Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. H. T. - Shunt - Siak - Sialagoga - Sialorré - Siam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linköping. 1852 utgaf samfundet ett häfte af sina glada
förhandlingar i urval under titeln »Vilod sviloim
oävsof. Ett gladt sällskaps förhandlingar», hvilken
publikation sedan fortsatts med »Tal och qväden i
samfundet S. H. T.» (16 häften hittills utkomna),
hvarjämte Kalmarlogen särskildt utgifvit ett större
häfte »Tal och qväden» (1879).
Shunt [sjönt], Eng., förbiledning, fys. Med en
galvanometer, som endast lämpar sig för svaga
strömmar, kan man äfven uppmäta starkare sådana, om
man vid hufvudledningen anbringar en förbiledning
(shunt) på det sätt, att dess båda ändar sluta på
ömse sidor om galvanometern. Denna genomflytes då
blott af en del af den elektriska strömmen. Till shunt
användes med fördel en reostat eller motståndslåda,
hvari motståndet efter behag kan ökas eller minskas.
R. R.
Siak. 1. Flod i östra delen af ön Sumatra. Efter ett
lopp i östlig och nordöstlig riktning faller den
ut i Malakkasundet. – 2. Sultanat, nederländsk
vasallstat, bestående af nämnda flods område. 19,300
qvkm. Omkr. 150,000 innev. Produkter: guld, kamfer,
tobak m. m. Hufvudstad: Siak, vid floden af samma
namn.
Sialagoga (af Grek. sialon, spott, och agein,
drifva), spottfrämjande medel. – Sialism, spottflöde,
ptyalism.
Sialorré (af Grek, sialon, spott, och rhein, flyta),
spottflytning. Jfr Salivation.
Siam, konungarike i sydöstra Asien, ungefär mellan
20 1/2° och 4° 35’ n. br. samt 97° 40’ och 108°
ö. lgd, består af en större, nordlig, och en mindre,
sydlig del, med en areal af omkr. 730,000 qvkm. Den
norra delen begränsas i v. af Nedre Birma, i n. af
Öfre Birma eller, rättare, oberoende sjanstater, i
ö. af Annam och Kambodja samt i s. af Siamviken. Den
södra delen omfattar norra delen af halfön Malakka
och gränsar i ö. till Siamviken, i s. till de
oberoende malajstaterna på halfön samt i v. till
Bengaliska viken och Nedre Birma. Landets naturliga
och ekonomiska medelpunkt äro trakterna omkring
innersta delen af Siamviken, der Menain och flere med
densamma genom bevattningskanaler förenade floder
skapa ett utomordentligt bördigt alluvialland. De
årliga öfversvämningarna betäcka flere tusen
qvkm. land, hvars förmåga att producera ris, som
utgör 2/3 af landets export, är nästan obegränsad,
men nu är endast till ringa del utvecklad, till
följd af brist på folk, transportmedel, qvarnar och
lämpliga brukningsmetoder. Norra delen af landet, der
Menam har sina källor, genomdrages af bergskedjor af
2,000–2,400 m. höjd, mellan hvilka ligga breda bördiga
slätter med utseendet af forna sjöbäcken, hvilket ock
öfverensstämmer med gamla lokaltraditioner. Öster om
Menams bassäng och skiljande den från Mekongdalen,
utbreder sig en skogbevuxen platå, från hvars östra
sida flere stora och delvis segelbara floder flyta
till Mekong genom en till stor del torr slätt,
här och der bevuxen med småskog och gräs, men kring
några af dessa floders nedre lopp ligga rikt vattnade
trakter, som
producera ris, bananer, socker, majs och de vanliga
tropiska växtalstren. Hela trakten är mycket osund,
i synnerhet under regntiden. Bergen bestå merendels
af kalk- eller sandsten. Längre norrut äro bergen
rika på magnetit, silfverförande kopparmalm samt
antimon och tenn. Endast den förstnämnda bearbetas
något, och ehuru metoderna äro ytterst primitiva,
tillverkas en stor mängd redskap och vapen. Från södra
delen af platån utgår en bergskedja mot s. ö. till
Kambodja. Till denna höra tvänne toppar, den ena n.,
den andra ö. om staden Tsjantabon, af hvilka den
senare är bekant för sina smaragder, topaser och
safirer. Isolerade toppar, till utseendet vulkaniska,
förekomma, såsom det heliga Frabat n. ö. om Ajuthia,
der heta källor finnas och ett ryktbart fotspår af
Buddha, samt de koniska topparna vid Pechaburi i
s. v., bestående af lavor och trakytiska bergarter
samt rika på grottor, som omdanats till tempel. –
Tennmalm finnes tämligen allmänt i hela landet, men
företrädesvis på malajiska halfön, der äfven rika
guldfyndigheter bearbetas. I Mekongdalen utdrages guld
genom vaskning eller med qvicksilfver. Jernmalm
förekommer ymnigt i ö., antimon, bly och
silfver flerestädes i vestra delen. Både bly-
och kopparmalmerna äro ofta silfverförande. –
En stor del af nederbörden uppfångas af den höga
malajiska halfön samt af bergen i n. v. och n., medan
grannskapet till hafvet mildrar värmen. Nederbörden i
Bangkok är omkr. 1,700 mm., deraf 1,300 mm. under
Maj–Okt. Årstemperaturen är der, enl. 10-åriga
anteckningar, 26,7° C., varierande mellan 23,8° i
Dec. och 28,5° i April. Det lägsta antecknade minimum
(i Dec. 1866) är 14° och högsta maximum (i Maj 1867)
36,4° C. Nordöstmonsunen börjar blåsa i början af
Nov.; i Jan. har den förlorat hälften af sin styrka,
och i Mars inträda häftiga sydliga och sydvestliga
vindar, hvarefter sydvestmonsunen blåser jämnt till
Sept., hvarigenom året delas i tre årstider: den heta,
den regniga och den kalla.
I allmänhet är S:s fauna densamma som Birmas och södra
Kinas och en af de rikaste på jorden. Elefanter äro
mycket allmänna i s. och ö., men gå icke så långt
norrut som i Indien. De äro lika intelligenta som de
indiska, men mindre väl dresserade. Hvita åsnehannar
och elefanter (albiner) anses heliga; likaså en
leguan, som lefver i husen och dödar råttor. –
Floran är mycket lik Birmas och har mycket gemensamt
med den kinesiska, till hvilken öfvergången är nästan
omärklig. Kusttrakten karakteriseras af mangroveskogar
samt lundar af pandanus, rotang och liknande palmer
med långa, böjliga stammar, centraltrakterna af
stora risfält, kokos- och arekapalmer och de vanliga
tropiska kulturväxterna. I det tempererade inre
höglandet, såsom omkring Luang Prabang, förekomma
himalajiska och japanska arter: ek, pinusarter,
valnöt-, päron- och äppleträd, hallon, vinranka,
saxifraga, cichoriacéer, anemone och violacéer; der
finnes en mängd värdefulla trädslag: teak, sappan,
det välluktande agilla (Eng. eagle-wood, Excoecaria
agallocha), Hopea, arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
