Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - San Juan de Amatitlan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
San Lazzaro, en ö utanför Venezia. Se Mechitarister.
San Lucar de Barrameda, hamnstad i spanska
prov. Cadiz (Andalusien), naturskönt belägen nära
Guadalquivirs mynning i Atlantiska oceanen. 22,696
innev. (1877). Staden drifver liflig handel med
vin, olja och salt samt har bomullsfabriker och
hafsbad. Der fins ett vackert slott, tillhörigt
hertigen af Montpensier, och ruiner efter ett moriskt
kastell. Från S. var det, som Magalhães 1519 företog
den första verldsomseglingen.
San Luis, stat i Argentinska republiken, i
n. begränsad af provinserna San Juan och La Rioja,
i n. och ö. af Cordoba, i s. af Territorio della
Pampa och i v. af provinsen Mendoza. Areal 60,674
qvkm. Omkr. 100,000 innev. Från n. till s. löpa
de af saltstepper skilda bergskedjorna Sierra de
Cordoba och Sierra de San Luis; längst i s. vidtaga
pampas. Landets enda flod är Rio de San Juan.
Klimatet är mycket torrt, men helsosamt. Åkerbruket
ligger i sin linda. På koppar och ädla metaller finnes
rik tillgång i Sierra de San Luis. För samfärdseln är
sörjdt genom jernvägslinien Villa Nueva–San Luis–San
Juan. Hufvudstaden San Luis de la Punta, belägen 749
m. öfver hafvet, i Sierra de San Luis’ södra del,
har en folkmängd af omkr. 7,000 innev.
San Luis Potosi. 1. Stat i republiken Mejico, oftast
kallad Potosi, begränsad i v. af Zacatecas, i s. af
Guanajuato, Queretaro och Hidalgo, i ö. af Veracruz,
Tamaulipas och Nuevo Leon samt i n. af Coahuila. Areal
67,325 qvkm. 546,447 innev. (1888) I v. är landet
bergigt, men öfvergår småningom i ö. i en flack,
sumpig kustslätt. De förnämsta vattendragen äro
Panuco och dess biflod San Juan. Jordmånen är bördig,
och trots åkerbrukets låga ståndpunkt produceras
en myckenhet majs. Bland produkterna märkas ock
förträfflig frukt och sockerrör. Boskapsskötseln är
huvudnäring. Bergsbruket har numera föga betydelse;
deremot är handeln liflig, ehuru nästan uteslutande
inskränkt till hufvudstaden. – 2. Hufvudstad i nämnda
stat, oftast kallad endast San Luis eller Potosi,
belägen 1,765 m. öfver hafvet, på en vacker slätt
på höglandet Anahuacs östra sluttning. Staden egde
1888 utom sina 6 förstäder en folkmängd af 37,314
innev., hvilka drifva bergsbruk, äfvensom fabriker för
tillverkning af läder, skodon, hattar m. m., hvarjämte
S. som stapelplats för det inre landet idkar liflig
handel med kreatur, ull, talg och hudar. Staden,
anlagd 1586, är välbyggd, har en rikt utsmyckad
hufvudkyrka, ett vackert rådhus, mynt, börs, kaserner
m. m. Jernväg leder derifrån till Tambico vid kusten.
San Marco in Lamis, stad i italienska
prov. Foggia. 15,579 innev. (1881). Liflig handel
och industri.
San Marino. 1. Italiensk republik, den äldsta och den
näst minsta af Europas nuvarande stater, har en areal
af 85,6 qvkm. med omkr. 8,000 innev. Den är belägen
mellan de italienska provinserna Pesaro e Urbino och
Forli, på Apenninernas sista sluttningar. Landet, som
vattnas af ett par små floder, har en liten stad med
samma namn samt består för öfrigt af tre kommuner,
Serravalle, Faëtano och Monte Giardino. Den
lagstiftande makten utöfvas af ett råd (generale
consiglio-principe), framgånget ur val bland de olika
samhällsklasserna och bestående af 60 medlemmar. Den
verkställande makten utöfvas af två capitani reggenti
af olika stånd, valda bland rådets medlemmar för
sex månader. I kriminalmål utöfvas rättskipningen
af ett tolfmannautskott af rådet, förstärkt med
tvänne främmande rättslärde; för andra saker finnas
tvänne domare, främmande jurister som tillsättas
för tre år. Republiken har ingen statsskuld. Bland
dess inkomster ingå äfven afgifterna från dem, som
mottaga dess år 1859 instiftade riddareorden i fem
klasser. Skolorna äro i godt stånd. Allmän värnpligt
uppsätter ej mindre än 1,185 man, hvilka indelas i
generalstaben, rådets garde (24 man och 3 officerare),
fästningsartilleriet (97 man och 4 officerare) samt
fusilierer, fördelade i 8 kompanier. Enligt sägnen
blef den lilla staden grundad redan i 3:dje årh.,
af missionären Marinus; omkr. hundra år senare köpte
dess innevånare några byar i trakten. Grefvarna af
Urbino och Montefeltro, som i medeltiden beherskade
landet omkring, förlänade republiken sitt skydd. Då
påfven Urban VIII år 1631 indrog Urbino såsom ett
ledigt län, bekräftade han republikens fri- och
rättigheter. Napoleon I gjorde ej något intrång i
dessa, och först 1851 tvungo påfven och Österrike
republiken med vapenmakt att utlemna politiska
flyktingar och förbrytare, som slagit sig ned på dess
område. Genom traktater 1862 och 1872 har S. ställt
sig under Italiens beskydd. Helt och hållet fritt
i sina inre förhållanden, kan landet anses som ett
af de lyckligaste i Europa. – 2. Hufvudstad i nämnda
republik, på berget Monte Titano. Omkr. 1,600 innev.
J. C.
Sanmicheli [-keli], Michele, italiensk arkitekt,
f. 1484 i S. Michele, straxt öster om Verona,
var en af högrenaissancens yppersta konstnärer och
anses af sina landsmän hafva uppfunnit den moderna
krigsarkitekturen. Han utbildade sig först under
Bramante och slöt sig till sin mästares sista manér,
hvilket han vidare utvecklade. Hans första arbeten
träffas i den forna Kyrkostaten: i Montefiascone
kyrkan Madonna delle Grazie (grekiskt kors med
kupol) och i Orvieto underkyrkan till S. Domenico
(1523). År 1527 tog han tjenst hos venezianska
republiken. Han sysselsattes der hufvudsakligen som
fästningsbyggmästare, men fick derjämte tillfälle
till både palats- och kyrkobyggnader. Sjelfva
fästningsverken förlänade han en stil och en
storhet i utförandet, som man annars ingenstädes
återfinner. Sådana arbeten af honom finnas öfver
republikens hela område, ända ned till Corfu,
Cypern och Kreta, men de vackraste äro Veronas
fästningsportar, i hvilka det arkitektoniskt nya
är användningen af rustica ej blott i väggytor,
utan äfven för beklädning af pelare och pilastrar,
såsom ett uttryck för säkerhet och kraft, samt Porta
nuoca, P. Stuppa och P. San Zeno. Af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
