Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Selfaktor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återuppbyggd. Om dess forna betydelse vittna ännu
ruinerna af 6, på tvänne kullar belägna tempel,
hvilka äro de äldsta minnesmärken (från omkr. 628–440
f. Kr.) af dorisk byggnadsstil. Ett af dessa,
det bekanta Zevstemplet, var det största grekiska
peripteraltempel och mätte å den ena sidan 113 m.,
å den andra 54 m. De i S. funna, numera i museet i
Palermo förvarade metoperna äro bland de yppersta
alstren af grekisk konst.
Selke, flod på Harz, rinner upp vid Günthersberg i
Anhalt, flyter i nordöstlig och nordlig hufvudriktning
och faller från h. ut i Bode, 11 km. n. ö. om
Quedlinburg. I sitt öfre lopp bildar den en för sin
naturskönhet bekant dalgång, Selkedalen.
Selkirk [se’lkörk], 1. Grefskap i södra
Skotland, begränsadt af grefskapen Edinburgh,
Berwick, Roxburgh, Dumfries och Peebles. 674
qvkm. 25,564 innev. (1881). Landet är
bergigt och genomflutet af Tweed, Ettrick
och Yarrow. Klimatet är hårdt. Hufvudnäring är
boskapsskötsel. – 2. Stad i nämnda grefskap,
vid Ettrick och Galashiels–S.-banan. 6,090
innev. (1881). Yllemanufakturer.
Selkirk [se’lkörk], Alexander, skotsk matros, född
omkr. 1680, blef för uppstudsighet af sin kapten
landsatt på ön Juan Fernandez och tillbragte der i
fullkomlig ensamhet åren 1704–09, då han befriades af
ett engelskt skepp. Hans dagböcker lades till grund
för De Foes bekanta roman »Robinson Crusoe».
Seila, Quintino, italiensk statsman, f. 1827 i
närheten af Biella i Piemont, blef efter att hafva
studerat i Turin, Paris och Freiberg professor vid
ingeniörskolan i Turin. Invald i riksförsamlingen
1860, erkändes han snart som en af dennas mest
framstående förmågor och såg framför sig en lysande
bana. 1861 anställdes han som understatssekreterare
i undervisningsdepartementet i Cavours sista
kabinett, och 1862 ingick han i Ratazzis kabinett
som finansminister. Denna befattning innehade han
ock i La Marinoras ministèr 1864–65 och i Lanzas
1869–73. Under sistnämnda period arbetade han ifrigt
och skickligt på att ordna Italiens finanser,
hvilka då för tiden befunno sig i ett nästan
bankruttmässigt skick. Det var äfven hufvudsakligen
S., som 1870 hindrade ett förbund mellan Italien och
Frankrike och som lyckades öfvertala Viktor Emanuel
att intaga Rom. Han föll 1873 på sina tullförslag,
kort efter att han lyckats genomdrifva den mycket
omtvistade qvarnskatten. Sedan dess beklädde han
intet annat ämbete än presidentskapet i den af
honom reorganiserade »Accademia de’ Lincei» i Rom,
men deltog med mycken ifver i det parlamentariska
lifvet, såsom ett af den konstitutionella högerns
förnämsta stöd. I sin ungdom hade han med framgång
uppträdt som författare i geologiska och matematiska
ämnen. Död 1884. Den italienska riksdagen, som egnade
ett sammanträde uteslutande åt den aflidnes minne,
beviljade genast ett anslag för uppresande af en
minnesvård öfver honom.
Sella curulis, Lat., kurulisk stol, ett slags med
bildhuggeriarbeten försedda eller med
elfenben inlagda stolar, som i det forna Rom begagnades
först uteslutande af konungarna, såsom ett tecken af
deras värdighet, sedermera ock af republikens högste
ämbetsmän, konsulerna, pretorerna och (de kuruliske)
edilerna.
Sellergren, Peter Lorens, väckelsepredikant,
född 1769 i Jönköping, blef 1788 student i
Lund och gjorde redan der uppseende genom sina
hänförande predikningar, merendels improvisationer,
på samma gång som han var en uppburen skåltalare
vid studenternas fester. Prestvigd 1794, kallades
han till domkyrkoadjunkt i Vexiö och blef »allas
förtjusning», men föll alltmer för stadslifvets
förförelser, i synnerhet när han genom bekantskap
med upplysningsliteraturen blifvit vacklande i sin
religiösa tro. Han skickades ut på landsbygden, men
blef snart en drinkare, som af alla förklarades
obotlig. 1811 valdes han till komminister i
Helleberga, Elghults pastorat. Då han der fortsatte
sitt oordentliga lefnadssätt, anklagades han 1814
inför konsistorium. Skammen väckte hos honom en så
djup ånger, att han vardt en alldeles ny menniska
och »brann af begär att rädda om möjligt hela
verlden». Sålunda kom han att under sin återstående
lefnad, under loppet af tjugonio år, utöfva
ett ofantligt stort inflytande som predikant och
själasörjare samt gaf upphofvet till en vidt kring sig
gripande religiös rörelse. Han afled i Helleberga
d. 11 Maj 1843. Efter 1814 åtnjöt S. särskildt bland
allmogen ett nästan apostoliskt anseende, och på
stiftets presterskap inverkade han mycket. Sjelf
utgaf han en samling Andliga sånger (1834; 5:te
uppl. 1862) samt (Utdrag ur) bref i andeliga ämnen
(1839–43; 2:dra uppl. 1853–62). Efter hans död utkommo
tvänne samlingar predikningar. S. var dock ojämförligt
mera betydande som improvisatör än som skriftställare.
Selleri, bot. Se Apium.
Selma, stad i nord-amerikanska staten Alabama,
vid Alabamafloden. 7,529 innev. (1880), deraf 4,184
färgade. Betydande bomullsindustri. Den starkt befästa
staden intogs af unionsarmén d. 2 April 1865.
Selmar, psevdonym för K. G. von Brinkman.
Selmer, Harald, dansk läkare, född d. 18 Mars
1814 i Vejle, blef 1838 medicine kandidat och
var ett par år anställd vid S:t Hans hospital
vid Roskilde. Derefter slog han sig på studiet af
psykiatrien och skref 1846 en prisskrift, Almindelige
grundsætninger for daarevæsenets indretning,
samt uppgjorde planen till det dårhus, som skulle
uppföras vid Arhus. När detta var färdigt, 1852,
blef han öfverläkare derstädes och qvarstod i denna
befattning till 1878. Han blef 1877 hedersdoktor
i Upsala och dog d. 17 Dec. 1879 som etatsråd.
E. Ebg.
Selmer, Kristian August, norsk statsman, född d. 16
Nov. 1816, blef 1837 student i Kristiania och 1842
juris kandidat, 1846 kopist i justitie-departementet
och 1850 underrättssakförare samt utnämndes 1862 till
byfogde i Drammen. På sistnämnda plats utvecklade han
en mindre vanlig duglighet i praktiska värf. Efter
att äfven som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
