Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Röhr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inskriften, att »Bjarne, den i heliga ting kunnige» varit
runristaren. Runskriften, som är särdeles tydlig och
väl bevarad, upplyser, att stenen rests till minne af
den i förtid döde Våmod af dennes fader, Varin. De
äfventyr och stordåd, som på stenen förtäljas,
framställas der såsom ett folkminne, i hvilket
en östgötisk krigare Vilin, troligen en ätteman
till den döde, spelat hufvudrollen. Inskriften
har sin största märkvärdighet derigenom att den
bl. a. innehåller den äldsta svenska dikt om forntida
kämpalif. Denna dikt är affattad på s. k. kviðuháttr
(eller starkaðarlag), samma versform, som återfinnes
i Völuspá m. fl. eddasånger äfvensom i »Rings drapa»
i Tegnérs »Frithiofs saga». Den har i öfversättning
följande lydelse:
»Fordom drotten,
vikingars dristige
höfding, rådde
för Reidhafvets strand.
Rustad på gångarn
sitter nu gifmild
kung; öfver skuldran
skölden är hängd.»
Inskriftens ålder sättes af Bugge till midten
eller slutet af 900-talet. – Om Rökstenen och
dess märkliga inskrift finnes redan en hel
literatur. De vigtigaste arbetena i ämnet äro
S. Bugge: »Tolkning af runeinskriften på Rökstenen
i Östergötland», G. Stephens: »Om Rökstenen»
(bägge införda i »Antiqvarisk tidskrift för
Sverige», bd 5), F. Läffler: »Om Rökstenen»
(i samma tidskrift, bd 6) och G. Rundgren:
»Några anmärkningar om Rökstensinskriften»
(i »Arkiv for nordisk filologi», bd 2). Bugges
afhandling åtföljes af fyra värdefulla afbildningar.
R. G.
Röksvamp, Lycoperdon Tourn. och Bovista Dill., bot.,
en egen grupp bland buksvamparna (Gasteromycetes),
som utmärker sig derigenom att fruktbildningarna
(sporhusen) äro mer eller mindre klotrunda, äggformiga
eller päronlika, ofta af betydlig storlek. I det
inre finnes en mängd mycket små rum, i hvilka
sporbildningen eger rum. Svampväfven består af 2
slags hyfer, af hvilka en del går i grund samtidigt
med sporbädden och andra qvarblifva, men bilda vid
spormognaden en egendomlig, vanligen mörkbrun eller
svartbrun ulliknande väfnad (hårväf, capillitium), som
fyller rummen mellan sporerna. Dessa uttränga genom en
öppning, vanligtvis i toppen af svampfrukten, hvars
yttre hylle (peridium) är tunnt och läderartadt. Då
man sammantrycker en fullt mogen svamp af detta slag,
utströmma sporerna som ett fint rökmoln, hvaraf
namnen röksvamp, käringrök m. fl. Slägtet Lycoperdon
igenkännes genom svampfruktens tjockt klubblika form,
utan tydligt skild fot; hyllet är dubbelt, men det
yttre är öfverallt sammanvuxet med det inre. En på
öppna, hälst torra gräsmarker allmän art, L. gemmatum
Lenz (Fr.), har peridiet hvitt eller smutsigt grått
till gulaktigt, och liksom vårtigt af kliartade, lätt
afskrapade fjäll eller små grynlika kulor. Det öppnar
sig vid mognaden blott med ett mindre hål i öfversta
delen, genom hvilket det först blekt gröna, men
sedan gulbruna stoftet af sporer småningom ryker
ut. Slägtet Bovista har yttre hyllet upptill lätt
skildt från det inre, men nedtill äro hyllena
sammanväxta. De dubbla hyllena sönderbrista med
en stor, trasig öppning i toppen. Svampfrukten
är vanligen nästan klotrund och kan uppnå en
högst betydlig storlek (30–80 cm.) och en vigt af
flere kg., såsom den sällsynta jätteröksvampen,
B. gigantea Dill. (Fr.), som har rent hvitt, glatt,
sämskskinnsartadt peridium. Den allmänna röksvampen
l. bovisten, B. Lycoperdon Lenz, liknar en båll af
5–15 cm. i tjocklek, som nedtill är något sammandragen
(liksom en antydan till en fot). Ytan är gråhvit
och rutigt fårad. Dessa svampar äro i sitt späda
tillstånd, så länge de hafva ett fast, saftigt,
fint, hvitt, lukt och smak saknande inre, matdugliga
och användas stufvade eller stekta med tillsats af
peppar, salt och lök. Så snart svampens inre börjar
skifta i grönt, är densamma icke längre användbar.
O. T. S.
Röktopas. Se Bergkristall.
Rökverk. Se Rökelse och Rökningsmedel.
Rölanda, socken i Elfsborgs län, Vedbo härad. Areal
9,335 har. 1,795 innev. (1888). R. bildar med Gesäter
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Karlstads
stift, Vestra Dals kontrakt.
Rölleka l. röllika. Se Millefolium.
Römer, norsk adelsslägt. Se Reymar.
Römer, Ole, dansk astronom, ämbetsman, född d. 25
Sept. 1644 i Aarhus, blef student 1662 och kom
tidigt i förbindelse med den mäktiga bartholinska
slägten. Under Rasmus Bartholin, hvars svärson han
sedan blef, gjorde R. vigtiga förarbeten till en
upplaga af Tyge Brahes observationer och blef 1671
medhjelpare hos den franske astronomen Picard,
hvilken sändts till Danmark för att bestämma
Uranienborgs astronomiska läge, ett arbete,
som R. utförde. Han följde derefter Picard till
Frankrike, der han vistades i 10 år, sysselsatt
dels med geodetiska arbeten, dels med astronomiska
iakttagelser. År 1671, före sin resa till Frankrike,
anställde han observationer öfver Jupiters första
drabant och blef derefter medlem af Académie des
sciences samt lärare i matematik för dauphin. År 1675
bestämde han ljusets hastighet (se Ljus, sp. 1558),
hvarigenom han vunnit stor ryktbarhet, ehuru hans
beräkningar senare visat sig mindre korrekta. Derjämte
konstruerade han flere apparater till åskådliggörande
af himlakropparnas rörelser. R. kallades 1676
till professor i astronomi vid universitetet i
Köpenhamn, men ankom dit först 1681. Vid dervarande
observatorium införde han åtskilliga förbättringar
och nya, af honom sjelf uppfunna instrument samt
inrättade dessutom ett enskildt observatorium några
mil från Köpenhamn på sitt landställe, hvilket han
gaf namnet Observatorium tusculanum. Han sysselsatte
sig särskildt med bestämmandet af fixstjernornas
parallax, men hans iakttagelser gingo förlorade
vid observatoriets brand 1728 med undantag af tre
dagars arbeten, Triduum observationum tusculanarum,
hvilka utgåfvos af hans lärjunge P. Horrebow i »Basis
astronomiae» 1735.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfan/0137.html
