Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metronymikon, plur. -ka, namn, hvilket är bildadt efter moders namn - Metron kallades i det forna Athen gudamoderns invid torget belägna tempel - Metropol, »moderstad», »moderstat»; hufvudstad; stad, i hvilken hufvudkyrkan inom en kyrkoprovins är belägen - Metrorragi, blödning från lifmodern - Metrosideros Cunningh., bot., ett slägte af högresta, väldiga träd - Metroskop, ett af Nauche konstrueradt instrument - Metrum, meter, versmått. Se Metrik - Metsola, Finsk mytol., skogens boning, vanligen användt såsom parallelnamn till Tapiola - Metsu, Gabriel - Metsys. Se Massys - Metsän luonnottaret. Se Luonnottaret - Metternich, von, österrikisk fursteätt - Metternich. 1. Franz Georg Karl, furste af M.-Winnebburg - Metternich. 2. Klemens Wenzel Nepomuk Lothar, furste af M.-Winneburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Metronymikon, plur. -ka (af Grek. meter, moder,
och onoma l. onyma, namn), namn, hvilket är bildadt
efter moders namn. Jfr Patronymikon.
Metron (af Grek. meter, moder) kallades i det forna
Athen gudamoderns (Rhea Kybeles) invid torget belägna
tempel, hvilket tillika tjenade såsom statsarkiv.
A. M. A.
Metropol (Grek. metropolis, af meter, moder,
och polis, stad), »moderstad», »moderstat»
(i förhållande till kolonier); hufvudstad; stad,
i hvilken hufvudkyrkan (moderkyrkan) inom en
kyrkoprovins är belägen. – Metropolit, den i
metropolen boende biskopen i en kyrkoprovins. Namnet
metropolit förekommer första gången på det 1:sta
ekumeniska mötet i Nicaea (325). Der sanktionerades
ock metropoliternas redan i praxis medgifna
förmanskap, som bestod i rättigheten att leda
provinsialsynoderna, konfirmera provinsbiskoparnas val
och ordinera dem. Öfver metropoliten höjde sig snart
ärkebiskopar, exarker och patriarker. I vesterlandet,
der metropolitanförfattningen först under medeltiden
kunde göra sig allmänt gällande, blef metropolit
liktydigt med ärkebiskop, hvilken senare benämning der
blef den vanliga. Titeln förekommer numera endast inom
den grekisk-ortodoxa kyrkan, der den tillägges dels
kyrkans allra högsta dignitärer (såsom i Ryssland
innehafvarna af ärkebiskopsstolarna i Kiev, Moskva
och Novgorod), dels hennes näst högsta dignitärer
(såsom i Grekland, med 7 metropoliter, Serbien,
Samos m. fl. land). – Metropolitankyrka, »moderkyrka»,
hufvudkyrka, der metropoliten predikar.
Metrorragi (af Grek. metra, lifmoder, och
rhegnynai, sönderslita), blödning från lifmodern.
Metrosideros Cunningh., bot., ett slägte af högresta,
väldiga träd af nat. fam. Myrtacea, kl. Icosandria
L. Metrosideros är nära beslägtadt med Eucalyptus (se
d. o.) och förenas af flere med detta slägte. På Nya
Zeeland och Stilla oceanens öar träffas hithörande
arter, t. ex. M. buxifolia Cunningh., som lemnar
drogisternas lignum vitae, »lifsträ», berömdt för sin
hårda oförstörbara ved. M. polymorpha Gaud. lemnar
material till öboarnas klubbor och andra vapen.
O. T. S.
Metroskop (af Grek. metra, lifmoder, och skopein,
se, iakttaga), ett af Nauche konstrueradt instrument,
medelst hvilket man kan i tid höra fosterljuden hos
en hafvande qvinna. F. B.
Metrum (Lat., af Grek. metron, mått), meter,
versmått. Se Metrik.
Metsola, Finsk mytol., skogens boning, vanligen
användt såsom parallelnamn till Tapiola, skogens
konungs, Tapios, boning. Emedan
skogen gaf fornfinnarna deras förnämsta inkomst,
fick M. ständigt epitetet mieluisa, »det välvilliga».
Se vidare Tapiola.
Metsu (Metsue, Metzu), Gabriel, holländsk målare, f. i
Leiden omkr. 1630, d. i Amsterdam 1667, var son till
en målare Jacques M., som från Flandern flyttade till
Leiden. Han fick sin första undervisning af fadern,
men vardt sedan lärjunge till Gerard Dou i Leiden och
upptogs 1648 till mästare i der varande Lukas-gille.
1650 flyttade han till Amsterdam, der han i synnerhet
utbildade sig under Rembrandts inverkan. M., hvilken
hör till samma grupp af intima genremålare som hans
lärare Dou, är en älskvärd konstnär, som med samma
fulländning målar scener ur både det högre och det
lägre lifvet: enkla situationer och förhållanden,
vanligen utan någon novellistisk anstrykning,
såsom en frukost, ett besök, en musiklektion, en
torgscen, här och der med en svag antydning af ett
kärleksförhållande. I utförandet är han mästare
ej endast i detaljen, som, oaktadt all finhet
och omsorg, icke utesluter djerfhet i touchen,
utan äfven i det helas harmoniska och varma ton
samt i clairobscuren, hvari han står vid sidan af
de bäste holländarna. – Af hans arbeten må anföras:
Frukosten, En gammal dryckesbroder och En äldre fru,
som läser (alla tre i Amsterdams museum), Jägarens
skänk och Fiskmångelskan (i van der Hoops museum,
Amsterdam), Porträtt af en jägare (förut ansedd
som mästarens sjelfporträtt) och Kammarmusik
(bägge i Haag), Köpman Gelfings familj, en ståtlig
kulturbild, En köksa och Porträtt af en äldre dam,
enligt uppgift konstnärens moder (alla tre i Berlin),
Äktenskapsbryterskan, Grönsakstorget i Amsterdam,
Musiklektion m. fl. (i Louvre), Vildthandlaren
(i Dresden). I Sveriges nationalmuseum
finnas två signerade taflor af hans hand.
C. R. N.
Metsys. Se Massys.
Metsän luonnottaret. Se Luonnottaret.
Metternich, von, österrikisk fursteätt, en gren
af en gammal adlig slägt i Rhentrakten, som under
1300-talet tog namn efter byn M. (i preussiska
kretsen Koblenz). Den nu lefvande grenen – ensam
återstående af den en gång i tolf linier blomstrande
slägten – kallas sedan 1654 M.-Winneburg, fick
1679 riksgreflig, 1803 riksfurstlig och 1813
österrikisk furstlig värdighet. 1806 mediatiserades
dess dåv. »landesherrschaft», furstendömet Winneburg
i Schwaben, och köptes 1825 för 1,3 mill. floriner af
konungen af Würtemberg. Familjen eger f. n. betydande
gods i Böhmen, Mähren och Rhentrakterna, bl. a. det
för sitt vin ryktbara Johannisberg.
1. Franz Georg Karl, furste af
M.-Winneburg, österrikisk statsman, f. 1746,
d. 1818. var först i kurfurstens af Trier, sedermera
i Österrikes tjenst. Såsom dirigerande minister
i Österrikiska Nederländerna 1791–95 lyckades han
lugna tle upproriska rörelser, som kejsar Josef II:s
brådstörtade reformer framkallat. På fredskongressen
i Rastatt 1797–99 var han kejserlig gesandt, och
under en del af 1810, när hans son (se M. 2) begaf
sig såsom sändebud till Paris, var M. förordnad att
i hans ställe leda utrikes ärendena. – Han upphöjdes
1803 i tyskt furstligt stånd.
2. Klemens Wenzel Nepomuk Lothar, furste
af M.-Winneburg, hertig af Portella,
österrikisk statsman, den föregåendes son,
föddes d. 15 Maj 1773 i Koblenz. Han åtnjöt
en sorgfällig uppfostran i hemmet och studerade
derefter 1788–90 vid Strassburgs och 1790–94 vid
Mainz’ universitet. 1795 gifte han sig med
furstinnan Eleonora von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
