Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Russel. 4. John R., lord R. - Russel. 5. Odo William Leopold R., baron Ampthill - Russel, John Scott - Russel, William Howard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkom i lord Greys ministèr, var tiden inne
för det stora verket. I Mars 1831 inlemnade
R. i underhuset sitt första förslag till ny
vallag; huset förkastade det och upplöstes. Det
nyvalda huset antog billen i Sept. s. å., men
öfverhuset vägrade bifall. I Dec. framlade R.
ett annat förslag, och detta blef genom landets
högljudda fordran och konungens tvungna
understöd bifallet i bägge husen, hvarefter den
stora parlamentsreformen d. 7 Juni 1832 erhöll
kunglig sanktion (jfr Parlament, sp.
798–799). I Juli 1834 måste Grey vika för en
toryministèr under Peel, men i Melbournes
kabinett (sedan April 1835) var R. regeringens
främste man, såsom inrikesminister och
underhusets ledare, till 1841, hvarefter han ledde
oppositionen mot Peel, dock understödande
frihandelspolitiken. 1845 erbjöds honom
premierministerns plats förgäfves, men i Juli 1846
lyckades han bilda ett kabinett, som dock redan
från början stod på svaga fötter. Navigationsaktens
upphäfvande (1849) och verldsutställningen
i London (1851) voro den russeilska ministèrens
förnämsta verk. Protektionisternas
anfall skakade den, och Palmerstons afgång i Dec.
1851 sprängde den alldeles, så att R. vid ett
obetydligt nederlag (milisbillen) måste resignera,
i Febr. 1852. I Dec. s. å. blef R.
underhusets ledare i Aberdeens koalitionsministèr;
han ville handla energiskt mot Ryssland, men
afgick i Jan. 1855 för att blifva Englands
förste ambassadör på Pariskongressen. Hans
uppträdande der väckte missnöje, och en lång tid
voro han och premierministern Palmerston
häftiga motståndare, tills 1859 de båda whigcheferna
försonades och R. i Juni mottog
utrikesministerns portfölj. Från denna tid var hans
politik fredlig och neutral under de stora
krigen på 1860-talet, ehuru hans sympatier
tillhörde Polen 1863, Danmark 1864 och
Amerikas sydstater. 1861 upphöjdes R. till earl of
Kingston och viscount Amberley. I Okt.
1865 efterträdde han Palmerston såsom
premierminister. Han upptog åter sin ungdomstanke
och framlade en ny reformbill med liberala
tendenser, men föll på densamma i Juni
1866. Dermed var R:s offentliga bana slut;
men ännu i Maj 1878 kunde han mottaga de
talrika deputationer, som firade 50:de årsdagen
af Testaktens upphäfvande. Aktad öfver hela
England, dog R. på sin landtgård vid Richmond
d. 28 Maj 1878. Han hade kanske icke
den äkta statsmannens skarpa blick för stundens
kraf och framtidens möjligheter; men han var
i handling och rådslag en ärlig, uppriktig och
fosterländsk man, full af mod och verksamhetslust,
och i debatten glänste han genom en klar
dialektisk förmåga, buren af ett stort sjelfförtroende.
R. var äfvenledes en flitig politisk
och historisk skriftställare, författare till Life
and times of Fox (1859–66), Memoirs of the
affairs of Europe from the peace of Utrecht
(1824–32), Essay on the history of the
English government (1821; öfvers. till svenska 1827)
m. fl. arbeten. Hans Recollections and
suggestions (1813–73) äro af avtobiografisk natur.
En biografi öfver R. utgafs 1889 af Spencer
Walpole. – 5. Odo William
Leopold R., baron Ampthill, diplomat, den
föregåendes brorson, f. 1829, växte upp i Tyskland,
blef 1849 attaché i Wien, arbetade 1850–52
under sin farbroder i utrikeskabinettet i
London och utförde sedermera missioner till
Paris (1852 och 1853–54), Wien (1852–53),
Konstantinopel (1854–57), Washington (1857–58)
och Rom (1858–70). 1870 blef han
understatssekreterare i utrikesdepartementet, men
sändes snart såsom sändebud till tyska
hufvudqvarteret under fransk-tyska kriget och utnämndes
1871, efter en utomordentlig mission till
Versailles, till Englands ambassadör i Berlin,
der han vardt mycket populär. 1872 kom han
in i privy council; 1878 var han en af
Englands fullmäktige på Berlinkongressen, och 1881
blef han såsom baron Ampthill medlem af
öfverhuset. R. dog i Potsdam d. 25 Aug.
1884.
Kj.
Russell [rö’ssel], John Scott, skotsk
skeppsbyggmästare, f. 1808, d. 1882, graduerades
redan vid sexton års ålder vid Glasgows universitet,
studerade derefter ingeniörsvetenskaperna
och var 1832–33 vik. professor i naturvetenskap
vid Edinburghs universitet. Sedan han
konstruerat flere kanalångare och ångvagnar för
landsvägar, ställdes han i spetsen för en af
Skotlands största mekaniska verkstäder, men
flyttade 1844 till London, hvarest han till en
början byggde fyra stora ångare för den
vestindiska traden. Genom en lång följd experiment
utforskade R. lagarna för vattnets
motstånd mot flytande kroppars rörelse och
framställde 1835 sin »vågteori», på grund af hvilken
han förbättrade fartygskroppens bottenform,
så att denna förorsakade mindre motstånd och
fartyget derigenom kunde uppnå en vida
större hastighet, än dittills varit möjligt.
Detta system lade R. till grund för jätteångaren
»Great Easterns» konstruktion. Han uppgjorde
äfven ritning till den första engelska
pansarfregatten, uppfann sättet för hela jernvägstågs
transporterande öfver sjön ombord på ångfärjor
(först tillämpadt å Bodensjön) och konstruerade
den ofantliga koniska jernkupolen (109 m. i
genomskärning) å utställningsbyggnaden i Wien
1873. R. var medlem af Royal society samt
vicepresident i Institution of civil engineers och i
Institution of naval architects, bland hvars
stiftare han var en. Såsom sekreterare i
Society of arts var han en af de tre egentlige
upphofsmännen till den första verldsexpositionen,
den i London 1851, och jämte Stafford
Northcote dennas sekreterare. Bland R:s skrifter
må nämnas den rikt illustrerade The
modern system of naval architecture for commerce
and war (1865) och Systematic technical
education for the english people (1869).
Russell [rössel], William Howard,
engelsk krigskorrespondent, f. 1821 på Irland,
hade 1843–46 anställning som referent vid
Londontidningen »Times», studerade juridik
1846–50 och vardt advokat, men lemnade detta
yrke för att gå ut i Krimkriget såsom
krigskorrespondent för »Times». I sina raskt och
åskådligt skrifna bref afslöjade han engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
