Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpmän, under 1300- och 1400-talen användes de mer och
mer vid inskrifter, i kyrkor o. s. v., men först vid
midten af 1500-talet förekomma de allmänt i skrift och
i tryck. Det första mynt, å hvilket arabiska siffror
användts, uppgifves härröra från år 1549. – I svenska
offentliga handlingar förekomma arabiska siffror först
från slutet af 1200-talet; under 1400-talet voro
de ganska vanliga i räkenskaper och anteckningar,
men först under 1500-talet utträngdes äfven hos oss
de romerska siffrorna.
Under århundradenas lopp undergingo de arabiska
siffrorna betydande förändringar; särskildt gäller
detta om siffrorna 2, 3, 4 och 5. De successiva
förändringarna åskådliggöras genom följande tabell,
der för jämförelsens skull äfven indiska siffror
från 2:dra årh. e. Kr. samt öst- och vest-arabiska
siffror upptagits.
Hvad ordet siffra angår, betydde det ursprungligen
noll (se Noll), och på medeltidslatin kallades
de öfriga nio siffrorna figurae, så att den
fullständiga titeln blef ciphrae et figurae, hvilken
sedan förkortades till ciphrae, och härigenom fick
ordet siffra slutligen sin nuvarande betydelse.
Literaturen rörande de arabiska siffrornas historia
är synnerligen rikhaltig; bland hithörande arbeten
må särskildt nämnas Treutleins »Geschichte unserer
zahlzeichen und entwickehing der ansichten über
dieselbe» (1875). G. E.
Sifon, Grek., sugrör, häfvert (se Häfvert); ett slags
vid gasberedning använda tackjernscisterner (se
Gas, sp. 918); en för kolsyradt vatten afsedd flaska,
hvars innehåll utsläppes genom tryckning på en kran. –
Sifon-barometer. Se Barometer, sp. 2.
Sigalon [-lå’ng], Xavier, fransk målare, född i Uzès
1790, var elev af Souchon och Guérin samt hade redan
skapat sig ett namn som skicklig konstnär, då Thiers,
blifven minister. 1833 uppdrog åt honom att kopiera
Michelangelos »Yttersta domen» i Sixtinska kapellet
i Rom. S. utförde med beundransvärd trohet på tre års
tid denna kopia, som väckte stort uppseende och nu
bevaras i »École des beaux arts» i Paris. Återkommen
till Rom för att kopiera de öfriga målningarna i
nämnda kapell, bortrycktes han af koleran 1837.
Sigambrer l. sugambrer, en forntysk folkstam, som
bodde utefter högra Rhenstranden, mellan Lippe och
Lahn. Då Caesar (55 f. Kr.) företog sitt tåg till
Germanien, var detta närmast riktadt mot sigambrerna,
som skyddade de af honom fördrifne usipeterna
och tenktererna. Omkr. 8 f. Kr. besegrades de af
Tiberius, som tvang 40,000 af dem att bosätta sig i
Belgien, der de kallades gugerner. Namnet sigambrer
försvann i 3:dje årh., då detta folk som de saliske
frankernas hufvudstam uppgick i det frankiska
folkförbundet.
Sigar, Nord. mytol., ett namn, som burits af
flere bland de hjeltar, hvilka omtalas i de
mytiska urkunderna. En S. var fader till Signy.
Th. W.
Sigbrit Willums, en holländska, som (kanhända af
politiska skäl) hade lemnat Amsterdam och bosatt sig
i Bergen samt
derstädes hade gästgifveri och vinhandel i början af
1500-talet. 1507 blef den unge prins Kristian (sedan
Kristian II) bekant med hennes dotter Dyveke och tog
henne med moderns samtycke till älskarinna. S. följde
med honom först till Oslo och 1513 till Danmark,
der hon genom sitt förstånd och sina insigter vann så
stort inflytande öfver honom, att han som konung till
och med efter Dyvekes död frågade henne till råds i
alla vigtiga spörsmål. 1517 fick S. hand om tull-,
finans- och myntväsendet; hon visade stort intresse
för handelns främjande och lät inkalla holländare
till Amager. Till och med drottningen och de utländska
sändebuden uppsökte henne, men hennes hersklystnad och
öfvermod väckte i synnerhet adelns hat; konungens
siste anhängare afföllo på grund af fruktan för
S. Denna följde 1523 Kristian II, då han lemnade
Danmark, och skall enligt sägnen hafva lofvat honom,
att han skulle bli borgmästare i Amsterdam. Hon måste
dock hålla sig dold i Nederländerna, af fruktan för
sina fiender, samt blef troligen i Maj 1531 fängslad
i Gent och bränd som hexa. E. Ebg.
Sigebert från Gembloux (Sigebertus Gemblacensis),
krönikör i 11:te årh., född omkr. 1030 i Brabant,
uppfostrades i klostret Gembloux och var lärare
vid S:t Vincents klosterskola i Metz. Död i
Gembloux 1112. Hans förnämsta verk är Chronicon, en
verldskrönika, behandlande tiden från 381 till 1111
(fortsatt till 1206 af Robert de Thorigny). Dessutom
författade han Gesta abbatum gemblacentium, De
scriptoribus ecclesiasticis m. m.
Sigeion (Lat. Sigeum), hette i forntiden en udde i
Mindre Asien, i landskapet Troas, vid Hellespontens
södra ände. På denna udde visas ännu Achillevs’,
Patroklos’ och Antilochos’ grafkullar. Fordom låg der
en betydande stad med samma namn, en lesbisk koloni;
numera ligger der en grekisk by, Jenisjer. Bland
på platsen gjorda fynd märkes en i British museum
förvarad hermes-stod med fornattisk och jonisk
inskrift.
Sigel, Franz, nord-amerikansk general, född 1824 i
Sinsheiin i Baden, blef 1844 löjtnant i ett badensiskt
infanteriregemente, men afgick 1847. År 1848 var han
med i Heckers friskaretåg. 1849 deltog han i det
badensiska upproret, blef krigsminister och medlem af
den provisoriska regeringen samt kämpade som general
i den badensisk-pfalziska hären. Efter revolutionens
misslyckande flydde han 1851 till Amerika, der han
först uppehöll sig som lärare och ingeniör. Vid
inbördeskrigets utbrott 1861 organiserade han ett
infanteriregemente, vann en glänsande seger vid
Pearidge 1862, blef generalmajor och anförde högra
flygeln i slaget vid Bull-Run (29–30 Aug. 1862). År
1864 öfvertog han befälet i vestra Virginia, men tog
afsked 1865 och bosatte sig först i Baltimore som
tidningsredaktör, sedermera i S:t Louis. Död 1884.
Sigfrid, S:t, socken i Kalmar län, Södra Möre
härad. Areal 4,430 har. 995 innev. (1889). Annex till
Ljungby, Kalmar stift, Södra Möre kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
