för strömmen. Ett ytterligare
framsteg var att förena flere trädstammar till en
flotte. Dylika flottar, hvilande på uppblåsta fårskinn
och tätade med jordbeck, hafva från urminnes tider
intill denna dag användts vid flodfarten på Eufrat
och Tigris, och lemningar af liknande farkoster,
sannolikt efterbildningar af de föregående, hafva af
fornforskare påträffats i en mängd europeiska sjöar
ända bort till Irland.
Det var emellertid icke på floderna, som sjöfarten
skulle svinga sig upp till verldshistorisk
betydelse. De väldiga strömmar, kring hvilka
odlingens frön först slogo ut i blom, förmedlade
väl en liflig samfärdsel inom sina egna områden och
gåfvo sålunda uppslaget till den gren af sjöfarten,
inlandssjöfarten, som afser att fylla behofvet
af samfärdsel på de inländska vattendragen. Lika
litet hafva de stora insjöarna i Nord-Amerikas,
Asiens och Afrikas midt förmått gifva lif åt
någon nämnvärd sjöfart; endast sällan har en och
annan kanot tveksamt vågat sig ut på deras vida
ytor. Inlandssjöfarten har i senare tider i hög
grad främjats genom strömrensningar och anläggande
af kanaler förbi ofarbara ställen i floderna eller
mellan skilda vattensystem. Särskildt hafva England,
Frankrike och Ryssland utmärkt sig genom dylika
anläggningar. I Sverige bilda Göta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
