Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scudéry ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scudéry [skyderi]. 1. George de S., fransk
vitterhetsidkare, född 1601 i Havre, blef militär
och utnämndes till kommendant i ett kastell vid
Marseille, men flyttade 1630 till Paris, för att
egna sig åt literaturen. Han skref ett rätt stort
antal såväl tragedier som komedier, utan större
sjelfständighet och utan högre värde, ehuru några bland
dem vunno stort bifall. Med sin L’amour tyrannique
(1636) besegrade han i den dåvarande publikens tycke
till och med Corneille, hvilken samtidigt uppträdde
med sin »Cid». Ett af honom skrifvet epos, Alaric
(1654), var likaledes en längre tid högt skattadt,
men förlöjligades af Boileau. S. var en fåfäng
storskrytare, men på samma gång en sedesträng
man. 1650 invaldes han i Franska akademien. Död 1667.
2. Madeleine de S., fransk romanförfattarinna,
den föregåendes syster, född 1607 i Havre, d. 1701
i Paris, der hon i sin krafts dagar utgjorde
medelpunkten för en stor samling af literära
personligheter, författade romantisk-historiska
romaner, som rätt länge bibehöllo sig i allmänhetens
gunst: Ibrahim, ou ll’ilustre Bassa (1641), Artamène,
ou le grand Cyrus (1649–53), Clélie (1656, ny
uppl. 1731), Almahide (1660) m. fl. Förnämsta
anledningen till dessa romaners framgång låg utan
tvifvel deri att de på ett åskådligt sätt skildrade
lifvet vid det franska hofvet och under främmande
förklädnad porträtterade samtidens framstående
personligheter, något som ännu ger dem ett
kulturhistoriskt värde. Mademoiselle S. erhöll
pensioner af Mazarin, Ludvig XIV och drottning
Kristina af Sverige. Jämte romanerna skref hon
några serier Conversations et entretiens, åtskilliga
minnesteckningar, fabler m. m. Hennes Discours de la
gloire vann pris i Franska akademien 1671. Utdrag ur
hennes arbeten hafva utgifvits under titeln Esprit
de mademoiselle de Scudéry (1766, flere uppl.). Se
Rathéry, »Mademoiselle de Scudéry, sa vie et sa
correspondance» (1873).
Scudo, ett förr i Italien gängse silfvermynt, af olika
värde i de olika staterna: i Rom = 10 paoli l. 100
bajocchi = 3,60 kr.; i Sardinien = 5 lire = 3,60 kr.;
i det lombardisk-veneziska riket = 6 lire austriache
= 3,73 kr. I f. d. konungariket Bägge Sicilierna var
1 scudo l. pezza ett räknemynt, motsv. 1 1/5 ducato.
Scudo, Pietro, fransk musikkritiker, f. i Venezia
1806, kom 1816 till Chorons musikskola i Paris,
men fick der en bristfällig undervisning, så att
han ej kom långt hvarken som sångare, klarinettist,
sånglärare eller kompositör. Han slog sig derför
på kritik, och, introducerad i »Revue des deux
mondes», fick han snart stort anseende, ehuru han
mera var en flitig skrifvare med pikant stil och stor
kompilationsförmåga än en man med verkliga kunskaper
och idéer. S. samlade och utgaf sina kritiker under
åtskilliga titlar: Critique et littérature musicale
(1850–59), La musique ancienne et moderne (1854),
L’année musicale (1860–62) och La musique en 1862
(1863). Le chevalier Sarti (1857) är en musikalisk
roman. En del af hans uppsatser äro
öfversatta på svenska under titeln Musikaliska studier
och kritiker (1853–54). Han dog vansinnig 1864.
A. L.
Sculpsit, förkortadt sc. l. sculps. (Lat.),
»har stuckit» (graverat), begagnas af kopparstickare
vid signering af deras arbeten. Jfr Delineavit.
Scutagium, Lat. Se Länsväsende, sp. 426.
Scutellaria L., frossört, bot. farmak., ett till
nat. fam. Labiatae Juss., kl. Didynamia L., hörande
slägte medelstora eller tämligen höga örter, som växa
å fuktiga ställen, i synnerhet vid stränder. Bladen på
den upprätta stjelken äro motsatta; i deras vinklar
sitta parvis, vända åt ett håll, de tämligen stora,
blå, 2-läppiga blommorna. Blomkronans öfre läpp är
3-tandad eller 3-klufven, den nedre hel, stundom
urnupen. I Sverige finnas 2 arter, S.
galericulata L. och S. hastaefolia L. Den förra, som,
allmänt förekommer, begagnas som folkmedel mot
annandagsfrossa i likhet med åtskilliga andra arter
i Amerika och Kina. O. T. S.
Scutum, Lat., sköld.
Scylla. Se Skylla.
Scyllaeum. Se Scilla.
Scyllium [sjyl-], zool. Se Doggfiskslägtet.
Scytalopidae [sjy-], zool., en till ordn. Tättingar
(Parpsinae) hörande familj, förekommande i
Syd-Amerika.
Scythia [sjy-], Lat., Skytien. Se Skyter.
Seaham [sihäm] l. Dawdon, hamnstad i engelska
grefskapet Durham, vid Haswell–Ryhopebanan. 7,638
innev. (1881). Glas- och jernmanufakturer samt
kemiska fabriker.
Sealsfield [silsfild], Charles, egentl. Karl
Postl, tysk-amerikansk skriftställare, född
1793 i Poppiz i Böhmen, inträdde 1813 som novis
i ett kloster i Prag samt prestvigdes sedan och
blef sin ordens sekreterare, men flydde 1822 till
Amerika och förändrade namn. De följande åren
tillbragte han dels på resor, dels i New York,
Paris och London, som korrespondent till amerikanska
tidningar. Från sistnämnda plats, utgaf han 1828
anonymt en skrift, Austria as it is, hvilken väckte
ett ovanligt stor uppseende. Samma år uppträdde
han ock med sin första, roman, Tokeah or the white
rose, som utgör en skildring af lifvet i Texas och
Nord-Amerikas, sydvestra stater. 1832 upphörde han
med korrespondentverksamheten, efter att hafva samlat,
en rätt betydande förmögenhet, och slog sig ner i
Schweiz. Der väckte han snart uppmärksamhet genom en
bearbetning af nämnda romanr, kallad Der legitime
und die republikaner (öfv. 1835), och ett ovanligt
bifall rönte likaledes hans följande arbeten,
i hvilka han skildrade det amerikanska lifvet:
Transatlantische reiseskizzen (1834), romanen
Der virey und die aristokraten (1835), ansedd som
ett mästerstycke af första rang, Lebensbilder aus
beiden hemisphären (1835–37), Deutsch-amerikanische
wahlverwandtschaften (1839–40), Kajütenbuch oder
nationale charakteristiken (1841), Süden und Norden
(1842–43) m. fl. S. tillbragte slutet af sitt lif
i en bondgård vid Solothurn och dog der 1864, först
i sitt testamente uppenbarande sitt rätta namn. Som
författare af historiska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
