Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumanska språket (valakiska språket) tillhör de romanska språkens grupp - Rumburg, stad i Böhmen - Rumelien. Se Rumilien - Rumex L., syra, bot., ett slägte af mera sällan små, oftare stora eller mycket högväxta örter - Rumford, Benjamin Thompson von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, såsom fallet är i svenskan, likt en ändelse
anbringas i slutet af orden. – Först under de
senaste årh. har rumanskan småningom vunnit fullt
erkännande såsom landets verkliga högspråk. Ända
in i 17:de årh. användes slaviska språk inom
kyrka och förvaltning. Dermed står i sammanhang,
att då rumanskan först började framträda i skrift,
d. v. s. under den senare hälften af 16:de årh., man
då använde det för den slaviska literaturen antagna
cyrilliska alfabetet. Man har sedermera, i midten af
19:de årh., ersatt detta med det latinska alfabetet,
men dervid behållit de cyrilliska bokstäfverna för
sådana ljud, som ej med de latinska kunde säkert
betecknas. Derefter har man sökt gå än vidare i
denna riktning genom att alldeles aflägsna alla spår
af det cyrilliska alfabetet. Dessa åtgärder hafva
oundvikligen framkallat en häftig ortografisk strid,
som hittills haft allt annat än goda följder. Man
har nämligen försökt att, på samma gång man började
använda de latinska bokstäfverna, äfven för ögat
tydligen angifva ordens latinska härledning genom
att pålägga dem en ortografi, som närmade dem till
de latinska stamorden, men i samma mån upphörde
att återgifva deras verkliga uttal. Den år 1880 af
Rumanska akademien tillsvidare antagna ortografien
utgör en kompromiss mellan den etymologiska och den
fonetiska principen, men man kan knappast antaga,
att dermed denna för språket så vigtiga fråga fått
sin slutliga lösning.
Det nu antagna rumanska alfabetet har följande
ljudvärden: a = a; e = e, initialt = je; é = já,
i = i; o = å; ó = oú; u = franskt ou; â, ê, î och û =
svagt nasalt, kort franskt ou; a, e = svagt nasalt,
kort ö; i och u äro knappast horbara; b = b; c framför
a, o, u = k, framför e, i = tsj; ch framför e, i = k;
d = d; f = f; g framför a, o, u = g, framför e, i = dj;
gh framför e, i = g; h = h; j = franskt j;
l = l; m = m; n = n; p = p; r = uvulärt r; s = s; s = sj;
t = t; t = ts; v = v; d och z = franskt z; x = ks.
En följd af de rumanska folkens kulturförhållanden och
politiska läge har varit, att någon egentlig literatur
der först mycket sent kunnat utbildas. Verkligt
författareskap kan knappast sägas der hafva öfvats
förr än under 19:de årh. Lyrisk poesi och romaner
utgöra hufvudbeståndsdelen af denna moderna
literatur, och i den framträder dels en stark
nationalkänsla, dels en sträfvan att tillegna sig det
vestra Europas idéverld. Bland framstående författare
må i första rummet nämnas Basil Alexandri samt vidare
Jacob Negruzzi, J. Ghika och historikern Tr. Lauriano
(se desse). På anslående folkvisor, sagor och legender
finnes deremot stor rikedom, hvilket lätt förklaras
deraf att i dessa trakter folkdiktningen kunde hemta
sitt stoff såväl från Europa som från Orienten. Den
förnämsta samlingen rumansk folkpoesi är utgifven af
P. Ispirescu: »Legende sau Basmele Româniloru»
(1882). I den mån den högre europeiska kulturen
får insteg, tränges dock äfven der folkdiktningen
i bakgrunden. (En del »Rumänsk folkpoesi» i svensk
öfvers. meddelade Talis Qualis i 2:dra bandet af sina
»Dikter», 1861, efter W. von Kotzebues 1856 utgifna
samling af till tyska öfvers. rumanska ballader och
visor.) – Inom den periodiska pressen intager den
af Alexandri uppsatta literära revyn »Convorbiri
literare» en framstående plats. Af dagliga tidningar
ställas främst »Românul», »Vointa nationala» samt den
franska »Indépendance roumaine». P. A. G.
Rumburg, stad i Böhmen, vid Sachsens
gräns och böhmiska nordbanan. 10,142
innev. (1880). Textilindustri samt tillverkning
af svarfvade hornarbeten.
Rumelien. Se Rumilien.
Rumex L., syra, bot., ett slägte af mera sällan
små, oftare stora eller mycket högväxta örter med
spiralställda, hela blad och blomställningar af
kransvis sittande knippen, ordnade å öfre delen
af stjelken till en upprätt blomsvans med små
blommor af 6 grön- eller brunaktiga kalkblad, af
hvilka de 3 inre utväxa och omsluta den 3-kantiga,
nötlika frukten. Ståndare 6, pistiller 3, med
pensellika märken. Nat. fam. Polygoneae Juss.,
kl. Hexandria L. Flere arter äro mycket allmänna,
såsom de skildkönade bergsyran (R. acetosella L.) och
ängsyran (R. acetosa L.), den förra med spjutlika,
den senare med pillika blad, hvilka hafva en syrlig
smak genom halt af oxalsyra, samt skräppesyran
(R. domesticus Hartm.), som har grynlösa, tunna,
nätådriga, hjertlika kalkblad och lansettlika,
vågiga rotblad. Under namnet »patientia» odlas
i våra trädgårdar en i södra Europa vild syre-art
(R. patientia L.), som har ett kalkblad grynbärande
(genom medelnervens uppsvallning) samt äggrundt
aflånga blad och bladlösa blomställningar. Dess
blad begagnas om våren stufvade såsom spenat. Af
R. acutus L. m. fl. arter insamlades förr rötterna,
som voro officinella under namnet radix lapathi acuti;
af R. aquaticus L. erhölls rad. Brittannica och af
R. alpinus munkrabarbern, rad. Rhei monachorum, som
odlades af munkarna och användes i st. f. rabarber.
O. T. S.
Rumford [rö’mförd], Benjamin Thompson von,
grefve, amerikansk fysiker och statsman, f. 1753 i
Massachusetts, bar i yngre år namnet Thompson. Han
hängaf sig tidigt åt de fysisk-matematiska
vetenskaperna och blef 1770 skollärare samt, endast
nittonårig, rikt gift och kort derefter utnämnd
till major vid milisen. Denna befordran utsatte
honom för förföljelser, hvarför han 1776 åtog sig en
beskickning med depescher till England. Han vardt der
medlem af Royal society (1779), utnämndes 1780 till
understatssekreterare för Amerika och kämpade 1782–83
i amerikanska, befrielsekriget på engelsmännens sida,
hvarunder han organiserade en rytterikår och vardt
öfverste samt adlades. 1784 trädde han i tjenst hos
kurfursten Karl Teodor af Pfalz-Bajern. Der vardt
han efter hand adjutant, statsråd, generallöjtnant,
krigsminister och polisminister samt upphöjdes 1792
i grefligt stånd, då han antog namnet Rumford, efter
en amerikansk stad. R. styrde i 15 år Bajern nästan
despotiskt, men med ypperlig förmåga. Han omskapade
bajerska armén, undertryckte tiggeriet, skaffade stadig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
