Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Migne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandling samt fordra framförallt stillhet, tid och tålamod.
F. B.
Miguel [migel], troninkräktare i Portugal 1828–34,
yngre son af konung Johan VI och spanska prinsessan
Charlotta Joachima Theresa, föddes i Lissabon
d. 26 Okt. 1802, var sin moders älsklingsbarn
samt fick under den kungliga familjens vistelse
i Brasilien (från 1807) uppväxa utan tukt och
undervisning. Efter familjens återkomst till Portugal
och den konstitutionella författningens antagande af
konungen (d. 1 Okt. 1822) blef M. jämte sin moder
själen i allvarliga reaktionära rörelser, hvilka
nådde sin spets, då han d. 30 April 1824 lät häkta
800 personer af det moderata partiet samt kringrände
sin faders palats för att fullständigt hafva honom i
sitt våld. Sedan konungen efter några dagar lyckats
fly om bord på ett engelskt krigsfartyg, gaf M. sin
sak förlorad. Han förvistes ur landet och begaf
sig till Wien. Då hans äldre broder, kejsar Pedro
I af Brasilien, efter faderns död (d. 10 Mars 1826)
bestämde Portugals krona åt sin sjuåriga dotter, Maria
da Gloria, och sökte betrygga denna plan genom att
gifva landet en ny, frisinnad författning, men tillika
förlofva den unga drottningen med M., godkände denne
den vidtagna anordningen och besvor författningen
(i Wien d. 4 Okt.). Han utnämndes derefter, d. 3 Juli
1827, af Pedro till regent samt återkom i Febr. 1828
öfver London till Portugal och öfvertog styrelsen
ur sin syster Isabellas händer. Men knappt hade
på grund af hans försäkringar de engelska trupper
hemkallats, som Canning mot slutet af år 1826 skickat
det konstitutionella partiet i Portugal till hjelp,
förrän M., uppeggad af sin hersklystna, hämdgiriga
moder och en konstgjord pöbelagitation, upplöste
de författningsenliga cortes och på en inkallad
ståndsförsamlings begäran lät hylla sig såsom
enväldig konung (d. 30 Juni 1828). Derefter vidtog,
under fåfänga upprorsförsök af konstitutionsvännerna,
ett skräckvälde, som inom en månad fyllde fängelserna
med 16,000 offer. Den lumpnaste vinningslystnad gick
vid dessa förföljelser hand i hand med uppenbara
grymheter, af hvilka M. gjorde sig ett personligt
nöje. Vid upptäckten att hans syster Isabella i ett
bref till kejsar Pedro inberättat om ställningen i
Portugal sökte M. med egen hand nedskjuta henne,
men kulan träffade en annan person. Dom Pedro
blef slutligen den, som gjorde en ände på detta
tyranniska regemente. Sedan han 1831 nödgats nedlägga
Brasiliens krona till förmån för sin unge son, Pedro
II, återvände han nämligen till Europa, besökte
de franska och engelska hofven samt lyckades från
Azorerna få fast fot i Oporto, i Juli 1832. Ett år
senare besatte han Lissabon, och d. 22 Sept. 1833
höll drottning Maria sitt intåg derstädes. Samtidigt
ändrade spanska regeringen karakter genom Ferdinand
VII:s död och sände 20,000 man till Pedros hjelp mot
M., hvilken tagit parti för don Carlos. Efter ett
afgörande nederlag måste M., genom kapitulationen i
Evora d. 26–29 Maj 1834, afsäga sig Portugals krona
samt förbinda sig att lemna riket och aldrig dit
återkomma. En protest mot detta
fördrag, hvilken han sedermera utfärdade från Genua
(d. 20 Juni), medförde endast indragning af
det honom tillförsäkrade årsunderhållet. 1851
förmälde M. sig med prinsessan Adelheid af
Löwenstein-Wertheim-Rosenberg samt lefde derefter på
slottet Heubach, vid Miltenberg i Bajern, och sedan
1856 på slottet Bronnbach, vid Wertheim i Baden, båda
vid Main. Han dog d. 14 Nov. 1866. I sitt äktenskap
hade han en son, Miguel (f. 1853), hvilken är kapten
vid ett österrikiskt dragonregemente, och sex döttrar,
bland dem Maria (f. 1855), förmäld med kejsar Frans
Josef I:s broder ärkehertig Karl, och Maria Josefa
(f. 1857), gift med ögonläkaren hertig Karl Teodor
i Bajern.
Migulinskaja, kosakby (stanitsa) i Syd-Ryssland,
Donska kosakernas land, vid högra stranden af
Don. Omkr. 20,000 innev.
Mihalovich [-vitj], Edmund von, slavisk tonsättare,
f. 1842, erhöll sin musikaliska bildning i Budapest,
sedermera under Hauptmann i Leipzig och Bülow i
München. M. hör till den nytyska riktningen och har
gjort sig bekant särskildt genom flere ballader för
orkester. I operan Hagbarth und Signe (Dresden
1882) säges han hafva öfverdrifvit de wagnerska
principerna. A. L.
Mihmandar (Pers., af mihman, gäst, och dar,
hålla), i Persien titel på den ämbetsman, som hade
åliggande att från rikets gränser till hufvudstaden
beledsaga främmande sändebud samt draga försorg om
deras herbergerande och förplägande i mihmanchane
(»gästhuset»). Numera motsvarar titeln i Turkiet
och Persien närmast vår »introduktör för främmande
sändebud».
Mihrab, Arab., bön-nisch, den nisch, som i en
muhammedansk moské anger riktningen mot den heliga
staden Mekka (se Kibla). Mihrab motsvarar på visst
sätt altaret eller altarplatsen i den kristna kyrkan,
och framför densamma, med ansigtet vändt mot Mekka,
står under de offentliga bönestunderna förebedjaren,
hvars rörelser upprepas af den bakom stående
mängden. Bön-nischen afslutas, i öfverensstämmelse med
byggnadens öfriga stil, än med ett spetsbågshvalf, än
med ett rundbågs- eller hästskohvalf och är ofta på
det rikaste utsirad med marmor eller träinläggningar,
hvartill ofta komma dyrbara mattor, som dels pryda
sjelfva nischen, dels äro upphängda å väggarna på
ömse sidor om densamma. Det är för öfrigt just
dessa mihrab-nischer, som i form af portaler
ofta äro afbildade å äldre persiska väfnader.
Upk.
Miihkali [mik-]. Se Arhippa.
Mijtens l. Mytens [me’jtens], holländsk målareslägt
från Haag. Den äldste kände M. torde vara 1. Arnold
M., de oude (d. ä.), af italienarna kallad Renaldo,
f. i Bruxelles 1541, d. 1602. Han var lärjunge
af Anthoni Santvoort i Rom och Kornelis Pijp i
Neapel, under hvilka han studerade vid en resa uti
Italien. Han målade kyrkliga bilder. – 2. Daniel M.,
de oude (d. ä.), den föregåendes broder (brorson?),
f. i Haag i slutet af 1500-talet, var inskrifven i
dervarande Lukas-gille 1610, men anses hafva fått
sin konstnärliga utbildning i Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
